Jag tror du ler, precis som vanligt

Efter att ha gått runt och varit glansig i ansiktet hela dagen idag är ansiktet fortfarande inte bättre. Problemet är att jag är så torr så jag tror hela ansiktet snart flagnar av. På grund av det har jag gått runt med babyolja i ansiktet i hela dagen. Känns lite meningslöst nu när det ändå inte har blivit bättre och att jag har fått gå runt helt glansig (har sett ut som jag har svettats i ansiktet hela tiden) under hela dagen. Som kronan på verket hatar, ja jag verkligen hatar, att vara minsta lilla glansig i ansiktet. Visst om andra är det, det går bra. Men om jag är det så får jag panik!

Aja, nog pratat om mitt ansikte. Imorgon är det dags för skolan igen. Enligt ryktet börjar vi med historia med ullis, känns som det kommer bli en riktigt mysig lektion. Eller? Trots att vi börjar imon och jag har varit här uppe i bara fem dagar känns det som jag har hunnit med väldigt mycket. Så mycket har hänt på de få dagarna att det är konstigt. Det som har hänt är inte konstigt, kanske inte det jag väntade mig bara. Men vad gör det? Livet är fullt med överraskningar!

Can't deny, your poison gets me high

Ännu en gång hade jag en riktigt bra kväll. Kvällen igår var en sådan kväll som bara händer någon gång per år. En sådan kväll där man bara flyter med, skiter i att tänka och allt blir bra ändå. Det var längesedan jag skrattade, pratade, sjöng, skrek och dansade så mycket. Ja, det var längesedan jag hade så kul!

Efter en händelserik dag igår blev dagen den raka motsatsen. Gjorde ingenting fram tills någon gång då jag bestämde mig att ta en promenad. På något konstigt sätt slutade promenaden med att jag satt och drack te och åt nybakta bullar med emil & theo hos just emil. Kvällen nu slutade med att jag och erik satt och tuggade på varsin seg lövbiff.

It's nights like these

Igår var en sådan kväll som började som en kväll då man inte hade något att göra men slutade riktigt bra. Det hände inte jättemycket men som man säger, det är de lilla som gör det. Det började med att linn kom ner och tittade på lägenheten. Hon fastnade och vi satt och pratade ett bra tag. Erik lagade mat och innan maten var klar hade johannes också kommit. Vi pratade, åt och pratade lite till. Efter ännu ett litet tag kom jesper och hälsade på. Riktigt trevligt! Vi var även uppe i linn och elisas fina lägenhet där vi fastnade ett tag innan jag och erik gick hem och satte på en film. Fler sådana här kvällar, ja tack!

I'll keep on dancing.

I söndags var det dags. Dags för olofströms stora dag. Metalldagen. Årets stora artist var eric saade men det var inte för honom jag åkte dit i första hand. Det var nämligen för att se strum, ett riktigt bra band från sölvesborg. Har sett de några gånger nu och ändå lyckas de bli bättre för varje gång! Hade egentligen tänkt att gå hem efter att ha sett musikklasserna (som spelade efter strum) men på något sätt lyckades jag stanna kvar.

 

Det kom rök, tjejerna skrek. Det kom ännu mera rök, tjejerna skrek ännu mera. Eric saade kom ut på scenen, jag fick hörselskadorna. Jag är inte något särskilt stort fan av saade men jag måste erkänna att han är en riktigt bra liveartist. Ett stort plus är att han också har riktigt bra dansare!

Vi syr och sätter i den, och ett skärp av siden

Mina makroner blev bättre än väntat. Visst, de är fula som stryk men tro det eller ej så är de ganska goda. Som sagt, man ska inte döma hunden efter håren.

Mitt köpa-billiga-kläder-och-sedan-sy-om-dem har tagit fart nu. En tröja är klar sedan innan och en kavaj saknas det fortfarande knappar på (eftersom att någon köpte för stora knappar idag). En tröja som behövs sys om blev inhandlad idag tillsammans med en klänning som jag trodde att den behövdes sy om. Klänningen förknippar jag med 60-tal, ja det känns som en typisk 60-talsklänning. Jag har letat efter en sådan ett tag för att jag älskar skärningen på den. När jag då hittade den idag köpte jag den trots att den verkade lite stor men trodde att jag skulle klara av att fixa det. Fixa det gjorde jag, men inte med nål och tråd. Istället tog jag fram skärpen och voila så blev den riktigt bra! I alla fall tycker jag det... Tyvärr ser man inte riktigt hur den ser ut på bilden. Den är lite mer orange-röd och tyget är lite annorlunda än på bilden.

Sweet sugar candyman

Efter ha sett masterchef australia där de gjorde makroner (macarons) fick jag världens idé. Jag ska med göra det! Sagt och gjort, nu står jag här med receptet och har börjat med att skålla mandlarna. Idén kanske inte låter jättedum men värt att tillägga att de tyckte uppgiften med makroner var den svåraste de har haft. Men ändå är det värt ett försök. Förhoppningsvis kommer det upp en bild på hur de blev om de inte blev för skrattretande fula.

You make my dreams come true

Efter en alldeles för kort vecka har nu sebastian lämnat olofström. Att inte veta när jag kommer att se honom igen känns tungt. Det är sådana här dagar som denna veckan har bestått av som gör en hel. Att kunna gå förbi en lekplats, ge varandra en blick och sedan springa in och leka. Att gå ut mitt i natten, ta varsin madrass och ett täcke och ligga och kolla på stjärnfall och bara prata. Att skratta åt de sämsta skämten. Att sitta under tystnad och pussla. Att bara vara med honom. Det är sådant som får mig att må bra.

Tredje gången gillt, det är drag i dem.

Under gårdagen hände det som jag har längtat efter ett tag, jag fick besök. Inte utav vem som helst utan av sebastian. Han stannar nu en alldeles för kort vecka innan han åker tillbaka uppåt igen. Vi har som vanligt inte fått något vettigt gjort under hela dagen. Men döm oss inte för det, vi försökte faktiskt! Att det skulle regna på väg till sjön, när vid var där så vi ställde in badet och på vägen hem var inte vårt fel.

En annan väldigt trevlig sak som jag upptäckte i morse var att min blogg hade blivit länkad på inte mindre än trevas facebooksida, vilken ära! Hoppas jag stöter på er igen någon gång!

Was it good?

Frida Svensson, hon som hade ingått ett avtal med sig själv att spara de få kronor hon hade kvar efter en sommar utan studiebidrag och utan sommarjobb. Hon bröt nyss avtalet efter ha impulsshoppat grejer till mopeden för närmre 300 kronor. Saker som inte behövs för att mopeden ska funka. Saker som bara behövs för att mopeden ska bli mer lik hur den var i original för 40 år sedan. Frida Svensson, hon utan pengar.

I feel happy, oh so happy!

Åhh vad jag är glad just nu! Ni som läste hela förra inlägget och kommer ihåg det kanske då kommer ihåg att treva avslutade med "gilla oss på facebook" och en liten nakenchock(?). För alla er som inte fattade vad jag menade kommer här en video från youtube på det. För er som tycker musiken är hemsk och ni får tinnitus men ändå vill se det jag menar så börjar det efter ungefär en minut. Enjoy!

I've had the time of my life

Dagen som vi alla, i alla fall jag, har väntat på i ett år har äntligen infunnit sig. Den infann sig inte idag, inte igår, utan i lördags. Det var då det var dags för korrö folkmusikfestival. Eftersom jag kan sitta och tjata om detta i timmar ska jag försöka dra den korta versionen med mycket bilder i.

Även om dagen var riktigt bra började den inte så. Valet mellan att åka och se esbjörn hazelius & johan hedin spela i skåne eller åka till korrö var så fruktansvärt svårt med tanke på att det är två saker jag har längtat till så mycket. Men som ni kanske har listat ut valde jag korrö och oj vad glad jag är för det! I bilen dit hörde vi på radion från just korrö om en cellist som skulle spela. Nja tänkte vi, bara cello kan bli ganska tråkigt och åkte vidare. När vi sedan hade bänkat oss för att se Mats Berglund Trio var ovannämnda cellist med. Och han kunde spela! 

Andreas Ralsgård

Jonas Bleckman

Näst ut var Limbohofvet. Tre tjejer som var riktigt duktiga och såg ut och ha riktigt kul på scen. Vi strosade runt på området, träffade en del folk som jag inte träffat på ett bra tag, lyssnade på folk som stod utspridda mest överallt som spelade och åt fantastiska raggmunkar innan det var tid för det jag hade längtat efter mest; treva. 

Limbohofvet

Tre killar från dalarna som har allt det behövs för att det ska bli riktigt bra; en skicklig slagverkare, en skicklig gitarrist, en skicklig på fiol, otroligt kul på scen och scennärvaro som drar med publiken. Från den allra första stunden var jag fast i deras musik, i deras framträdande. Det kändes som man kände dem, att man var nära dem hela tiden. Man fick även lära sig hur mellansnack i dalarna gick till. Artisten: "Annars då?" Publiken: "Joda!" De la in detta flera gånger under konserten och fick de inte tillräckligt bra svar tillbaka kunde man få en liten besviken blick tillbaka. Att de som sista nummer avslutar med att ställa sig på rad, sjunga "gilla oss på facebook" flerstämmigt var pricken över i:et. Synd att man inte kan gilla en sak mer än en gång... Som ni märker går det inte att beskriva, man måste uppleva det!

Viktor Mörsell

Fikapaus?

Anders Dehlbom

Axel Fagerberg

"Annars då? "Joda..."

Treva

Koncentration?

"Gilla oss på facebook"

Nakenchock?

Treva

Utan tröja = försäljningsknep?

Treva

Efter det gick vi omkring och kollade på när det spelades till dans och där såg vi treva en gång till, lika bra då! Även såg vi chokladfabriken som jag tror är ett gång skåningar. När jag och pappa bestämde oss för att lämna korrö framåt tolvtiden gick vi förbi det som gjorde att kvällen blev så underbar som den blev. Jämte ett tält står esbjörn hazelius och sjunger och spelar med ett par skåningar. Vi stannar såklart och lyssnar ett par låtar och när vi senare går därifrån har det stannat mer folk för att lyssna. Att jag äntligen fick se honom sjunga och spela var så underbart! 

Chokladfabriken

Att det nu är ett helt år kvar till nästa korrö känns lite sorgligt. Men årets händelser kommer jag leva på väldigt länge. För det sådana här kvällar jag lever för.