söndag 1 maj 2011

Du aldrig går utifrån mitt sinne förrän hjärtat slutat slå

Vilken valborg, den bästa hittills i mitt liv. Det kunde jag nästan ana med tanke på att jag är på rymd. Trots att jag var långt ifrån taggad blev jag det när jag väl kom dit. Så kul jag hade! Ännu roligare blir det när jag kommer hem sent, tittar mig själv i spegeln och ser att jag är svart i hela ansiktet. Jag visste att jag hade krigsmålning men jag trodde de hade gjort det med lite stil i alla fall. Kläderna hänger utanför rummet så det stinker rök i den lilla hall jag och maja delar. Men det var det värt för elden var varm och skön och det var viktigare än kläderna. Jag får väl hänga ut dem genom fönstret snart så lukten försvinner.

Jag överlevde metal (har inte försökt tugga minttuggummi än, vågar inte testa det än), pratade med folk jag inte har pratat med på ett tag, eldade, släpade lastpall, såg en dator brinna upp, såg en gå in i dimman (bokstavligt talat), mös och levde livet. Det var längesedan jag hade såhär kul, kände att jag helt klart var värd det! Kommer lite bilder nu, mobba inte min underbara mobilkamera. Eller förresten, gör det!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar