Happy birthday to you!

Igår var det en stor dag, det var nämligen min fina systers födelsedag. Hon är den bästa, snyggaste och minsta storasyster man kan tänka sig. I år var det inte enbart mitt fel att jag inte kunde närvara med tårta på sängen, denna gången fick hon skylla sig själv. Dock fick hon faktiskt en present, den kan nog komma till användning i framtiden... Så än en gång, grattis fina syster! Om en månad kommer vi och firar dig ordentligt!

Om hösten hittar hit igen, då håller vi ihop min vän.

Har haft ett underbart lov. Varit hos finaste, shoppat loss, myst runt i Göteborg, sett Marcus Birro, gjort klart projektet, ätit alldeles för mycket, spelat, träffat släkten, myst med smillemannen och bara varit hemma och tagit det lugnt med familjen.

Känner att sakerna som ska göras innan jul är ganska många och jag insåg nyss att det bara är 39 dagar innan jag åker hem igen. Kommer bli tufft men det ska klaras. Det ska klaras med hjälp av min nya stora hjälp här i livet. Pepsi Max.

My legs wanna stop but my heart just keep going.

Sista provet är gjort och det var lite komiskt. Provet alltså. Nästan så man börjar skrattar när man tänker på det. Tänker dränka mina sorger i mat, eller jag tänker fortsätta dränka mina sorger i mat. Chokladgrejs till frukost, kebab till lunch i skolan och hemmagjord pizza till kvällsmat.

Känner att mina matvanor låter riktigt onyttiga även om de inte är det. Visst, kebab är väl inte särskilt nyttigt men resten, jo det duger.

Annars väntar det ett träningspass (fruktade ben) medan halvmilen redan är avklarad idag. Borde packa då jag åker runt sextiden från lägenheten imorgon... Aja, det kan skjutas upp lite till! Lite distansuppgifter och packning, ja det är så jag ska spendera min fredagskväll! Fredagsmys på högsta nivå!

Coffee is for closers.

Frukost som smakar choklad i en vecka, jag kommer aldrig överleva utan det! Det är väl ungefär det som håller mig levande och flytande just nu... Åker hem på lördag vilket jag är fruktansvärt tacksam över. På vägen hem väntar en macka på subway som är nästan lika efterlängtad som frukosten varje dag. På tal om frukost (fin övergång, jag vet) här kommer receptet på mina älskade muffinsar!

Choklad/kaffemuffins (ca 6 st)

3/4 dl havregryn

2 ägg

en skvätt mjölk

1 1/2 msk kakao

1 1/2 tsk kaffepulver

1 mosad banan

Blanda ihop allting till en fin smet (kan bli lite klumpigt om bananen inte är ordentligt mosad). Fördela smeten i muffinsformarna. Sätt in de i micron och kör på full effekt i 2-3 minuter till de är fasta i konsistensen.

Älsklingarna! (samma bild igen, förlåt!)

Food is my drug of choice.

Är så lycklig. Av flera anledningar faktiskt. Några som jag inte kan berätta och några som jag kan. Några är nämligen att jag har ätit så gott denna helgen. Ja, jag är lite konstig som blir lycklig av det. Men att äta gott, och samtidigt veta att det jag stoppar i mig är relativt nyttigt är så skönt för mig då jag vet att jag kommer att må fysiskt bättre av det.

Har hittat lyxiga frukostar som består av det jag normalt äter till frukost fast ihopblandat och med kakao vilket gör att jag har ätit chokladsmakande frukost två dagar i rad. Smaskens! Muffins på banan, havregryn, ägg, kakao och kaffe. Jag klagar inte!

Annars har helgen varit riktigt skön. Bara varit hemma, sovit, tränat, icke-sovit och gjort allt för att inte plugga. Två prov innan jag åker hem om sex dagar, känner att det kanske inte kommer gå så bra på de proven...

Dagens frukost!

Vilken seg dag det här varit.

Jag tror inte jag är riktigt frisk. Den enda gången jag kände mig riktigt glad, du vet en sådan glädje som fyller en och får en att glömma tid och rum, fick jag på biblioteket, ståendes och bläddrandes i massa olika kokböcker.

