Dag 81

Har varit hungrig, gnällig och sur hela dagen. Kunde väl anat att när jag började dagen med att spilla kaffe på foten att det inte skulle bli en bra dag. Det var väl i princip hela min dag idag. Lillemannen har fått andra sovrutiner vilket har lett till att jag har fått ändra mina. Är inte ett stort fan av att ändra mina rutiner, tyckte de var så bra. Men men, jag tror detta kommer bli bättre då jag får en längre ihållande tid med lillemannen så vi kan planera fler saker.

Dagens enda positiva (eller en av de få) är i alla fall att det var varmt idag, trots molnigt. Svettades som en gris i shorts och luftig tröja i ett regnmulet Melbourne, det var skönt det att få lite avbrott i det annars bara regniga Melbourne.

Har haft en sådan dag där ingenting vill sig. Har haft på Ola Salo hela dagen vilket får mig att tänka på Sebastian och Majah. Det får mig att inse hur mycket jag saknar dem, och så många andra där hemma. Det i sin tur får mig att inse hur mycket jag saknar allt där hemma. Idag har det varit en sjuk saknad efter Kiruna. Inte efter staden utan efter Kiruna-familjen. Den familj som man ibland hatade men ändå älskade så mycket. Den familj som man alltid visste fanns där. Den familj som aldrig kommer återförenas igen. Visst kommer man säkert träffa flera igen men inte på samma sätt, aldrig på samma sätt igen. Det är hemskt och det gör så fruktansvärt ont.

Började dagen med att spilla kaffe på foten, slutade den med att spilla tandkräm på den. Dagen är fulländad.