I try to fight back the tear, they say it's just a state of mind.

I Kiruna, tycker inte om det. Vill sova, orkar inte det. Måste plugga, hatar plugg. Mår inte bra, vill må bra. Det är kallt ute, jag tycker inte om kyla. Jag är i Sverige, jag vill inte vara i Sverige. Min pepsi är slut, jag vill ha pepsi. Vill mysa med en vovve, har ingen vovve. Tycker inte om någonting, vill tycka om någonting.

Thinking is a headache, that's why we avoid it.

För första gången på 48 dagar vaknade jag av att klockan ringde. Idag var den ställd på 05.00 och ja, det tog emot även för morgonpigga Frida att ställa klockan så tidigt. Anledningen var att hinna med partybilen som tog oss ut till flygplatsen. 

Helt ensam på min stolsrad på flyget lyckades jag däcka i någon sådan hemskt dröm-dvala som bara gör en ännu tröttare. Tidsfördriv på Arlanda innan det bjöds på en alltid lika intressant resa med regionaltåget in till centralen. Träffade Thirza en liten stund innan hon skulle vandra vidare till sitt tåg.

För en gångs skull gick väntetiden på centralen väldigt snabbt. Mat hanns med och ja, en glass hann också slinka ner innan det var dags att hoppa på tåget. Inte ens det planerade kaffet hanns med, illa....

Får väl ordna till kaffe-problemet snart. Bistron ligger ju hela 10 meter bort, vet inte om jag orkar den promenaden... Okej, orken kanske finns där men hur ska jag hinna? Damernas skiathlon till 13.40, då är det lite vinterstudion innan det 14.15 är dags för herrarnas skiathlon. Hur ska jag hinna klämma in en kaffehämtning? Tror jag får fråga mannen på andra sidan gången som nyss kom tillbaka med två koppar kaffe om han kan gå en runda till....

I only wanted to see you laughing in the purple rain.

Tycker mina tankar är ganska intressanta ibland. Igår, vid halv ett på natten tyckte jag det var en bra idé att istället för att sova börja plugga. Inte plugga till biologiprovet som skulle skrivas några timmar senare, nej det var MVG-uppgifterna i fysiken som skulle göras...

I morse vaknade jag med en träningsvärk och stelhet i nacken. Det första jag då tänker på är att jag vill stå på huvudet och börjar planera var jag kan göra det i lägenheten där jag ändå kan falla hyfsat mjuk om (snarare när) jag skulle trilla.

Fick än en gång en sådan konstig tanke nu. Istället för att sova när jag vet att jag ska upp om sex timmar igen, sätter jag mig och målar naglarna. Inte nog med att jag målar naglarna, jag målar dem lila. Jag menar, hur länge sedan var det jag hade nagellack? Var nog någon gång i åttan. Hur längesedan var det jag hade lila på mig? Jadu, det minns jag inte

Så resultatet av detta är att jag nöjd nu sitter med lila naglar som är något sjukt fula. Inte nog med att jag inte passar i nagellack, de är så fult målade så jag skrattar varenda gång jag ser dem. Lila naglar och orange one piece. Kan inte med ord beskriva hur vacker detta skär sig.

Här kommer natten kall och underbart lång. Här kommer mörkret.

Jag som hade spikat hur sommaren skulle se ut. Där sket sig de planerna... Nåja, jag borde ha lärt mig att det inte är lönt att planera, planerna misslyckas bara. Men denna gången kan det bli bra misslyckning (misslyckning borde för övrigt vara ett ord). Vi får se. Säger proffset på att ta ut saker i förskott.

Nåja, biologiprov imorgon var det ja. Kanske borde pluggat för det, eller i alla fall läst igenom boken någon gång. Nej, äta dubbla satser pannkakor, ciabatta, gahkku, glass och titta på friidrott är mycket viktigare. Tror Christina kommer ta hänsyn till det när hon sätter betyg...

Miss you Kobe (a.k.a. cutie pie)

Jag är olyckan...

Dagens klipp. Se det och garva ihjäl dig. Spana in svanhoppet i spåret längst bort från kameran vid 1:02. Har allvarligt sett det tio gånger nu och garvar fortfarande sjukt mycket. Detta gjorde min dag!

Give me the food!

Måndag. Ny dag. Ny vecka. Första tanken i morse när jag vaknade var "Ny vecka, nya chanser att misslyckas". Där lades ribban för denna veckan...

Dock fortsatte dagen lite bättre då jag såg matsedeln för följande vecka. Imorgon är det höjdpunkten. Bruna bönor, stekt fläsk, potatisbullar och semlor. Senaste tre veckorna har jag varit sjukt sugen på bruna bönor och imorgon smäller det. Ja, jag erkänner att det är ganska konstigt att en 18-årig student ser fram emot bruna bönor men när samma person äter egengjorda kroppkakor en lördagskväll, då har det spårat...

Så taktiken just nu är att värma upp magen genom att töja ut den så jag är redo för bönor, potatisbullar, fläsk och semlor imorgon. Att det sedan är pannkakans dag imorgon gör ju inte saken värre... Ja, mat är mitt liv. Jag äter inte för att leva, jag lever för att äta.

Maten i fredags. Mumma!

Jag tror det troligen inte blir roligt.

Andra deltävlingen av melodifestivalen och jag sitter bänkad framför tvn och skrattar, gråter och sjunger med. Men vänta lite. Skratta, gråta och sjunga till melodifestivalen? Nja, så är inte riktigt fallet. Tvn står på ljudlös och i lurarna spelar Esbjörn Hazelius för mig. Eller inte bara för mig, för alla andra hemma i Olofström med.

För andra eller tredje gången spelar han i Olofström och för andra eller tredje gången missar jag honom. Tycker inte alls det är snällt, inte någonstans. Ikväll är en sådan kväll som jag skulle gett allting för att få vara hemma. Inte ens egengjorda kroppkakor och mängder av mackor kan få mig på bättre humör. Det säger väl en hel del...

Kiruna...

...eller Olofström. Vilket ser roligast ut?

Time is running out.

Varför är tiden så orättvis? Dag ut och dag in släpar tiden sig fram medan helgerna springer förbi. På vardagarna är det en plåga att ta sig igenom en timme. Det är så att man funderar på om klockan verkligen går eller om den har frusit fast. Fem vardagar tar så fruktansvärt lång tid att klara av.

När de fem dagarna äntligen är över kommer de två sköna helgdagarna. Dock känns de mer som om de vore två timmar. Sover jag bort helgerna? Nej. Ska vardagarna var så långa kan väl helgerna också vara det.

Visst att livet inte kan vara rättvist men tiden kan väl i alla fall vara det? Så skärpning tiden! Var jämställd och ge oss mer tid på helgerna!

Jag är faktiskt rädd för russin, är det konstigt att förstå.

Hatar russin. Hatar de små äckliga sakerna som ligger där. Ligger och skrynklar sig på tallriken. Ligger där och är så fruktansvärt goda. Men jag hatar dem. Hatar dem där i müslin där de tillför så mycket. Fast de är ju så goda. Men jag hatar dem. Hatar de små skrynkliga sakerna. Hatar. Russin. De är taskiga. Mot mig, mot min mage. Hatar russin.

Breathing under water.

En månad sedan julafton. En månad sedan jag stod där och frös i våtdräkt. En månad sedan vi såg delfiner i det fria. En månad sedan vi satt där i soffan med ett glas vin och tittade på högklassig(?) australiensisk underhållning. Ja, jag saknar det.

The impulse.

Oj då, vad hände där? Impuls, saknad av Australien eller ett myrsteg mot en dröm?

You know you like it.

Om ni ville ha såhär lite efter menar jag!

http://landetdarnere.blogspot.se/

Happy birthday to you!

Igår var det en stor dag, det var nämligen min fina systers födelsedag. Hon är den bästa, snyggaste och minsta storasyster man kan tänka sig. I år var det inte enbart mitt fel att jag inte kunde närvara med tårta på sängen, denna gången fick hon skylla sig själv. Dock fick hon faktiskt en present, den kan nog komma till användning i framtiden... Så än en gång, grattis fina syster! Om en månad kommer vi och firar dig ordentligt!

Om hösten hittar hit igen, då håller vi ihop min vän.

Har haft ett underbart lov. Varit hos finaste, shoppat loss, myst runt i Göteborg, sett Marcus Birro, gjort klart projektet, ätit alldeles för mycket, spelat, träffat släkten, myst med smillemannen och bara varit hemma och tagit det lugnt med familjen.

Känner att sakerna som ska göras innan jul är ganska många och jag insåg nyss att det bara är 39 dagar innan jag åker hem igen. Kommer bli tufft men det ska klaras. Det ska klaras med hjälp av min nya stora hjälp här i livet. Pepsi Max.

My legs wanna stop but my heart just keep going.

Sista provet är gjort och det var lite komiskt. Provet alltså. Nästan så man börjar skrattar när man tänker på det. Tänker dränka mina sorger i mat, eller jag tänker fortsätta dränka mina sorger i mat. Chokladgrejs till frukost, kebab till lunch i skolan och hemmagjord pizza till kvällsmat.

Känner att mina matvanor låter riktigt onyttiga även om de inte är det. Visst, kebab är väl inte särskilt nyttigt men resten, jo det duger.

Annars väntar det ett träningspass (fruktade ben) medan halvmilen redan är avklarad idag. Borde packa då jag åker runt sextiden från lägenheten imorgon... Aja, det kan skjutas upp lite till! Lite distansuppgifter och packning, ja det är så jag ska spendera min fredagskväll! Fredagsmys på högsta nivå!

Coffee is for closers.

Frukost som smakar choklad i en vecka, jag kommer aldrig överleva utan det! Det är väl ungefär det som håller mig levande och flytande just nu... Åker hem på lördag vilket jag är fruktansvärt tacksam över. På vägen hem väntar en macka på subway som är nästan lika efterlängtad som frukosten varje dag. På tal om frukost (fin övergång, jag vet) här kommer receptet på mina älskade muffinsar!

Choklad/kaffemuffins (ca 6 st)

3/4 dl havregryn

2 ägg

en skvätt mjölk

1 1/2 msk kakao

1 1/2 tsk kaffepulver

1 mosad banan

Blanda ihop allting till en fin smet (kan bli lite klumpigt om bananen inte är ordentligt mosad). Fördela smeten i muffinsformarna. Sätt in de i micron och kör på full effekt i 2-3 minuter till de är fasta i konsistensen.

Älsklingarna! (samma bild igen, förlåt!)

Food is my drug of choice.

Är så lycklig. Av flera anledningar faktiskt. Några som jag inte kan berätta och några som jag kan. Några är nämligen att jag har ätit så gott denna helgen. Ja, jag är lite konstig som blir lycklig av det. Men att äta gott, och samtidigt veta att det jag stoppar i mig är relativt nyttigt är så skönt för mig då jag vet att jag kommer att må fysiskt bättre av det.

Har hittat lyxiga frukostar som består av det jag normalt äter till frukost fast ihopblandat och med kakao vilket gör att jag har ätit chokladsmakande frukost två dagar i rad. Smaskens! Muffins på banan, havregryn, ägg, kakao och kaffe. Jag klagar inte!

Annars har helgen varit riktigt skön. Bara varit hemma, sovit, tränat, icke-sovit och gjort allt för att inte plugga. Två prov innan jag åker hem om sex dagar, känner att det kanske inte kommer gå så bra på de proven...

Dagens frukost!

Vilken seg dag det här varit.

Jag tror inte jag är riktigt frisk. Den enda gången jag kände mig riktigt glad, du vet en sådan glädje som fyller en och får en att glömma tid och rum, fick jag på biblioteket, ståendes och bläddrandes i massa olika kokböcker.

Annars har det varit en ganska seg dag. Eller ja, mjuklödningen är alltid rolig men det var sorgligt att det var sista gången. Kallt väder, huvudvärk, frysskador (nästan i alla fall) och sega ben gjorde dagen ganska som sagt ganska seg. Känns skönt att snart åka hem och få i sig lite energi, sol och värme. Dock känns det segt att det är 1½ vecka kvar. Ja, allt är segt idag. Segdag.

Vill ha värme. Nu!

You don't want to pick from my apple tree.

Hela dagen igår luktade det jul i hela lägenheten. Mysigt? Ja det var det verkligen. Längtar verkligen till julen, av flera anledningar i år. Julen är den tiden på året som jag trivs som bäst. Jag älskar att gå omkring med tända ljus, folk är pyssliga och mysiga, jullåtar spelas och folk ute på de snötäckta gatorna som går omkring i lugn takt.

Det som luktade jul denna gången var dock inte julen som hade infunnit sig här än, nej det var jag som gjorde godis. Låter som en logisk ekvation va? Jag + godis = jul. Nja, kanske inte. Först och främst så äter jag inte godis, så varför skulle jag då göra godis? Det var nämligen nyttigt godis jag gjorde, och då inte nyttigt godis som i "nyttigt" godis utan nyttigt godis. Eller ja, i alla fall jag ser äpple- och bananchips som helt klart nyttigt.

För er som tvekar är det inte heller något socker på dem, de är helt naturella så när på äpplena som har kanel på sig. Hur som helt, smakade ett äpplechips i morse då de var klara och jag säger bara en sak, jag längtar tills det blir fredag så jag får mysa med dessa godbitarna!

bild från inredningskaos.blogspot.se

Don't bring around a cloud to rain on my parade.

För första gången på säkert tre månader lyfte jag en hantel idag för att träna. Har saknat all vad motivation heter den senaste tiden men de senaste dagarna har den smygande kommit tillbaka. Därför var det äntligen dags idag för att träna lite. Nu efteråt känns det riktigt skönt, jag gillar den trötta känslan som nu befinner sig i kroppen. Med den känslan i kroppen, the big bang theory och en kopp te är fredagskvällen komplett. Nästan i alla fall....

I don't wear your shirt.

Jag har blivit lite småkär. Eller mer än småkär för att vara ärlig. Har spenderat för mycket tid att leta runt bland Carin Westers kläder. Herregud var jag älskar hennes kläder!

Byxorna! <3 (bild från simplyfrabulous.blogspot.com)

! <3 (bild från carinwester.com)

I will never be the same without you.

Har haft världens underbaraste helg. Fick i fredags besök av världens finaste kille som har varit uppe i kylan hela helgen. Det har varit en slapp helg, fylld med saker som jag älskar. Mys, serier, pizza, kladdkaka, B&J och ännu mera mys. Kan det bli en bättre helg och födelsedag? Nej, jag tror inte det.

The sun is shining, the weather is sweet.

Sådana dagar när man inte gör någonting vettigt brukar bara flyga förbi, men inte idag. Har hunnit tvätta, städa lite, handla, titta på sju avsnitt av How I met your mother (hittills), gå två mil, läsa lite körkortsteori. Med andra ord, allt utom att plugga. Känner ändå inget dåligt samvete över det, jag orkar inte det. Det kommer en vecka som jag kan plugga i (som om det skulle hända).

Vår längtan den skall bära oss över de svåraste haven i land.

Ibland behöver man bara få vara. Idag var precis en sådan dag. Inte en bok har idag öppnats för att pluggas i. Istället har tiden bara gått och jag har inte gjort någonting. Eller nästan i alla fall. Har varit ute och gått 1,5 mil och ätit en massa mat. Det är väl det enda men ändå har tiden gått fruktansvärt snabbt.

Nå, jag har väl gjort en sak till som har tagit ganska mycket tid. Jag packade upp nyckelharpan och nästa gång jag tittade på klockan hade det gått 1,5 timme. När jag väl börjar spela glömmer jag allting. Jag glömmer hur jag mår, vad jag känner, vad klockan är och var jag är någonstans. Jag fylls istället av en känsla som får mig att må så bra, så fruktansvärt bra.

I was born with music inside me.
Music is one of my parts.
Like my ribs, my kidneys, my liver, my heart.
Like my blood.
It was a force already within me when I arrived on the scene.
It is a necessity for me - like food or water.

When we kiss, fire!

Gillar numera onsdagar. Anledningen till det? Mjuklödning ute på IRF. Det var fruktansvärt skönt att göra någonting annat än bara sitta med näsan i böckerna. Dock blev det nu lite svårare att få ner näsan i böckerna. Pluggmoralen är på topp idag. Med andra ord; youtube, mat, te, datorn och lite till mat. Känns som detta kommer att gå utmärkt!

Spana in de snygga *host* lödningarna!

I don’t see it anymore.

Den där resan jag började på igår, den skulle jag vilja fortsätta med. Denna gången skulle jag vilja resa omkring i södra Sverige. Det bor så många nära, men ändå är man aldrig hos dem. Det är synd, väldigt synd.

Första stoppet skulle vara hos Sara i Torsås. Denna människa som alltid gör en glad, även om man själv mår piss. Det finns alltid någon historia som hon berättar så man börjar gapskratta. Det kan vara vad som hände för henne den senaste gången hon var ute och gick, åkte buss eller bara steg upp ur sängen. Det är hemskt vad jag saknar den människan och hennes skratt.

Nästa stopp skulle vara lite mer söderut. Det skulle vara ett stopp i staden som det alltid blåser i; Karlskrona. Där befinner sig nämligen Marcus, en människa med ett psyke utöver det vanliga. Så stark och så beslutsam så jag kan inte mer än buga mig för hur stark han är. I Karlskrona skulle jag hämta motivation till livet och till träning. Jag skulle få ny kraft där.

Nästan hemma hittar vi nästa stopp. Ute i skogarna, i ett underbart sött hus hittar vi Majah. Dessa alla fikastunder på Liljas som alltid resulterar i att vi kommer fram till att vi är grymmast. Eller nästan i alla fall... Dock så är vi grymmast! Så många problem vi har löst tillsammans, oj vad jag skulle behöva någon att lösa problemen med nu!

Sista stoppet för nu görs nere i det platta Skåne. Människan som alltid är och kommer vara så fruktansvärt grym; Emelia. De stunder jag träffar henne, det är riktigt fina stunder. Det är i sådana stunder jag känner att allting känns bra, att allting kommer att ordna sig. Planerna efter studenten är redan spikad, visst är de? Eller?

Ännu fyra stopp hos fyra underbara människor. Fyra människor som jag skulle göra allt för, fyra människor som finns inom mig även när de inte är nära.

I wanna go to a place.

Ibland vet jag inte vad jag håller på med. Jag kan sitta i ett ögonblick och verkligen inte förstå vad jag gör. I nästa ögonblick känner jag att jag gör exakt rätt sak för att i ögonblicket efter känna att allting är fel. Ibland vet jag vad jag vill, ibland har jag ingen aning,

Just nu är ett sådant ögonblick jag vet vad jag vill. Jag vill åka på en resa söderut, fylld med flera olika stopp. För att få någon ordning i det hela skulle jag börja med stoppet längst norrut och sedan åka söderut. Det första stoppet skulle vara i Tobo. Där skulle jag träffa Jonatan, förhoppningsvis njuta av underbar musik, underbart folk och bara dansa runt på ett lyckligt moln.

Nästa stopp är lite svårare var det skulle bli. Det svåra i det hela är om Jönköping eller Göteborg ligger längst norrut. Eftersom det är kortare bilväg till Jönköping får det bli nästa stopp. Där skulle jag stanna och njuta av livet. Anledningen till det? Jesper, denna fina vän, befinner sig där. Som jag saknar honom, saknar någon att prata med, saknar någon som finns nära en hela tiden. Det går verkligen inte att ha en finare vän än vad han är. Han finns alltid där för en, hur man än mår.

Nästa stopp skulle även det bli ett fint stopp. Det skulle vara ett stopp, förhoppningsvis ett långt sådant, i den fina staden Göteborg. Där finns nämligen den finaste pojken av de alla, Sebastian. För varje dag blir det jobbigare att stiga upp när man vet att han inte ligger bredvid. Att han inte är där så man kan pussa på honom, att han inte är där att prata med. Vill inte leva en dag till när han inte är med.

Sista stoppet skulle vara ett stopp ganska långt bort. Det skulle vara ett stopp i Melbourne. Varför just Melbourne? Jo, just nu befinner sig systern där och verkar ha det hur bra som helst. Vill åka dit, glömma allting, umgås med henne och bara ha det skönt. Bara leva livet.

Fyra stopp med fyra olika personer. Fyra olika personer som betyder så mycket för mig på olika sätt. Fyra olika ställen jag vill till inom en väldigt snar framtid. Åker jag inte dit, klarar jag inte av att fortsätta. Det är nämligen ni som ger mig kraft.

I will only be in your way.

Sovmorgon till 14.10 idag. Under den har jag varit ute och gått och varit på trafikskolan och pluggat ett par timmar. Ändå känner jag att allt är bara blä, tråkigt och meningslöst. Känns som jag tappar greppet om allting i samma takt som dagarna går. Jag håller på att bli den tråkiga personen som bara sitter för sig själv, utan mod att ta sig till orda.

Eller modet för att säga något finns där, det är något annat som saknas. Det är glädjen som får mig att vilja är borta, fast ändå finns den där. Du leker med den utan att veta om det. Eller vet du det?

I can chat with you baby, flirt a little maybe.

Ibland vill man bara spola tillbaka tiden och uppleva vissa saker igen. Vill uppleva de magiska ögonblicken om och om igen.

Bara lukten gör mig svag...

Glad tjej!

För första gången på över två månader blev jag sugen på att träna. Inte bara att träna lite, jag blev så taggad på att köra tungt. Lite skönt att känna den känslan igen, det har faktiskt varit saknad.

Kemiprovet är avklarat, flera avsnitt av How I met your mother har blivit tittade på och just nu rullar Svenska Hollywoodfruar med min fina Maria Montazami i spetsen. Med andra ord; livet är fint just nu!

Music is all I know.

Jag vill åka någonstans. Jag vill åka till en plats där allting kretsar kring musiken, där det inte spelar någon roll vem man är eller vad man har gjort.Jag vill åka till en plats där alla har en otrolig energi. Jag vill stå där framför scenen och känna musiken komma flödande mot mig. När jag tittar upp ser jag människor som njuter av vara där, människor som dansar som om det inte fanns något imorgon. Jag vill stå där och dansa lika galet, fritt och underbart som de gör. Jag vill dansa tills natten blir till morgon, tills nästa dag kommer. Jag vill dansa som om det vore det sista jag gör.

Det är tomt här, jag vet inte vart jag är...

Första skolveckan är avklarad och jag har lite svårt hur jag ska klara sju veckor till innan det är höstlov... Denna veckan har gått i ett tempo som får en snigel att framstå som Usain Bolt. Det har väl varit någon trevlig överraskning men det sega har tagit över. Har velat banka och slå på några ett visst antal gånger under veckan. Istället har det blivit den klassiska "le och vinka". Lite social kompetens har man allt även om det inte är mycket...

Men fortfarande finns det några som gör allting värt det. Det kan vara ett ögonkast, ett sms, ett meddelande eller ett samtal som betyder så mycket för mig. Det är det jag kan sitta och tänka på när allt annat blir jobbigt. Det hjälper inte alltid men då finns det en andra utväg, musiken.

Var på äckel-päckel-humör ikväll så jag stängde in mig på rummet med Hedningarna på högsta volym. Det må inte vara den renaste sången men efter ha sett dem live gör det ingenting, de är helt enkelt grymma ändå. Det är det som gör Hedningarna till Hedningarna. Och du får klaga på min musikstil hur mycket du vill men jag tänker aldrig, aldrig ge upp folkmusiken för att någon annan inte tycker om den. Den hjälper så mycket, på så många olika plan. Aldrig tänker jag ge upp den för att du säger något äckligt om den. Aldrig. Bara så att du vet.

Walking on sunshine? No, not really...

Imorgon bär det av norrut igen till Kiruna. På måndag drar nämligen sista året igång igen. Har ingen energi att plugga, är redan äckligt trött på det. Att varken pojken eller Jesper är kvar där uppe gör det ännu tuffare.

Stressen över att ta körkort, att skriva bra på högskoleprovet är stor. Stressen över vad jag ska göra sen med mitt liv är ändå den största. Bara idag har jag varit inne på sju stycken olika yrken i helt olika områden, great!

She kept on beating her bread.

Lagar mat var det ja. På allmän begäran (eller var det bara artighetsfraser?) kommer därför mitt älskade bröd som äts varje morgon. Har inte modifierat klart receptet än men här kommer det nuvarande.


Kruskabröd

1,5 dl mandelmjöl
2 dl kruskakli
1,5 dl solrosfrö
1 dl pumpafrö
0,5 dl linfrö
3 tsk bakpulver
2 msk fiberhusk
1,5 tsk salt
2 dl turkisk yoghurt
6 ägg

Sätt ugnen på 175 grader.
Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Knäck därefter äggen och rör i yoghurten i det. Häll i äggblandningen i den torra blandningen och rör ihop allting. Låt det stå och svälla i 10 minuter. Efter det, häll upp det i en brödform, ställ i den i ugnen och låt den stå där i 80 minuter.

Life is a strange thing.

Är hemma. Jobbar. Vill sluta jobba. Har skaffat linnebränna. Lagar mat. Ute och går. Äter glass. Träffar underbara människor som får mig att må underbart. Äter massa onyttigt. Saknar pojken. Läser. Träffar familjen. Tränar. Med andra ord, jag njuter av livet.

Sometimes the system goes on the blink.

Har haft en sådan värdelös dag då man inte får någonting gjort utan bara väntar på att tiden ska gå. Hade verkligen behövt plugga en massa kemi, men icke. Den ligger kvar, nästan helt opluggad på.

Det enda vettiga jag har fått gjort idag är väl att lite biljetter är bokade. Eller ja, det var ju inte jag heller som gjorde det, det var mamsen. Men nu har jag i alla fall lite biljetter så jag kan göra en avstickare i stockholm när jag åker hem om en vecka. Dock känns det som det är en evighet tills jag åker hem, verkligen som en evighet....

I am proud of being a soldier!

Till alla er få men tappra som läser detta, gör en sak för min skull. Eller inte bara för min, för er också. Känner ni att motivationen inte finns där eller att ni bara inte orkar träna. Titta på detta klippet. Jag är så sjukt stolt över att ha varit en del av detta, över att ha kämpat med dessa krigare. Därför är det värt att ta en titt och se vad som kan hända om man bara ger sig den på att man ska klara det. Ni kommer inte att ångra er!

I turned loose all of my dynamite.

Gå till skolan, skicka ett mejl, äta, titta på recept, spela mobilspel för att sedan gå hem. Sådant som kallas värd dag? Jaja, hann träna innan så det var väl skönt. Eller skönt och skönt... Att vare ute och gå i snöfall den första juni kanske inte är det skönaste..

Vill inte veta hur mycket tid jag har spenderat framför datorn idag, då mest pillandes med bilder, header och tittande på massa olika bloggar med recept. Har även ägnat för mycket tid att titta på vad jag ska göra i framtiden. För trehundratjugosjätte gången har jag bestämt vad jag ska göra. Ska se hur länge planerna håller denna gången, tre dagar kanske?

Juni var en sommarmånad trodde jag?

Living in a fast food bag making friends with the ketchup and salt.

Bara ett prov kvar, sen är det över. Jag har aldrig längtat efter ett sommarlov såhär mycket som jag gör nu. Lyckades få in inlämningarna hela tre timmar innan deadline, i god tid med andra ord! Dagen idag ska jag därför fira detta genom att ut och gå, träna, baka, laga någon god mat och titta på serier. Ska testa riktigt spännande mat ikväll, återkommer om det blir bra annars glömmer vi det.

Såg snyggaste skylten igår när jag var ute och gick. Det roligaste var att denna står precis i början av rundan, så ja, det är för sent att vända om!

Hör nu mina ord min vän.

Tror aldrig jag har varit såhär stressad över skolan innan. Fysikprov imorgon, biologi- och astronaukunskapsinlämning på onsdag. Värt att nämna är då att jag kommer vara i skolan mellan klockan åtta och någon gång efter sex på kvällen. Hinna skriva astronaut och biologi? Nja, svårt att se vart den tiden finns.

Ska bli så skönt att vakna på torsdag och veta att inte en enda inlämning kvar då, bara ett kemiprov om en vecka. Sen är det sommarlov. Har nog inte riktigt förstått att det är sommar snart. Kan det bero på att det inte är sommar här? Kanske. Dock hoppas jag att de två sista veckorna går något fruktansvärt fort för nu vill jag bara ha värme. Mindre än två månader kvar till Peter Johansson och till Korrö och jag är så taggad! Taggad är jag också på att baka, och äta...

Om natten när jag slumrade uti min tysta säng, jag drömde om ett ljummet hav.

Känslan när man sitter och lyssnar på radion och plötsligt Esbjörn Hazelius börjar spelas där. Då pratar jag inte om någon liten lokalradio eller någon folkmusikkanal, nej jag pratar om rikssändning på P4. Jag är inte den som gråter så lätt men nu gör jag det. Varför? Det är detta jag kämpar för, att visa folk att folkmusik inte bara är gnisslande fioler. Det är också en låt som betyder så fruktansvärt mycket för mig. Kalla mig töntig, tam, blödig eller vad du vill. Men så är det.

Är förövrigt uppe i Kiruna efter ett försenat tåg och en turbulent flygresa. Att tåget var försenat gjorde dock inte så mycket. Vem säger nej till att stå några minuter extra i 20-25 grader och stekande sol? Det byttes dock ut mot 10 grader, moln och nästintill full storm.

Jag får vänta till sol och sommardag.

Det är en speciellt känsla. Det är en känsla som får en att må så bra och glömma allting annat. Den får mig att glömma allt som jag måste göra, allt som är framför mig, allt som tynger mig. Sol, värme, trevligt folk, musik och dans. Det låter inte speciellt men för mig är det. Det är något speciellt som får glädjen inom mig att komma fram.

You didn't have to cut me off, make out like it never happened.

Sista nationella provet i matte under förhoppningsvis hela min livstid är gjort idag. Dagen började väl som de flesta andra dagarna, jag vaknar alldeles för tidigt. Halv sex imorse vad jag klarvaken och påväg ut och gå en runda. Dagen rullade på med prov, underbar mat i skolan (leverbiffar med den mest underbara gräddsåsen), sammanbrott på astronautkunskapen och konditionsträning på idrotten.

Lite handling efter det och så är jag här nu. Träningsresultat; har gått en mil och sedan intervallträning. Hade velat hinna med styrka men har insett att det nog inte hinns med (jag ska inte skylla på det, jag vet). Men nu är det bara ett par timmar innan jag borde sova och jag bör packa och fixa lite mat till imorgon innan dess. Fick till och med banta ner på min älskade laga-kvällsmat-tid. Blev snabbmat á la Frida; wok. Wokgrönsaker, kassler och en klick turkisk yoghurt. Inte den bästa maten som finns men helt okej!

Om du bara vill öppna din dörr och bara våga släppa någon in.

Har senaste veckan knappt gjort annat än att kolla ner i böckerna. Eller jo, jag har tränat och ätit en massa mat (om det förvånar någon) och besökt Norge två gånger. Första gången åkte jag dit själv den 17 maj och bara hade en sådan dag som man måste ha ibland då man bara strövar runt och inte gör någonting vettigt allt. Det var hur skönt som helst! Andra gången var med skolan då vi var på högskolan i Narvik och sedan på krigsmuseet.

Annars har det bara varit näsan i böckerna och så kommer det vara ett tag till. Dock så åker jag hem imorgon för en snabbvisit hemma över helgen för att vara med på Holje musikklassers 20-årsjubelium. Ska bli så underbart skönt att komma ner till värmen, till ett grönt landskap men främst till grillen!

Dock är det lite kvar som måste fixas innan jag åker hem. Besök inom panduro för att fixa saker  till projektarbetet, biblioteket, handla lite, städa och träna. Just det, sen var det ju ett nationellt prov i matte d som ska klaras av med... Aja, har en hel eftermiddag att plugga då jag lyckades starta dagen med den dagliga  promenaden och ett träningspass innan jag begav mig till skolan. Ibland kan det vara bra att vakna tidigt!