Annars har det varit en ganska seg dag. Eller ja, mjuklödningen är alltid rolig men det var sorgligt att det var sista gången. Kallt väder, huvudvärk, frysskador (nästan i alla fall) och sega ben gjorde dagen ganska som sagt ganska seg. Känns skönt att snart åka hem och få i sig lite energi, sol och värme. Dock känns det segt att det är 1½ vecka kvar. Ja, allt är segt idag. Segdag.

Vill ha värme. Nu!

You don't want to pick from my apple tree.

Hela dagen igår luktade det jul i hela lägenheten. Mysigt? Ja det var det verkligen. Längtar verkligen till julen, av flera anledningar i år. Julen är den tiden på året som jag trivs som bäst. Jag älskar att gå omkring med tända ljus, folk är pyssliga och mysiga, jullåtar spelas och folk ute på de snötäckta gatorna som går omkring i lugn takt.

Det som luktade jul denna gången var dock inte julen som hade infunnit sig här än, nej det var jag som gjorde godis. Låter som en logisk ekvation va? Jag + godis = jul. Nja, kanske inte. Först och främst så äter jag inte godis, så varför skulle jag då göra godis? Det var nämligen nyttigt godis jag gjorde, och då inte nyttigt godis som i "nyttigt" godis utan nyttigt godis. Eller ja, i alla fall jag ser äpple- och bananchips som helt klart nyttigt.

För er som tvekar är det inte heller något socker på dem, de är helt naturella så när på äpplena som har kanel på sig. Hur som helt, smakade ett äpplechips i morse då de var klara och jag säger bara en sak, jag längtar tills det blir fredag så jag får mysa med dessa godbitarna!

bild från inredningskaos.blogspot.se

Don't bring around a cloud to rain on my parade.

För första gången på säkert tre månader lyfte jag en hantel idag för att träna. Har saknat all vad motivation heter den senaste tiden men de senaste dagarna har den smygande kommit tillbaka. Därför var det äntligen dags idag för att träna lite. Nu efteråt känns det riktigt skönt, jag gillar den trötta känslan som nu befinner sig i kroppen. Med den känslan i kroppen, the big bang theory och en kopp te är fredagskvällen komplett. Nästan i alla fall....

I don't wear your shirt.

Jag har blivit lite småkär. Eller mer än småkär för att vara ärlig. Har spenderat för mycket tid att leta runt bland Carin Westers kläder. Herregud var jag älskar hennes kläder!

Byxorna! <3 (bild från simplyfrabulous.blogspot.com)

! <3 (bild från carinwester.com)

I will never be the same without you.

Har haft världens underbaraste helg. Fick i fredags besök av världens finaste kille som har varit uppe i kylan hela helgen. Det har varit en slapp helg, fylld med saker som jag älskar. Mys, serier, pizza, kladdkaka, B&J och ännu mera mys. Kan det bli en bättre helg och födelsedag? Nej, jag tror inte det.

The sun is shining, the weather is sweet.

Sådana dagar när man inte gör någonting vettigt brukar bara flyga förbi, men inte idag. Har hunnit tvätta, städa lite, handla, titta på sju avsnitt av How I met your mother (hittills), gå två mil, läsa lite körkortsteori. Med andra ord, allt utom att plugga. Känner ändå inget dåligt samvete över det, jag orkar inte det. Det kommer en vecka som jag kan plugga i (som om det skulle hända).

Vår längtan den skall bära oss över de svåraste haven i land.

Ibland behöver man bara få vara. Idag var precis en sådan dag. Inte en bok har idag öppnats för att pluggas i. Istället har tiden bara gått och jag har inte gjort någonting. Eller nästan i alla fall. Har varit ute och gått 1,5 mil och ätit en massa mat. Det är väl det enda men ändå har tiden gått fruktansvärt snabbt.

Nå, jag har väl gjort en sak till som har tagit ganska mycket tid. Jag packade upp nyckelharpan och nästa gång jag tittade på klockan hade det gått 1,5 timme. När jag väl börjar spela glömmer jag allting. Jag glömmer hur jag mår, vad jag känner, vad klockan är och var jag är någonstans. Jag fylls istället av en känsla som får mig att må så bra, så fruktansvärt bra.

I was born with music inside me.
Music is one of my parts.
Like my ribs, my kidneys, my liver, my heart.
Like my blood.
It was a force already within me when I arrived on the scene.
It is a necessity for me - like food or water.

When we kiss, fire!

Gillar numera onsdagar. Anledningen till det? Mjuklödning ute på IRF. Det var fruktansvärt skönt att göra någonting annat än bara sitta med näsan i böckerna. Dock blev det nu lite svårare att få ner näsan i böckerna. Pluggmoralen är på topp idag. Med andra ord; youtube, mat, te, datorn och lite till mat. Känns som detta kommer att gå utmärkt!

Spana in de snygga *host* lödningarna!

I don’t see it anymore.

Den där resan jag började på igår, den skulle jag vilja fortsätta med. Denna gången skulle jag vilja resa omkring i södra Sverige. Det bor så många nära, men ändå är man aldrig hos dem. Det är synd, väldigt synd.

Första stoppet skulle vara hos Sara i Torsås. Denna människa som alltid gör en glad, även om man själv mår piss. Det finns alltid någon historia som hon berättar så man börjar gapskratta. Det kan vara vad som hände för henne den senaste gången hon var ute och gick, åkte buss eller bara steg upp ur sängen. Det är hemskt vad jag saknar den människan och hennes skratt.

Nästa stopp skulle vara lite mer söderut. Det skulle vara ett stopp i staden som det alltid blåser i; Karlskrona. Där befinner sig nämligen Marcus, en människa med ett psyke utöver det vanliga. Så stark och så beslutsam så jag kan inte mer än buga mig för hur stark han är. I Karlskrona skulle jag hämta motivation till livet och till träning. Jag skulle få ny kraft där.

Nästan hemma hittar vi nästa stopp. Ute i skogarna, i ett underbart sött hus hittar vi Majah. Dessa alla fikastunder på Liljas som alltid resulterar i att vi kommer fram till att vi är grymmast. Eller nästan i alla fall... Dock så är vi grymmast! Så många problem vi har löst tillsammans, oj vad jag skulle behöva någon att lösa problemen med nu!

Sista stoppet för nu görs nere i det platta Skåne. Människan som alltid är och kommer vara så fruktansvärt grym; Emelia. De stunder jag träffar henne, det är riktigt fina stunder. Det är i sådana stunder jag känner att allting känns bra, att allting kommer att ordna sig. Planerna efter studenten är redan spikad, visst är de? Eller?

Ännu fyra stopp hos fyra underbara människor. Fyra människor som jag skulle göra allt för, fyra människor som finns inom mig även när de inte är nära.

I wanna go to a place.

Ibland vet jag inte vad jag håller på med. Jag kan sitta i ett ögonblick och verkligen inte förstå vad jag gör. I nästa ögonblick känner jag att jag gör exakt rätt sak för att i ögonblicket efter känna att allting är fel. Ibland vet jag vad jag vill, ibland har jag ingen aning,

Just nu är ett sådant ögonblick jag vet vad jag vill. Jag vill åka på en resa söderut, fylld med flera olika stopp. För att få någon ordning i det hela skulle jag börja med stoppet längst norrut och sedan åka söderut. Det första stoppet skulle vara i Tobo. Där skulle jag träffa Jonatan, förhoppningsvis njuta av underbar musik, underbart folk och bara dansa runt på ett lyckligt moln.

Nästa stopp är lite svårare var det skulle bli. Det svåra i det hela är om Jönköping eller Göteborg ligger längst norrut. Eftersom det är kortare bilväg till Jönköping får det bli nästa stopp. Där skulle jag stanna och njuta av livet. Anledningen till det? Jesper, denna fina vän, befinner sig där. Som jag saknar honom, saknar någon att prata med, saknar någon som finns nära en hela tiden. Det går verkligen inte att ha en finare vän än vad han är. Han finns alltid där för en, hur man än mår.

Nästa stopp skulle även det bli ett fint stopp. Det skulle vara ett stopp, förhoppningsvis ett långt sådant, i den fina staden Göteborg. Där finns nämligen den finaste pojken av de alla, Sebastian. För varje dag blir det jobbigare att stiga upp när man vet att han inte ligger bredvid. Att han inte är där så man kan pussa på honom, att han inte är där att prata med. Vill inte leva en dag till när han inte är med.

Sista stoppet skulle vara ett stopp ganska långt bort. Det skulle vara ett stopp i Melbourne. Varför just Melbourne? Jo, just nu befinner sig systern där och verkar ha det hur bra som helst. Vill åka dit, glömma allting, umgås med henne och bara ha det skönt. Bara leva livet.

Fyra stopp med fyra olika personer. Fyra olika personer som betyder så mycket för mig på olika sätt. Fyra olika ställen jag vill till inom en väldigt snar framtid. Åker jag inte dit, klarar jag inte av att fortsätta. Det är nämligen ni som ger mig kraft.

I will only be in your way.

Sovmorgon till 14.10 idag. Under den har jag varit ute och gått och varit på trafikskolan och pluggat ett par timmar. Ändå känner jag att allt är bara blä, tråkigt och meningslöst. Känns som jag tappar greppet om allting i samma takt som dagarna går. Jag håller på att bli den tråkiga personen som bara sitter för sig själv, utan mod att ta sig till orda.

Eller modet för att säga något finns där, det är något annat som saknas. Det är glädjen som får mig att vilja är borta, fast ändå finns den där. Du leker med den utan att veta om det. Eller vet du det?

I can chat with you baby, flirt a little maybe.

Ibland vill man bara spola tillbaka tiden och uppleva vissa saker igen. Vill uppleva de magiska ögonblicken om och om igen.

Bara lukten gör mig svag...

Glad tjej!

För första gången på över två månader blev jag sugen på att träna. Inte bara att träna lite, jag blev så taggad på att köra tungt. Lite skönt att känna den känslan igen, det har faktiskt varit saknad.

Kemiprovet är avklarat, flera avsnitt av How I met your mother har blivit tittade på och just nu rullar Svenska Hollywoodfruar med min fina Maria Montazami i spetsen. Med andra ord; livet är fint just nu!

Music is all I know.

Jag vill åka någonstans. Jag vill åka till en plats där allting kretsar kring musiken, där det inte spelar någon roll vem man är eller vad man har gjort.Jag vill åka till en plats där alla har en otrolig energi. Jag vill stå där framför scenen och känna musiken komma flödande mot mig. När jag tittar upp ser jag människor som njuter av vara där, människor som dansar som om det inte fanns något imorgon. Jag vill stå där och dansa lika galet, fritt och underbart som de gör. Jag vill dansa tills natten blir till morgon, tills nästa dag kommer. Jag vill dansa som om det vore det sista jag gör.

Det är tomt här, jag vet inte vart jag är...

Första skolveckan är avklarad och jag har lite svårt hur jag ska klara sju veckor till innan det är höstlov... Denna veckan har gått i ett tempo som får en snigel att framstå som Usain Bolt. Det har väl varit någon trevlig överraskning men det sega har tagit över. Har velat banka och slå på några ett visst antal gånger under veckan. Istället har det blivit den klassiska "le och vinka". Lite social kompetens har man allt även om det inte är mycket...

Men fortfarande finns det några som gör allting värt det. Det kan vara ett ögonkast, ett sms, ett meddelande eller ett samtal som betyder så mycket för mig. Det är det jag kan sitta och tänka på när allt annat blir jobbigt. Det hjälper inte alltid men då finns det en andra utväg, musiken.

Var på äckel-päckel-humör ikväll så jag stängde in mig på rummet med Hedningarna på högsta volym. Det må inte vara den renaste sången men efter ha sett dem live gör det ingenting, de är helt enkelt grymma ändå. Det är det som gör Hedningarna till Hedningarna. Och du får klaga på min musikstil hur mycket du vill men jag tänker aldrig, aldrig ge upp folkmusiken för att någon annan inte tycker om den. Den hjälper så mycket, på så många olika plan. Aldrig tänker jag ge upp den för att du säger något äckligt om den. Aldrig. Bara så att du vet.

Walking on sunshine? No, not really...

Imorgon bär det av norrut igen till Kiruna. På måndag drar nämligen sista året igång igen. Har ingen energi att plugga, är redan äckligt trött på det. Att varken pojken eller Jesper är kvar där uppe gör det ännu tuffare.

Stressen över att ta körkort, att skriva bra på högskoleprovet är stor. Stressen över vad jag ska göra sen med mitt liv är ändå den största. Bara idag har jag varit inne på sju stycken olika yrken i helt olika områden, great!

She kept on beating her bread.

Lagar mat var det ja. På allmän begäran (eller var det bara artighetsfraser?) kommer därför mitt älskade bröd som äts varje morgon. Har inte modifierat klart receptet än men här kommer det nuvarande.


Kruskabröd

1,5 dl mandelmjöl
2 dl kruskakli
1,5 dl solrosfrö
1 dl pumpafrö
0,5 dl linfrö
3 tsk bakpulver
2 msk fiberhusk
1,5 tsk salt
2 dl turkisk yoghurt
6 ägg

Sätt ugnen på 175 grader.
Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Knäck därefter äggen och rör i yoghurten i det. Häll i äggblandningen i den torra blandningen och rör ihop allting. Låt det stå och svälla i 10 minuter. Efter det, häll upp det i en brödform, ställ i den i ugnen och låt den stå där i 80 minuter.

Life is a strange thing.

Är hemma. Jobbar. Vill sluta jobba. Har skaffat linnebränna. Lagar mat. Ute och går. Äter glass. Träffar underbara människor som får mig att må underbart. Äter massa onyttigt. Saknar pojken. Läser. Träffar familjen. Tränar. Med andra ord, jag njuter av livet.

Sometimes the system goes on the blink.

Har haft en sådan värdelös dag då man inte får någonting gjort utan bara väntar på att tiden ska gå. Hade verkligen behövt plugga en massa kemi, men icke. Den ligger kvar, nästan helt opluggad på.

Det enda vettiga jag har fått gjort idag är väl att lite biljetter är bokade. Eller ja, det var ju inte jag heller som gjorde det, det var mamsen. Men nu har jag i alla fall lite biljetter så jag kan göra en avstickare i stockholm när jag åker hem om en vecka. Dock känns det som det är en evighet tills jag åker hem, verkligen som en evighet....

I am proud of being a soldier!

Till alla er få men tappra som läser detta, gör en sak för min skull. Eller inte bara för min, för er också. Känner ni att motivationen inte finns där eller att ni bara inte orkar träna. Titta på detta klippet. Jag är så sjukt stolt över att ha varit en del av detta, över att ha kämpat med dessa krigare. Därför är det värt att ta en titt och se vad som kan hända om man bara ger sig den på att man ska klara det. Ni kommer inte att ångra er!

I turned loose all of my dynamite.

Gå till skolan, skicka ett mejl, äta, titta på recept, spela mobilspel för att sedan gå hem. Sådant som kallas värd dag? Jaja, hann träna innan så det var väl skönt. Eller skönt och skönt... Att vare ute och gå i snöfall den första juni kanske inte är det skönaste..

Vill inte veta hur mycket tid jag har spenderat framför datorn idag, då mest pillandes med bilder, header och tittande på massa olika bloggar med recept. Har även ägnat för mycket tid att titta på vad jag ska göra i framtiden. För trehundratjugosjätte gången har jag bestämt vad jag ska göra. Ska se hur länge planerna håller denna gången, tre dagar kanske?

Juni var en sommarmånad trodde jag?

Living in a fast food bag making friends with the ketchup and salt.

Bara ett prov kvar, sen är det över. Jag har aldrig längtat efter ett sommarlov såhär mycket som jag gör nu. Lyckades få in inlämningarna hela tre timmar innan deadline, i god tid med andra ord! Dagen idag ska jag därför fira detta genom att ut och gå, träna, baka, laga någon god mat och titta på serier. Ska testa riktigt spännande mat ikväll, återkommer om det blir bra annars glömmer vi det.

Såg snyggaste skylten igår när jag var ute och gick. Det roligaste var att denna står precis i början av rundan, så ja, det är för sent att vända om!

Hör nu mina ord min vän.

Tror aldrig jag har varit såhär stressad över skolan innan. Fysikprov imorgon, biologi- och astronaukunskapsinlämning på onsdag. Värt att nämna är då att jag kommer vara i skolan mellan klockan åtta och någon gång efter sex på kvällen. Hinna skriva astronaut och biologi? Nja, svårt att se vart den tiden finns.

Ska bli så skönt att vakna på torsdag och veta att inte en enda inlämning kvar då, bara ett kemiprov om en vecka. Sen är det sommarlov. Har nog inte riktigt förstått att det är sommar snart. Kan det bero på att det inte är sommar här? Kanske. Dock hoppas jag att de två sista veckorna går något fruktansvärt fort för nu vill jag bara ha värme. Mindre än två månader kvar till Peter Johansson och till Korrö och jag är så taggad! Taggad är jag också på att baka, och äta...

Om natten när jag slumrade uti min tysta säng, jag drömde om ett ljummet hav.

Känslan när man sitter och lyssnar på radion och plötsligt Esbjörn Hazelius börjar spelas där. Då pratar jag inte om någon liten lokalradio eller någon folkmusikkanal, nej jag pratar om rikssändning på P4. Jag är inte den som gråter så lätt men nu gör jag det. Varför? Det är detta jag kämpar för, att visa folk att folkmusik inte bara är gnisslande fioler. Det är också en låt som betyder så fruktansvärt mycket för mig. Kalla mig töntig, tam, blödig eller vad du vill. Men så är det.

Är förövrigt uppe i Kiruna efter ett försenat tåg och en turbulent flygresa. Att tåget var försenat gjorde dock inte så mycket. Vem säger nej till att stå några minuter extra i 20-25 grader och stekande sol? Det byttes dock ut mot 10 grader, moln och nästintill full storm.

Jag får vänta till sol och sommardag.

Det är en speciellt känsla. Det är en känsla som får en att må så bra och glömma allting annat. Den får mig att glömma allt som jag måste göra, allt som är framför mig, allt som tynger mig. Sol, värme, trevligt folk, musik och dans. Det låter inte speciellt men för mig är det. Det är något speciellt som får glädjen inom mig att komma fram.

You didn't have to cut me off, make out like it never happened.

Sista nationella provet i matte under förhoppningsvis hela min livstid är gjort idag. Dagen började väl som de flesta andra dagarna, jag vaknar alldeles för tidigt. Halv sex imorse vad jag klarvaken och påväg ut och gå en runda. Dagen rullade på med prov, underbar mat i skolan (leverbiffar med den mest underbara gräddsåsen), sammanbrott på astronautkunskapen och konditionsträning på idrotten.

Lite handling efter det och så är jag här nu. Träningsresultat; har gått en mil och sedan intervallträning. Hade velat hinna med styrka men har insett att det nog inte hinns med (jag ska inte skylla på det, jag vet). Men nu är det bara ett par timmar innan jag borde sova och jag bör packa och fixa lite mat till imorgon innan dess. Fick till och med banta ner på min älskade laga-kvällsmat-tid. Blev snabbmat á la Frida; wok. Wokgrönsaker, kassler och en klick turkisk yoghurt. Inte den bästa maten som finns men helt okej!

Om du bara vill öppna din dörr och bara våga släppa någon in.

Har senaste veckan knappt gjort annat än att kolla ner i böckerna. Eller jo, jag har tränat och ätit en massa mat (om det förvånar någon) och besökt Norge två gånger. Första gången åkte jag dit själv den 17 maj och bara hade en sådan dag som man måste ha ibland då man bara strövar runt och inte gör någonting vettigt allt. Det var hur skönt som helst! Andra gången var med skolan då vi var på högskolan i Narvik och sedan på krigsmuseet.

Annars har det bara varit näsan i böckerna och så kommer det vara ett tag till. Dock så åker jag hem imorgon för en snabbvisit hemma över helgen för att vara med på Holje musikklassers 20-årsjubelium. Ska bli så underbart skönt att komma ner till värmen, till ett grönt landskap men främst till grillen!

Dock är det lite kvar som måste fixas innan jag åker hem. Besök inom panduro för att fixa saker  till projektarbetet, biblioteket, handla lite, städa och träna. Just det, sen var det ju ett nationellt prov i matte d som ska klaras av med... Aja, har en hel eftermiddag att plugga då jag lyckades starta dagen med den dagliga  promenaden och ett träningspass innan jag begav mig till skolan. Ibland kan det vara bra att vakna tidigt!

They don't know what I've been through like you do.

 

All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true...I was made for you

Because even when I was flat broke
You made me feel like a million bucks

<3!

Kastar mig fram, nu lämnar jag land.

Det är den 14:e maj och det snöar ute. Eller ja, det snöade innan idag. Trots snö & vind blev det promenad och träning i morse innan skolan. Känns inte särskilt bra med träningen då jag befarar att jag har dragit på mig en benhinneinflammation på höger ben. Är livrädd för att förvärra det så löpningen ligger för nuvarande nere. Nere ligger också benträningen då det gör ont när jag försöker. Vet inte hur mycket jag vågar belasta, gaah jag vill bli av med skiten!

Candide-uppsatsen är klar, den ska bara skickas in. Engelska C-förberedelserna går skit. Dock börjar jag se en ände på detta. Jag fick de första sommarkänslorna idag (trots snö & blåst) och det var så skönt. Jag vill ha sol, värme och och grilldoft. Det skulle vara så skönt.

Tonight we are young.

Efter en dag med intervaller, promenad, träning och Candide-skrivande var det dags för något riktigt kul. Visst träning är kul men detta var ännu roligare. Det var dags för konsert. Inte vilken konsert som helst utan Walter Bobs första!

Shit säger jag bara. När jag och Linn kom dit var det något överraskande bra band som spelade innan det var dags för det vi alla hade väntat på; Walter Bobs debut. Säger det igen; shit! Hade förväntningar att de skulle vara bra men detta var bättre än vad jag hade trott. Måste säga att ni var sjukt bra!

Har haft en kväll fylld med musik, prat, den konstigaste spelningen jag har varit på, ännu mera musik och ännu mera prat. Har med andra ord haft en riktigt skön kväll. Nu väntar bara kvällsmackan innan jag ska krypa ner i min sjukt snygga, nyköpta "Tusen Toner-tröja". Blev lovad att jag skulle sova riktigt skönt i den så snart är det upp till bevis. Den är sjukt skön nu så det bådar gott. Men sover jag inte gott i den, då kommer jag söka upp dig som sålde den och klaga, precis som jag lovade!

Walter Bob!

Walter Bob!

En riktigt speciell men ändå cool spelning.

Är den inte snygg så säg!

So let's set the world on fire, we can burn brighter than the sun.

Efter att ha svävat på moln och tagit verkligheten med en klackspark har nu verkligheten kommit ikapp mig. Skolarbetet står mig upp i halsen och det stockas bara på mer och mer. Att åka tillbaka en vecka i tiden och leva i den bubblan jag gjorde då, det skulle vara så underbart.

Att mysa, kolla på serier i stora mängder utan att någon bryr sig, ta en spontantripp till Norge, äta finfin middag, springa runt i leksaksaffärer, springa runt i övriga affärer utan mål och mening men ändå ha så kul, jubla över skittles som om det vore det bästa här i livet, ha konstiga diskussioner om allt och ingenting. Det är exakt vad jag vill göra nu. Jag vill inte bry mig om vad en primitiv funktion till en integral innebär, jag bryr mig inte om det! Jag bryr mig däremot om Robin och Ted kommer bli vänner igen, om Gibbs kommer lösa nästa fall och om Meredith kommer att överleva. Jag vet hur det går i alla tre fallen men jag vill ändå veta det igen!

Narvikresa

Fina fyndet i leksaksaffären!

<3

Finfin förrätt

Finfin varmrätt

HIMYM + B&J + pojken = <3!