Frida Svensson : Now I know what I want

4 oktober, 19.00 stod det på biljetten. 18.30 var jag i folkets hus tack vare att jag inte kunde gå hemma längre och vänta. Mina förväntningar var någonstans uppe i molnen, så höga var det. Förväntningarna var inte inför en bio som annars skulle vara troligt då det var i folkets hur. Nej, mina förväntningar var på Ale Möller & Olle Linder. De skulle spela i kiruna folkets hus tillsammans med Mats Öberg och Norrbottens kammarorkester. Efter så mycket som jag har sett och hört om Ale Möller men även Olle Linder var som sagt förväntningarna riktigt höga.

Kammarorkestern började spela och det lät som, ja en kammarorkester låter. Inte riktigt min stil men duktiga är de, det kan man inte sticka under stol med. Sedan kommer Ale Möller, Olle Linder & Mats Öberg in på scen. När de sätter igång. Wow! Sådana underbara musiker de är! Inte nog med att de spelar riktigt bra, de har sådan energi och utstrålning så man sitter med ett leende på läpparna.

Möller höll sig chockerande nog bara till ett par instrument under första halvan. Linder höll sig under samma halva till de mesta han kunde hitta och slå på. Och på vilket sätt han gjorde det! Riktigt imponerande var det när han körde ett solo på tamburin som inte många hade klarat, även om de hade tre extra händer. Under andra halvan, nej jag har fortfarande inte kommit på något ord som kan beskriva det. Möller höll ihop hela konserten fint genom berättelser ur verkliga livet som var både fina och roliga. Linder spelade på allt han kom åt och bytte mellan olika slagverk och gitarrliknande saker, Möller bytte instrument på löpande band och det räckte inte med sälgpipa, och dragspel. Det var flöjter i alla dess former, munspel, mandola med mera. Som om de vanliga instrumenten inte räckte så hade han även satt munstycke och gjort hål på en bensinslang och på en vägpinne. Har aldrig i hela mitt liv hört ett sådant häftigt ljud komma ur en sådan konstig sak.

Sådana underbara musiker alla tre var. Ale Möller som kan spela på allt som finns och få det att låta bra, Olle Linder slog och bankade på konstiga sätt men fick det låta riktigt fantastiskt, Mats Öberg var en fantastiskt musiker som trots att han är blind spelade på pianot med en sådan fantastisk känsla.

Någon som kommer ihåg blomman från igår? Förklaringen skulle ju komma idag, det gör den också. Blomman var till Olle Linder från de som anordnade konserten och han fick den. Men som alla andra stora artister slängde de ut blommorna i publiken och vem lyckades sitta precis där han slängde? Jo jag! Så den står nu i mitt fönster som ett minne från en underbar kväll.

När jag gick hem från konserten var det med ett stort leende på läpparna. Men det var också med en växande tanke i huvudet. En tanke om vad jag vill göra i framtiden. Nej, vad jag ska göra i framtiden! Jag ska göra något med musik, annars kommer jag aldrig överleva. Det märker jag nu, jag saknar musiken något fruktansvärt mycket.