lördag 15 oktober 2011

Den tid som var finns i drömmen kvar.

Nej nu blir jag förbannad! Eller kanske inte förbannad, men lite småsur. Eller inte småsur heller, lite förbluffad. Nej, förbluffad blir jag inte heller utan snarare imponerad. Där har vi det, imponerad är ordet!

Jag vet inte hur många gånger jag har sett detta klipp idag, det är i alla fall många! Har sett det för att njuta av det, för att försöka lära mig låten men främst för att sitta som ett stort förbluffat och imponerat frågetecken över hur han på nyckelharpa klarar av det. Han missar inte en ton, inte en nyckel. Det är helt sjukt! Tillsammans med cellon och mandolinen låter det alldeles underbart. Sen att det är en riktigt bra låt gör ju inte saken sämre. Älskar det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar