Den där resan jag började på igår, den skulle jag vilja fortsätta med. Denna gången skulle jag vilja resa omkring i södra Sverige. Det bor så många nära, men ändå är man aldrig hos dem. Det är synd, väldigt synd.
Första stoppet skulle vara hos Sara i Torsås. Denna människa som alltid gör en glad, även om man själv mår piss. Det finns alltid någon historia som hon berättar så man börjar gapskratta. Det kan vara vad som hände för henne den senaste gången hon var ute och gick, åkte buss eller bara steg upp ur sängen. Det är hemskt vad jag saknar den människan och hennes skratt.
Nästa stopp skulle vara lite mer söderut. Det skulle vara ett stopp i staden som det alltid blåser i; Karlskrona. Där befinner sig nämligen Marcus, en människa med ett psyke utöver det vanliga. Så stark och så beslutsam så jag kan inte mer än buga mig för hur stark han är. I Karlskrona skulle jag hämta motivation till livet och till träning. Jag skulle få ny kraft där.
Nästan hemma hittar vi nästa stopp. Ute i skogarna, i ett underbart sött hus hittar vi Majah. Dessa alla fikastunder på Liljas som alltid resulterar i att vi kommer fram till att vi är grymmast. Eller nästan i alla fall... Dock så är vi grymmast! Så många problem vi har löst tillsammans, oj vad jag skulle behöva någon att lösa problemen med nu!
Sista stoppet för nu görs nere i det platta Skåne. Människan som alltid är och kommer vara så fruktansvärt grym; Emelia. De stunder jag träffar henne, det är riktigt fina stunder. Det är i sådana stunder jag känner att allting känns bra, att allting kommer att ordna sig. Planerna efter studenten är redan spikad, visst är de? Eller?
Ännu fyra stopp hos fyra underbara människor. Fyra människor som jag skulle göra allt för, fyra människor som finns inom mig även när de inte är nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar