I don't wear your shirt.

Jag har blivit lite småkär. Eller mer än småkär för att vara ärlig. Har spenderat för mycket tid att leta runt bland Carin Westers kläder. Herregud var jag älskar hennes kläder!

Byxorna! <3 (bild från simplyfrabulous.blogspot.com)

! <3 (bild från carinwester.com)

I will never be the same without you.

Har haft världens underbaraste helg. Fick i fredags besök av världens finaste kille som har varit uppe i kylan hela helgen. Det har varit en slapp helg, fylld med saker som jag älskar. Mys, serier, pizza, kladdkaka, B&J och ännu mera mys. Kan det bli en bättre helg och födelsedag? Nej, jag tror inte det.

The sun is shining, the weather is sweet.

Sådana dagar när man inte gör någonting vettigt brukar bara flyga förbi, men inte idag. Har hunnit tvätta, städa lite, handla, titta på sju avsnitt av How I met your mother (hittills), gå två mil, läsa lite körkortsteori. Med andra ord, allt utom att plugga. Känner ändå inget dåligt samvete över det, jag orkar inte det. Det kommer en vecka som jag kan plugga i (som om det skulle hända).

Vår längtan den skall bära oss över de svåraste haven i land.

Ibland behöver man bara få vara. Idag var precis en sådan dag. Inte en bok har idag öppnats för att pluggas i. Istället har tiden bara gått och jag har inte gjort någonting. Eller nästan i alla fall. Har varit ute och gått 1,5 mil och ätit en massa mat. Det är väl det enda men ändå har tiden gått fruktansvärt snabbt.

Nå, jag har väl gjort en sak till som har tagit ganska mycket tid. Jag packade upp nyckelharpan och nästa gång jag tittade på klockan hade det gått 1,5 timme. När jag väl börjar spela glömmer jag allting. Jag glömmer hur jag mår, vad jag känner, vad klockan är och var jag är någonstans. Jag fylls istället av en känsla som får mig att må så bra, så fruktansvärt bra.

I was born with music inside me.
Music is one of my parts.
Like my ribs, my kidneys, my liver, my heart.
Like my blood.
It was a force already within me when I arrived on the scene.
It is a necessity for me - like food or water.

When we kiss, fire!

Gillar numera onsdagar. Anledningen till det? Mjuklödning ute på IRF. Det var fruktansvärt skönt att göra någonting annat än bara sitta med näsan i böckerna. Dock blev det nu lite svårare att få ner näsan i böckerna. Pluggmoralen är på topp idag. Med andra ord; youtube, mat, te, datorn och lite till mat. Känns som detta kommer att gå utmärkt!

Spana in de snygga *host* lödningarna!

I don’t see it anymore.

Den där resan jag började på igår, den skulle jag vilja fortsätta med. Denna gången skulle jag vilja resa omkring i södra Sverige. Det bor så många nära, men ändå är man aldrig hos dem. Det är synd, väldigt synd.

Första stoppet skulle vara hos Sara i Torsås. Denna människa som alltid gör en glad, även om man själv mår piss. Det finns alltid någon historia som hon berättar så man börjar gapskratta. Det kan vara vad som hände för henne den senaste gången hon var ute och gick, åkte buss eller bara steg upp ur sängen. Det är hemskt vad jag saknar den människan och hennes skratt.

Nästa stopp skulle vara lite mer söderut. Det skulle vara ett stopp i staden som det alltid blåser i; Karlskrona. Där befinner sig nämligen Marcus, en människa med ett psyke utöver det vanliga. Så stark och så beslutsam så jag kan inte mer än buga mig för hur stark han är. I Karlskrona skulle jag hämta motivation till livet och till träning. Jag skulle få ny kraft där.

Nästan hemma hittar vi nästa stopp. Ute i skogarna, i ett underbart sött hus hittar vi Majah. Dessa alla fikastunder på Liljas som alltid resulterar i att vi kommer fram till att vi är grymmast. Eller nästan i alla fall... Dock så är vi grymmast! Så många problem vi har löst tillsammans, oj vad jag skulle behöva någon att lösa problemen med nu!

Sista stoppet för nu görs nere i det platta Skåne. Människan som alltid är och kommer vara så fruktansvärt grym; Emelia. De stunder jag träffar henne, det är riktigt fina stunder. Det är i sådana stunder jag känner att allting känns bra, att allting kommer att ordna sig. Planerna efter studenten är redan spikad, visst är de? Eller?

