Who's to say where the wind will take you?

Distansveckan började idag med sovmorgon som följdes upp med kladdkaka! Borde dock nu börja plugga så jag får det gjort så jag kan ta det lugnt i slutet av veckan istället för att stressa ihjäl mig. Funderar på att göra historiauppgiften och sedan gosa ner mig i soffan och titta på en film. Ja, så får det bli!

Did I waste it? Not so much I couldn't taste it.

Tänker inte skriva ett megainlägg om hur jag har rest idag som jag brukar göra. Istället blir det för en gång skull lite bilder som får sammanfatta min dag!

bästa resesällskapet!

Pure love!

I can't live, with or without you

Han må vara till åren men vem hade inte velat vara med om detta? De är helt underbara! <3

There's a fire starting in my heart, reaching a fever pitch and its bringing me out the dark .

Är hungrig men orkar inte ut till köket, har inte packat klart, är trött och som grädde på moset känns det som jag har feber. Vilka problem jag har, jag vet! Imorgon blir det den vanliga fyradelsresan hem. Taxi, flyg, tåg och bil innan jag åtta timmar senare från det jag lämnade lägenheten tills det jag är hemma. Fast imorgon blir det inte taxi, jag avbokade den fyra timmar efter jag bokade den. Så kan det gå ibland! Hur hade jag tänkt att lösa detta då?

Varje gång du ler mot mig kapitulerar jag.

Känner faktiskt att jag, Frida, för en gång skull har varit duktig. Fick tillbaka astronautkunskapsprovet som gick förvånansvärt bra, har städat mitt rum grundligt, tvättat par maskiner tvätt inklusive mina sängkläder vilket betyder att jag får krypa ner i en nytvättad säng. Är underbart skönt att göra det! Nu är det bara packningen kvar men den får faktiskt vänta tills imorgon, jag kan ju inte överanstränga mig! Känns ganska bra att veta att om exakt 2 dygn befinner jag mig i en bil mellan alvesta och olofström.
 

This is pure love

"Alla som prenumererar på oss får vara med i nästa veckas tävling där vinsten innebär att man får vara med i den kreativa processen runt vår framtida toalett-reklam!"

Kan man mer än älska treva? Nej, med deras underbara musik och deras underbara facebookuppdateringar kan man inte göra annat.

I swore I'd never fall again

Älskar att få ett samtal vid tjugo i sex; "du, jag kommer och hämtar dig vid tio över sex". Visst, en halvtimme kanske låter som att man ska hinna då men ta då i beräkning att jag är fruktansvärt seg, jag satt i joggingbyxor, osminkad, hungrig mm. Men i tid hann jag och med fem minuters marginal också! Det som jag skulle göra var inte och bowla som man kan tro med tanke på att det var måndag, nej jag skulle iväg och spela. Denna gången var det ännu roligare att spela, inte för att jag kunde fler låtar nej det var bara roligare. Kunde nog faktiskt en låt sådär så iförsig var det ju framsteg... Men vad gör det? Det är ju så fruktansvärt roligt att spela låtar jag aldrig hade fått spela annars. Aldrig hade jag fått spela sorgsna finska visor om fiskmåsar och vildrosor. Aldrig hade jag inte heller fått spelar humppa så stråken yr!

Men alla, ni kan vara lugna. Jag bowlade även idag. Fint folk kommer sent heter det och sent kom jag, eller bara någon minut sent... Har nog aldrig spelat så dålig bowling i hela mitt liv. Vartenda kast drog och höger och när det väl kom något sällsynt kast som gick åt vänster eller rent av i mitten så stod karl-alfred kvar. Denna förbannade karl-alfred! Han ville inte ge sig heller så varje gång jag fick ner honom så var jag glad men såklart skulle han stå kvar sista kastet med...

Kan inte längta nog tills onsdag då jag får spela igen. Har bara spelat nu i en vecka men det håller på att bli veckans höjdpunkt! Vet inte hur jag ska klara mig när jag är hemma i två veckor. Nej, det där tåls att funderas på...

Jag längtar tillbaka till detta fruktansvärt mycket!

Den tid som var finns i drömmen kvar.

Nej nu blir jag förbannad! Eller kanske inte förbannad, men lite småsur. Eller inte småsur heller, lite förbluffad. Nej, förbluffad blir jag inte heller utan snarare imponerad. Där har vi det, imponerad är ordet!

Jag vet inte hur många gånger jag har sett detta klipp idag, det är i alla fall många! Har sett det för att njuta av det, för att försöka lära mig låten men främst för att sitta som ett stort förbluffat och imponerat frågetecken över hur han på nyckelharpa klarar av det. Han missar inte en ton, inte en nyckel. Det är helt sjukt! Tillsammans med cellon och mandolinen låter det alldeles underbart. Sen att det är en riktigt bra låt gör ju inte saken sämre. Älskar det!

Allt du ger vill jag ta, det vill jag bära.

Tänkte att jag skulle ta tag i dagen och mitt liv och pallra mig ner till biblioteket och låna en klassiker på engelska till distansuppgiften. Hem kom jag inte med bara en bok på engelska utan även en till på fast då på svenska och även sex stycken skivor! JP Nyströms, Väsen, Nordic, Ranarim och som avslutning två skivor med Ale Möller band gör så att jag nu har hopp om att denna helgen kan bli bra ändå!

Nordic

Väsen

Do you know what it feels like?

Dagens lärdom:
Kuppari - är en som åkte omkring och "koppade" folk så att de skulle bli friska.

Hur många av er visste det?

Minns du den kvällen, den månskenskvällen?

Var och spelade ikväll. Ja, du läste rätt, jag var och spelade. Här i kiruna! Kunde inte en enda låt men vad gjorde det? Vissa fanns det noter på, vissa inte. På de som inte fanns noter på fick jag en tonart och så var det att göra det bästa av saken helt enkelt. Nya låtar, ny musik och nytt roligt folk att spela med, vad mer kan man begära? Fick med mig några noter hem mot ett löfte att jag kommer tillbaka nästa vecka och kanske redan på måndag igen.

Ska även på möte imorgon om dansen som sarah ska starta. Ser verkligen fram emot det då jag tror att det kan bli riktigt kul! Trots det känns det lite konstigt. Går från att ha ingenting att göra om eftermiddagarna/kvällarna till att ha saker att göra minst tre gånger i veckan. Men vad gör det när det är de sakerna jag tycker om mest att göra? Just det, ingenting!

Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret. Inget värt nåt, som inte inger hopp.

Jag visste att denna dagen var lömsk. Redan när jag vaknade visste jag det. När jag klarade mig hela dagen utan att halka på den isbana som kiruna har blivit visste jag att något väntade under dagen. Ikväll avslöjade sig den där lömskheten som har smugit bakom varje krön hela dagen.

Det kanske inte låter som någon stor affär i andras öron men för mig var det de. Det var egentligen två saker som fick det att brista. Att jag inte är hemma under midvinterton och när en av mina favoritartister kommer dit fick mig att känna en sådan tomhet inom mig. Jag har ingen aning var den kom ifrån, den bara kom flygandes och invaderade mig. Det värsta är att den inte vill ge sig av. Det är nämligen andra året i rad en av de artisterna jag tycker om mest kommer till olofström och jag inte är där. Då var det esbjörn hazelius, denna underbara man. Då missade jag honom med en vecka, nu missar jag denna andra underbara artist med två veckor.

Andra saken var väl en ännu mindre sak men den fick den tomheten jag har fått inom mig bli ännu större. Det var att alla biljetter utom två fram och tillbaka till ransta var så äckligt dyra. Det betyder att eftersom mitt bankkonto inte ser ut som en hollywoodsfru utan snarare som en students fick de bli de biljetterna. Det leder också till att jag också bara kan vara hos sebastian i några, alldeles för få, dagar.

Detta blandat med många andra små och större saken fick mig att inte orka mer. Hålet inom mig bara växer större och större. Får se om jag orkar ta mig upp imorgon. Tyvärr behövs det att jag går till skolan imorgon då vi har matte. Denna matte som har hjälpt till att få bägaren att rinna över. Längtar med hela mitt hjärta, okej det finns inget kvar, det är bara ett hål där, tills jag får spela imorgon. Hoppas verkligen att jag för det första lyckas hitta in dit och sen också att det är bra. Att det är något för mig. Spela är det enda som kan bedöva hålet lite. När jag slutar spela, växer hålet.

Heaven is a place on earth

Åhh vad jag älskar kiruna ibland! Lyckades snubbla över en artikel på aftonbladet att det skulle vara meteorregn idag. Nja tänkte jag, får se om jag orkar gå ut. Vet inte hur min hjärna fungerar för plötsligt hade den överraskat sig själv genom jag hade klätt på mig termobyxor, halsduk, jacka, vantar & mössa. Termobyxor var väl inte nödvändigt då det inte är så kallt ute men att ligga i snön blir ganska kallt utan det.

Ut kom jag som sagt och lyckades ta mig till järnvägsparken där det är hyfsat mörkt men ändå nära hem. Satt och kollade lite på meteorregnet och samtidigt på haren tre meter bort. Efter någon halvtimme började det. Det största och finaste norrskenet jag har sett. Oj vad fint det var! Det ser så levande och graciöst ut när det sprakande dansar runt på himlen. Det var inte på en liten del av himlen utan över hela. Den känslan av att se detta skådespel rakt ovanför sig där jag låg i snön var underbar. Den som inte har sett ett norrsken måste verkligen göra det!

Hittade en gammal bild på norrsken jag tog för över ett år sedan. Oj vad mycket större det var idag än på bilden!

Våra rader trillar ur och ligger kvar, jag tror vi ljög fast vi sa att det var sant.

Har fått en sådan där hemskt ångest inför framtiden. Det är ett och ett halvt år kvar innan jag flyttar från kiruna men innan jag flyttar härifrån vill jag ha en plan. En utstuderad plan på det jag vill göra. Just nu har jag tre olika tankar som snurrar i huvudet. Musik- och ljuddesign, meteorologi eller jobba. Jobbar jag får jag mer tid att fundera ut på vad jag ska göra samtidigt som jag tjänar pengar. Jobb är nog nummer ett just nu, men tänk om jag inte får något jobb då, vad gör jag då? Vet att det är för tidigt att tänka på det nu. Därför bäddar jag ner mig i sängen och fortsätter att brottas med tankarna.

Now I know what I want

4 oktober, 19.00 stod det på biljetten. 18.30 var jag i folkets hus tack vare att jag inte kunde gå hemma längre och vänta. Mina förväntningar var någonstans uppe i molnen, så höga var det. Förväntningarna var inte inför en bio som annars skulle vara troligt då det var i folkets hur. Nej, mina förväntningar var på Ale Möller & Olle Linder. De skulle spela i kiruna folkets hus tillsammans med Mats Öberg och Norrbottens kammarorkester. Efter så mycket som jag har sett och hört om Ale Möller men även Olle Linder var som sagt förväntningarna riktigt höga.

Kammarorkestern började spela och det lät som, ja en kammarorkester låter. Inte riktigt min stil men duktiga är de, det kan man inte sticka under stol med. Sedan kommer Ale Möller, Olle Linder & Mats Öberg in på scen. När de sätter igång. Wow! Sådana underbara musiker de är! Inte nog med att de spelar riktigt bra, de har sådan energi och utstrålning så man sitter med ett leende på läpparna.

Möller höll sig chockerande nog bara till ett par instrument under första halvan. Linder höll sig under samma halva till de mesta han kunde hitta och slå på. Och på vilket sätt han gjorde det! Riktigt imponerande var det när han körde ett solo på tamburin som inte många hade klarat, även om de hade tre extra händer. Under andra halvan, nej jag har fortfarande inte kommit på något ord som kan beskriva det. Möller höll ihop hela konserten fint genom berättelser ur verkliga livet som var både fina och roliga. Linder spelade på allt han kom åt och bytte mellan olika slagverk och gitarrliknande saker, Möller bytte instrument på löpande band och det räckte inte med sälgpipa, och dragspel. Det var flöjter i alla dess former, munspel, mandola med mera. Som om de vanliga instrumenten inte räckte så hade han även satt munstycke och gjort hål på en bensinslang och på en vägpinne. Har aldrig i hela mitt liv hört ett sådant häftigt ljud komma ur en sådan konstig sak.

Sådana underbara musiker alla tre var. Ale Möller som kan spela på allt som finns och få det att låta bra, Olle Linder slog och bankade på konstiga sätt men fick det låta riktigt fantastiskt, Mats Öberg var en fantastiskt musiker som trots att han är blind spelade på pianot med en sådan fantastisk känsla.

Någon som kommer ihåg blomman från igår? Förklaringen skulle ju komma idag, det gör den också. Blomman var till Olle Linder från de som anordnade konserten och han fick den. Men som alla andra stora artister slängde de ut blommorna i publiken och vem lyckades sitta precis där han slängde? Jo jag! Så den står nu i mitt fönster som ett minne från en underbar kväll.

När jag gick hem från konserten var det med ett stort leende på läpparna. Men det var också med en växande tanke i huvudet. En tanke om vad jag vill göra i framtiden. Nej, vad jag ska göra i framtiden! Jag ska göra något med musik, annars kommer jag aldrig överleva. Det märker jag nu, jag saknar musiken något fruktansvärt mycket.

Ale Möller & Mats Öberg

Ale Möller på sälgpipa

Olle Linders underbara tamburinsolo

Ale Möller

Mats Öberg

Olle Linder

Möller spelar inte samtidigt som dem, han spelar med dem.

Vägpinne

All of the friends who think that I’m blessed, they don’t know my head is a mess.

Åt helvete med matten. Skit i den. Jag ska inte bli någonting där man behöver kunna faktorisera ett polynom eller räkna ut nollställena ur en andragradsekvation. Efter en av de bästa kvällarna i mitt liv vet jag vad jag vill. Jag vet verkligen det nu.

Och vad har bilden med texten att göra? Ja ni, för alla er nyfikna så kommer ni förstå det imorgon. Så vänta bara och förbered er mentalt på ett jätteinlägg med massa bilder!

Vem har tänt den stjärna som speglas i ditt öga?

Blir mer och mer förvånad över mig själv vad jag gör för att slippa plugga. Har ägnat ett tag om att läsa igenom gamla blogginlägg som jag har skrivit. Faktiskt riktigt kul att läsa det, även om jag vissa tillfällen inte förstår vad jag har skrivit om medan jag med vissa inlägg kommer ihåg exakt vart jag var och hur jag kände.

Förövrigt är det 18 dagar tills jag åker hem och 81 dagar tills julafton. Vet faktiskt inte vad jag längtar mest till... Jag vet i alla fall vad jag inte längtar till; matteprovet imorgon. Önskar istället att jag befann mig hemma, där det doftar av nybakta pepparkakor, julmusiken spelas på hög volym, paketen håller på att lackas in och granen står och luktar gran. Åhh vad jag vill ha jul nu!

It's so easy to leave me all alone with the memory of my days in the sun

Eftersom jag inte orkar sova, trots att jag ligger i sängen kollar jag igenom gamla bilder istället. Ligger i min säng och asgarvar åt vissa bilder. Tänkte faktiskt vara snäll och delge er min glädje genom att lägga upp några av bilderna. Bjuder på flera pedo-miner, hypervita ansikten och mycket mer. Därför varnar jag nu känsliga tittare för de bilder som ska visas nu.

You got me running on sunshine and ain't no clouds getting in my way.

Helgen, denna helg som har varit så bra är tyvärr slut. Den började med en riktigt rolig och oväntad fredagskväll, en kväll som jag aldrig kommer att glömma. Den fortsatte med en lördagskväll som var riktig bra den med, fast på ett helt annat sätt. Åt blåbärsglass som malin hade gjort, kollade på ice age, lyssnade på winnerbäck och hade det allmänt mysigt med malin. Inte ens all matte har kunnat få mig på dåligt humör, tänk er det!

I wanna see you walk in my way

Känner fortfarande doften. Den där doften som jag blir knäsvag av. Den där doften som får mitt hjärta att slå några extra slag. Doften får en att fundera, fundera på varför. Egentligen vet jag varför men ändå funderar jag. Men jag hade inte velat ha någonting annorlunda, ingenting alls. Ska bara tänka på det med ett stort leende på läpparna och komma ihåg den känslan som jag får inom mig när jag känner den speciella doften. Doften som jag älskar.

God knows you just made my day

Matteplugg, astronautkunskapsplugg och allt detta ska hinnas med på några timmar innan malin kommer hit. Ska bli mysigt! Gårdagskvällen var en sådan kväll som man bara har ett stort leende på läpparna från första till sista sekunden. En sådan kväll där det händer oväntade saker hela tiden. Det är sådana kvällar som är bra kvällar. Hade kul, dansade, sjöng och lärde känna nytt trevligt folk. Kan det bli bättre?

Ångra aldrig något som fått dig le, utan le för att det hände.

Just breathe

Skrev detta omtalade och hatade fysikprovet idag. Jag brukar oftast ha en känsla hur det gick men nu har jag verkligen ingen aning. Kan ha skrivit ig men kan också ha skrivit mvg. När det var klart tyckte jag att jag förtjänade lite semester så jag stannade kvar i skolan och umgicks innan jag lyckades dra mig hemåt.

Hemma tyckte jag också att jag förtjänade lite semester så jag gjorde absolut ingenting ända fram tills för en timme sedan. Tyckte då att jag behövde slappna av lite så jag satte på en yogaskiva och gjorde det lite mysigt på mitt rum med tända ljus. Tog mig igenom yogan och nu såhär efter jag känner jag hur stel jag är men ändå hur skönt det var. Känns lite konstigt att säga det men det känns som man (iallafall jag) får ett helt nytt lugnt av det. Härligt!

Nothing more to say

Jag ger upp nu. Skriver mitt första ig imorgon.

The story

All of the friends who think that I’m blessed
They don’t know I’m in this mess

No they don’t know who I really am
And they don’t know what I’ve been through
Like you do, and I was made for you

I can't handle it

Fysiken går åt helvete. Kemin går åt helvete. Träningen går åt helvete. Allt går åt helvete.
Orkar inte fysiken. Orkar inte kemin. Orkar inte träningen. Orkar inte mer.

I need you by my side

Födelsedagen är över. Helgen är över. Kommer en berättelse om hur födelsedagen & helgen var men jag orkar inte skriva den nu. 

Lämnade tidigare idag av sebastian vid taxin och som varje gång är det tyngre än den förra gången. Har haft några helt underbara dagar som jag kommer att leva på och sakna ett bra tag framöver. Har nu en vecka med plugg, plugg och ännu mera plugg framför. En kemiredovisning och ett fysikprov denna vecka. Sen är det matten som ska kommas ikapp med och astronautkunskapsprov är inte att glömma till nästa vecka. Är så trött på allting som har med skola att göra så det står mig upp i halsen. Om jag ska fortsätta att klaga så kan jag klaga på en sak till; min mobil. Inte nog med att den är superseg, det kan jag stå ut med, men nu har den bestämt sig för att bara skicka sms när den själv känner för det. Tack så mycket älskade mobil!

Alla mina dagar är den andra lik

Att komma hem och se ett stort paket stå och vänta på en utanför dörren var ett ganska trevligt sätt att välkomnas hem på. Att senare boka biljetter till konserten med ale möller & olle linder när de kommer till kiruna om ett par veckor var en väldigt trevlig fortsättning på hemkomsten. Nu ska jag bara försöka att komma ihåg att hämta biljetterna nästa vecka...

Känner noll & intet pluggmotivation för tillfället. Okej, man brukar inte ofta gå och sätta sig med plugg och jubla över det men nu är det extremt. Är så trött så jag kan spy på det. Att då veta att det är 32 dagar tills det är lov känns också tungt. Men men, imorrn kommer sebastian och lättar upp livet!

Do I really feel the way I feel

Satt som vanligt i min underbara lilla värld som infinner sig varje dag vid fem då greys anatomy går på tv. Denna dag hade jag även lyxat till det med en kopp nyponte. För att göra denna stund lite bättre hittade jag detta klippet i reklampausen. Sara, du är så snablarns grym! Nej, du är grymmare än så. Femtan så grym du är!

I look into his eyes, they're closed but I see something.

Fick en sådan aaaaaaaaaahhhh!-upplevelse nyss när jag kollade på tv-tablån för ikväll. Satt först och gnällde i min ensamhet att det inte var någonting bra alls på tv ikväll. Jag kollade igen bara för att se så jag inte hade missat något, och tro det eller ej, det hade jag! 23.15 på ettan, då börjar ett underbart program; 30 år med U2. Jag tror att jag redan har sett det men vad gör det egentligen? Min kärlek till U2 kommer aldrig försvinna, det är jag säker på! Har tyckt om bandet & lyssnat på deras musik i sex år och jag har inte tröttnat än.

Forget what we're told

If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?

I don't quite know
How to say
How I feel

He, may be the reason I survive

Jag tar tillbaka det jag sa igår om att jag varierade sträckningen. Fick lite tankefel så jag får väl slänga in en rättelse, jag sträckte samma lår igen. Tack och lov känns det betydligt bättre idag

Astronautkunskap, matte c & fysik. Härlig dag idag! Eller inte... Det positiva är att det är ärtsoppa & pannkakor till lunch idag! Mm vad jag älskar maten här! På tal som saker jag älskar, eller egentligen hatar, fast nu älskar jag det. I vanliga fall hatar jag överraskningar, men nu plötsligt älskar jag överraskningar. Eller denna överraskningen... Det kanske låter lite konstigt att jag vet om att jag ska få en överraskning men själva överraskningsmomentet är att jag inte vet när den kommer. Eftersom jag knappt själv förstår vad jag har skrivit just nu så kan jag förtydliga med att överraskningen är att sebastian kommer. Överraskningsmomentet är att jag inte vet vilken dag han kommer. Ser fram emot det fruktansvärt mycket!

Jag tänkte på allt som jag kunde ha haft och jag tänkte på livet jag levde.

För andra gången lyckades jag med att sträcka låret på en idrottslektion. Som lite variation blev det andra låret och tack och lov inte lika allvarligt som förra gången. Får väl ut och gå senare för att känna lite på det igen men vädret lockar verkligen inte till det, regn och 10 grader. Mys!

Tror mina grannar verkligen älskar mig. Har terroriserat dem med nyckelharpsspelande i någon dag och idag fortsatte jag med att sjunga högt på franska. Det låter kanske inte jätteilla men tänk då att jag varken kan sjunga eller kan franska. Men vad ska man göra, har blivit lite småkär i låten.

Jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder.

Känner hur jag bara klagar här hela tiden. Men så är det, detta kanske är min alldeles egna klagomur.

Efter en dag som har gått både upp och ner gick det käpprätt åt skogen. Mina älskade högtalare bestämde sig nämligen att gå sönder. Skulle dra ut sladden ur basen och något inuti den brast och följde med ut. Great! Hur ska jag nu överleva? Tröstade mig genom att laga någon konstig, men riktigt god mat. Ris med bambuskott, sojamjölk, mango, currypasta, mango chutney och det mest oväntade, falukorv. Kom åter igen på hur fruktansvärt gott mango är i mat. Skulle också tränat men klarar inte av det i sorgen som har kommit över högtalarna.

Ska sluta klaga nu, för detta inlägget.