Thinking is a headache, that's why we avoid it.

För första gången på 48 dagar vaknade jag av att klockan ringde. Idag var den ställd på 05.00 och ja, det tog emot även för morgonpigga Frida att ställa klockan så tidigt. Anledningen var att hinna med partybilen som tog oss ut till flygplatsen. 

Helt ensam på min stolsrad på flyget lyckades jag däcka i någon sådan hemskt dröm-dvala som bara gör en ännu tröttare. Tidsfördriv på Arlanda innan det bjöds på en alltid lika intressant resa med regionaltåget in till centralen. Träffade Thirza en liten stund innan hon skulle vandra vidare till sitt tåg.

För en gångs skull gick väntetiden på centralen väldigt snabbt. Mat hanns med och ja, en glass hann också slinka ner innan det var dags att hoppa på tåget. Inte ens det planerade kaffet hanns med, illa....

Får väl ordna till kaffe-problemet snart. Bistron ligger ju hela 10 meter bort, vet inte om jag orkar den promenaden... Okej, orken kanske finns där men hur ska jag hinna? Damernas skiathlon till 13.40, då är det lite vinterstudion innan det 14.15 är dags för herrarnas skiathlon. Hur ska jag hinna klämma in en kaffehämtning? Tror jag får fråga mannen på andra sidan gången som nyss kom tillbaka med två koppar kaffe om han kan gå en runda till....

I only wanted to see you laughing in the purple rain.

Tycker mina tankar är ganska intressanta ibland. Igår, vid halv ett på natten tyckte jag det var en bra idé att istället för att sova börja plugga. Inte plugga till biologiprovet som skulle skrivas några timmar senare, nej det var MVG-uppgifterna i fysiken som skulle göras...

I morse vaknade jag med en träningsvärk och stelhet i nacken. Det första jag då tänker på är att jag vill stå på huvudet och börjar planera var jag kan göra det i lägenheten där jag ändå kan falla hyfsat mjuk om (snarare när) jag skulle trilla.

Fick än en gång en sådan konstig tanke nu. Istället för att sova när jag vet att jag ska upp om sex timmar igen, sätter jag mig och målar naglarna. Inte nog med att jag målar naglarna, jag målar dem lila. Jag menar, hur länge sedan var det jag hade nagellack? Var nog någon gång i åttan. Hur längesedan var det jag hade lila på mig? Jadu, det minns jag inte

Så resultatet av detta är att jag nöjd nu sitter med lila naglar som är något sjukt fula. Inte nog med att jag inte passar i nagellack, de är så fult målade så jag skrattar varenda gång jag ser dem. Lila naglar och orange one piece. Kan inte med ord beskriva hur vacker detta skär sig.

Här kommer natten kall och underbart lång. Här kommer mörkret.

Jag som hade spikat hur sommaren skulle se ut. Där sket sig de planerna... Nåja, jag borde ha lärt mig att det inte är lönt att planera, planerna misslyckas bara. Men denna gången kan det bli bra misslyckning (misslyckning borde för övrigt vara ett ord). Vi får se. Säger proffset på att ta ut saker i förskott.

Nåja, biologiprov imorgon var det ja. Kanske borde pluggat för det, eller i alla fall läst igenom boken någon gång. Nej, äta dubbla satser pannkakor, ciabatta, gahkku, glass och titta på friidrott är mycket viktigare. Tror Christina kommer ta hänsyn till det när hon sätter betyg...

Miss you Kobe (a.k.a. cutie pie)

Jag är olyckan...

Dagens klipp. Se det och garva ihjäl dig. Spana in svanhoppet i spåret längst bort från kameran vid 1:02. Har allvarligt sett det tio gånger nu och garvar fortfarande sjukt mycket. Detta gjorde min dag!

Give me the food!

Måndag. Ny dag. Ny vecka. Första tanken i morse när jag vaknade var "Ny vecka, nya chanser att misslyckas". Där lades ribban för denna veckan...

Dock fortsatte dagen lite bättre då jag såg matsedeln för följande vecka. Imorgon är det höjdpunkten. Bruna bönor, stekt fläsk, potatisbullar och semlor. Senaste tre veckorna har jag varit sjukt sugen på bruna bönor och imorgon smäller det. Ja, jag erkänner att det är ganska konstigt att en 18-årig student ser fram emot bruna bönor men när samma person äter egengjorda kroppkakor en lördagskväll, då har det spårat...

Så taktiken just nu är att värma upp magen genom att töja ut den så jag är redo för bönor, potatisbullar, fläsk och semlor imorgon. Att det sedan är pannkakans dag imorgon gör ju inte saken värre... Ja, mat är mitt liv. Jag äter inte för att leva, jag lever för att äta.

Maten i fredags. Mumma!

Jag tror det troligen inte blir roligt.

Andra deltävlingen av melodifestivalen och jag sitter bänkad framför tvn och skrattar, gråter och sjunger med. Men vänta lite. Skratta, gråta och sjunga till melodifestivalen? Nja, så är inte riktigt fallet. Tvn står på ljudlös och i lurarna spelar Esbjörn Hazelius för mig. Eller inte bara för mig, för alla andra hemma i Olofström med.

För andra eller tredje gången spelar han i Olofström och för andra eller tredje gången missar jag honom. Tycker inte alls det är snällt, inte någonstans. Ikväll är en sådan kväll som jag skulle gett allting för att få vara hemma. Inte ens egengjorda kroppkakor och mängder av mackor kan få mig på bättre humör. Det säger väl en hel del...

Kiruna...

...eller Olofström. Vilket ser roligast ut?

Time is running out.

Varför är tiden så orättvis? Dag ut och dag in släpar tiden sig fram medan helgerna springer förbi. På vardagarna är det en plåga att ta sig igenom en timme. Det är så att man funderar på om klockan verkligen går eller om den har frusit fast. Fem vardagar tar så fruktansvärt lång tid att klara av.

När de fem dagarna äntligen är över kommer de två sköna helgdagarna. Dock känns de mer som om de vore två timmar. Sover jag bort helgerna? Nej. Ska vardagarna var så långa kan väl helgerna också vara det.

Visst att livet inte kan vara rättvist men tiden kan väl i alla fall vara det? Så skärpning tiden! Var jämställd och ge oss mer tid på helgerna!

Jag är faktiskt rädd för russin, är det konstigt att förstå.

Hatar russin. Hatar de små äckliga sakerna som ligger där. Ligger och skrynklar sig på tallriken. Ligger där och är så fruktansvärt goda. Men jag hatar dem. Hatar dem där i müslin där de tillför så mycket. Fast de är ju så goda. Men jag hatar dem. Hatar de små skrynkliga sakerna. Hatar. Russin. De är taskiga. Mot mig, mot min mage. Hatar russin.