Ännu fyra stopp hos fyra underbara människor. Fyra människor som jag skulle göra allt för, fyra människor som finns inom mig även när de inte är nära.

I wanna go to a place.

Ibland vet jag inte vad jag håller på med. Jag kan sitta i ett ögonblick och verkligen inte förstå vad jag gör. I nästa ögonblick känner jag att jag gör exakt rätt sak för att i ögonblicket efter känna att allting är fel. Ibland vet jag vad jag vill, ibland har jag ingen aning,

Just nu är ett sådant ögonblick jag vet vad jag vill. Jag vill åka på en resa söderut, fylld med flera olika stopp. För att få någon ordning i det hela skulle jag börja med stoppet längst norrut och sedan åka söderut. Det första stoppet skulle vara i Tobo. Där skulle jag träffa Jonatan, förhoppningsvis njuta av underbar musik, underbart folk och bara dansa runt på ett lyckligt moln.

Nästa stopp är lite svårare var det skulle bli. Det svåra i det hela är om Jönköping eller Göteborg ligger längst norrut. Eftersom det är kortare bilväg till Jönköping får det bli nästa stopp. Där skulle jag stanna och njuta av livet. Anledningen till det? Jesper, denna fina vän, befinner sig där. Som jag saknar honom, saknar någon att prata med, saknar någon som finns nära en hela tiden. Det går verkligen inte att ha en finare vän än vad han är. Han finns alltid där för en, hur man än mår.

Nästa stopp skulle även det bli ett fint stopp. Det skulle vara ett stopp, förhoppningsvis ett långt sådant, i den fina staden Göteborg. Där finns nämligen den finaste pojken av de alla, Sebastian. För varje dag blir det jobbigare att stiga upp när man vet att han inte ligger bredvid. Att han inte är där så man kan pussa på honom, att han inte är där att prata med. Vill inte leva en dag till när han inte är med.

Sista stoppet skulle vara ett stopp ganska långt bort. Det skulle vara ett stopp i Melbourne. Varför just Melbourne? Jo, just nu befinner sig systern där och verkar ha det hur bra som helst. Vill åka dit, glömma allting, umgås med henne och bara ha det skönt. Bara leva livet.

Fyra stopp med fyra olika personer. Fyra olika personer som betyder så mycket för mig på olika sätt. Fyra olika ställen jag vill till inom en väldigt snar framtid. Åker jag inte dit, klarar jag inte av att fortsätta. Det är nämligen ni som ger mig kraft.

I will only be in your way.

Sovmorgon till 14.10 idag. Under den har jag varit ute och gått och varit på trafikskolan och pluggat ett par timmar. Ändå känner jag att allt är bara blä, tråkigt och meningslöst. Känns som jag tappar greppet om allting i samma takt som dagarna går. Jag håller på att bli den tråkiga personen som bara sitter för sig själv, utan mod att ta sig till orda.

Eller modet för att säga något finns där, det är något annat som saknas. Det är glädjen som får mig att vilja är borta, fast ändå finns den där. Du leker med den utan att veta om det. Eller vet du det?

I can chat with you baby, flirt a little maybe.

Ibland vill man bara spola tillbaka tiden och uppleva vissa saker igen. Vill uppleva de magiska ögonblicken om och om igen.

Bara lukten gör mig svag...

Glad tjej!

För första gången på över två månader blev jag sugen på att träna. Inte bara att träna lite, jag blev så taggad på att köra tungt. Lite skönt att känna den känslan igen, det har faktiskt varit saknad.

Kemiprovet är avklarat, flera avsnitt av How I met your mother har blivit tittade på och just nu rullar Svenska Hollywoodfruar med min fina Maria Montazami i spetsen. Med andra ord; livet är fint just nu!

Music is all I know.

Jag vill åka någonstans. Jag vill åka till en plats där allting kretsar kring musiken, där det inte spelar någon roll vem man är eller vad man har gjort.Jag vill åka till en plats där alla har en otrolig energi. Jag vill stå där framför scenen och känna musiken komma flödande mot mig. När jag tittar upp ser jag människor som njuter av vara där, människor som dansar som om det inte fanns något imorgon. Jag vill stå där och dansa lika galet, fritt och underbart som de gör. Jag vill dansa tills natten blir till morgon, tills nästa dag kommer. Jag vill dansa som om det vore det sista jag gör.