Living in a box.

De sista dagarna, ja den sista veckan har bara flugit iväg. Sebastian och föräldrarna har varit upp och jag har myst och mått så bra. När de allihopa har åkt tänkte jag komma ikapp med mitt liv lite så istället för att klumpa ihop allt till ett bauta-mega-jätte-inlägg blir det flera mindre.

De senaste dagarna har inte bara blivit chill-dill och mys, det har även blivit packande. Tre stora flyttlådor har nu åkt med bussgods hem. Nu gapar en delen av garderoben tom men fortfarande har jag inte förstått att det bara är 10 dagar kvar till studenten. 10 dagar. Ofattbart.

I'm feeling so tine, I'm watching all the rubbish.

Ett 3,5 timmar långt slutprov i fysik b + en hjärna som redan har tagit lov resulterar i icke-pluggande av matte. Känns som det skulle behövas med tanke på att imorgon kommer Sebastian och på onsdag mamsen och papsen. Är väl inte jätteartigt att sitta och plugga då...

Var fruktansvärt pepp idag på allting. Det gick riktigt bra att ut och gå, benen kändes så pigga. Men nu, några timmar senare har allt vänt. Har huvudvärken från helvetet, tankar som bara snurrar, tröttheten som bankar i huvudet och ett tvång som ligger över mig att jag måste plugga.

Where have you been all my life?

Sova har alltid varit men grej men åh nej. Inte längre. Har senaste 62 timmarna sovit 9 av dem. Inte mycket alls för att vara mig... Har därför senaste tiden varit lite speedad, speciellt igårkväll/natt. Tycker synd om alla jag terroriserade då, förlåt!

Tänkte ägna hela dagen idag att plugga fysik. Det gick bra! Eller nej. Efter att ha läst en sida på en halvtimme gav jag upp, gick och köpte mig glass och celsius i hopp om att väcka hjärnan. Lite bättre gick det väl då men bättre behöver inte betyda bra. Så fysiken har jag gett upp, hoppas på ett fruktansvärt enkelt prov imorgon.

Nothing special.

Plockat undan på rummet, ut & gått. Det var det duktiga idag. Eller ja, jag går ju in mina skor till balen. Det måste ju klassas som duktigt? Sen att det innebär att jag sitter under filten i fåtöljen och tittar på friidrott med skorna på behöver ju inte nämnas...

Känner att pluggmotavationen är på topp. Slutprov i fysik b på måndag, yeah! Orkar jag plugga? Neeeej! Nej, imorgon får det bli skärpning. Då blir det mutor och fysikplugg. Det måste det bli något pluggat.

Gå in skor = tuff uppgift...

Sunny side of life!

Det är sådana här dagar som gör livet värt att leva. Mösspåtagningsdags var det igår. Det inleddes med en femkamp + boboll mot RT3 och (viktigast av allt) lärarna. Vi vann den viktigaste kampen i alla fall! Vädret var helt underbart och alla var så glada. Det var så härligt!

Att bara sitta ner, äta lite och prata medan solen lös så fint. Fick en sådan känsla senare under dagen att jag  verkligen kommer sakna detta. Jag vet att jag klagar hela tiden på allting men samtidigt är jag så glad. Jag är så glad över alla jag har mött här uppe, allting jag har fått vara med om. Att jag har blivit den jag är.

Kvällen bjöd på finhäng på skytte med klassen innan det blev landströms för att senare vidare till royal med oväntat sällskap. Sådana här kvällar, de får en att må så bra. Det var längesedan jag skrattade så mycket eller mådde så bra ända in i själen. Att så lite kan göra så mycket. Jag var så glad.

Jump!

Sådan skön dag. Solig, lugn och fin. Har kommit på att det går bra att sola inne på rummet när solen står rätt. Det är finfint det! Dock är det en begränsad solyta som man får flytta sig efter. Hoppas verkligen ingen ser mig...

Här i Kiruna har vi inte vakthundar, vi har vaktharar. Möttes av denna lilla (okej gigantiska) krabat när jag kom hem. Alltid trevligt med små djur.

Welcome to my sunny day.

Åhh vad jag älskar vädret! Det har varit strålande solsken och varmt hela dagen. Helt underbart! Det märks verkligen hur humöret mitt styrs av vädret. Trots en rejäl dip mitt på dagen kunde ändå vädret rädda dagen till en hyfsat dag. Jag har saknat att gå ut och gå i shorts, känna grilldoften och den varma vinden. Ja, tro det eller ej, jag gick i shorts idag. I Kiruna. I maj. Det är fantastiskt!

Efter 1,5 mils gång och par timmars solande känns det som jag kanske borde läst till biologiförhöret och idrottsprovet. Allvarligt talat så bryr jag mig inte om hur många poäng man behöver vinna i badminton för att vinna setet. Jag bryr mig inte heller om bakterier. Synd. Nåja, sådant är livet. 23 dagar kvar.

I know that if the sky would fall I´d survive it all because of you.

Jag tycker det är ofattbart att ett beslut kan påverka framtiden på ett sådant underbart sätt. Att ett beslut kan få en att må så bra så lång tid framöver. Jag kommer aldrig ångra det. Kan inte beskriva hur bra jag mår med pojken min. Det är han som får mig att andas, att verkligen leva.

You can't make the hunger disappear.

Har tänkt på en sak idag. Är inte mellis ett fruktansvärt fult och äckligt ord? Känn och smaka på det. Mellis. Mellis. Mellis. Usch vad äckligt det är!

Fascinationen över min kropp fortsätter. Sover som en gris och äter som en häst. Ändå är jag konstant hungrig och konstant trött. Känns som min kropp checkade ut och tog studenten för några veckor sedan. Tycker den kunde väntat lite... Eller ja, kroppen väntade ju faktiskt in psyket med eftersom hjärnan har checkat ut och har slutat skolan. Var ju snällt att vänta in varandra i alla fall.

If I could make you smile.

Tittade på Eurovision i skolan igår med ett 15-tal andra från klassen igår. Trevligt, trevligt. Har spenderat dagen idag med att ut & gå, äta flingor, müsli och ännu mer flingor. Müsli med mjölk, det är smaskens det.

 Känns bra att det är skola imorgon och jag har inte sovit många timmar inatt. Men varför gnälla, har ju sovmorgon till efter lunch. Nej just det, det går inte sova länge för min inbyggda väckarklocka går igång vid sju........... Skulle gnäll vara en olympisk gren skulle jag stå som ohotad segrare.

Smäller fortfarande av varenda gång jag ser bilden. 65 dagar kvar nu!

Tired all the time.

Kändes lite konstigt idag att gå utanför dörren och inte frysa. Jag menar att inte känna en enda kall bris utan nu var det bara värmen. Så fruktansvärt skönt! Hoppas verkligen att värmen nu håller i sig. Detta fina väder har lett till att jag har varit ute och gått 1,5 mil idag. Har man inget bättre för sig så...

Har fortsatt mitt kärleksfilm-maraton med lite stopp för NCIS och Sällskapsresan. Blir så frustrerad av att inte ha något att göra. Samtidigt orkar jag inte göra något. Jobbig ekvation där.

Har haft sådan fruktansvärd längtan till att grilla. Åhh vad jag saknar det! Saknar min moped gör jag också. Kanske låter konstigt att en 18-årig saknar sin moped men för mig är det mer än en moped. Det är ett av mina största intressen. Har sådana högflygande planer för den. Får se hur det går med dem....

I don't even like you.

Om en månad är jag hemma och har lämnat Kiruna för gott. Kan inte beskriva hur klar jag är med Kiruna och hur skönt det ska bli att lämna köldhålet. Visst, jag kommer sakna många här uppe och tryggheten att alltid veta vad man ska göra. Men jag är färdig här. Totalt färdig.

Om 42 683 minuter sätter jag mig på planet från Kiruna och om 43 053 minuter landar jag i Kallinge. 42 683 minuter av falska leenden och skratt. Tufft liv jag lever. Nej förlåt, det var inte mitt liv som var tufft, det var ditt. Förlåt. 42 683 minuter som känns som 42 683 år.

All I do is dream.

Äter som en häst. Sover för mycket. Är alldeles för trött. Gnäller för mycket. Surar ihop. Gör ingenting. Tittar på för mycket filmer/serier. Tänker för mycket. Googlar för mycket djurbilder.

It's been a hard day's night.

Dagens känsla

Pie me oh my!

Vissa dagar går bara inte. Huvudet, kroppen och omgivningarna är helt enkelt på samma nivå. Okej, elektroniken gick väl ändå bra. Det kan i för sig bero på att Linn gjorde allt medan jag satt och tittade på och skrev. Laxlasagne till lunch, inte helt fel det heller!

Efter det checkade huvudet ut. Försökte läsa på fysiken men allvarligt talat så går det inget vidare när man inte kan fokusera på vad som står i pappret. Körde istället laddning på mitt eget sätt. Kanske inte det hälsosammaste men ibland fungerar inget annat än mat. Det blev en gedigen kolhydratuppladdning bestående av mackor i enorma mängder nedsköljt med en rabarberpaj.

Har därför lagt ner pluggandet och gått över till att komma ikapp i mitt seriendetittande. Det är inte lätt att följa fem olika serier och samtidigt titta ikapp en sjätte. Det är ett tufft liv ibland...

Nej vi har koll på allt, tro ingenting annat...

All I need is the sun.

Förstår inte hur jag natt efter natt kan sova åtta - nio timmar och ändå vara så snorigt trött som jag är just nu. Det resulterar till att det som inte är gjort innan fem, det blir inte gjort. Förutom att äta då alltså. Äter gör jag massor efter den tiden.

Kan inte förstå att det idag är en månad tills studenten. Det är ganska svårt att tro när den regnar, snöar, blåser och dimman ligger tjock så man skulle kunna äta den med sked. Vill ha solsken och värme. Nu.Vill åka utomlands och njuta av värmen och maten. Vill leva livet.

Life is hard, yeah no shit.

Vakna av att täcket ligger lindat åtta varv runt en samtidigt som jag fryser som en gris var väl inte jättemysigt att vakna av. Det var väl egentligen ingenting mot vad som väntade sedan. Att komma ut i köket och se att det ligger flera centimeter snö och slask ute, den känslan var inte att leka med.

Skolan var väl som skolan var. Lyckades komma hem helskinnad och få i mig lite mackor (min stora svaghet just nu). Lyckades även att ut och gå den vanliga rundan som ska gås varje dag även fast det snöade idag. Man går ut för att bli smal och snygg. In kommer jag igen med en chokladpåse och ser ut som en dränkt katt. Bara jag som inte får ihop ekvationen?

Vill även passa på att tacka mitt trogna headset för denna tid och önska den en fin vila. Rest in peace. Nåja, ni blir snart utbytta mot ett nytt par som impulsshoppades nyss. Oj då, ett mobilsskal råkade också följa med beställningen. Aja, sånt som händer....

When I'm lying in my bed, thoughts running through my head.

33 dagar kvar till studenten. 33 dagar kvar tills ett stort och händelserikt kapitel i mitt liv är slut. 33 dagar tills något helt nytt och okänt börjar. Egentligen borde jag väl jubla, vara glad och leva livet nu. Tyvärr kan jag inte det. För mycket som snurrar i huvudet. Ett huvud som motverkar en bråkig kropp. Det är ingen bra kombination.

I helgen har jag sett otaligt många kärleksfilmer, ätit otaligt många mackor, spelat otaligt många omgångar av Candy Crush Saga. Det jag har gjort mest är ändå att otaligt många gånger önskat att de 33 dagarna redan har gått, att jag sitter någon annanstans än i Kiruna.

Ja, jag låter fruktansvärt negativ och deppig. Jag vet det. Jag tänker däremot inte låta gladare. Jag tänker inte fortsätta att låtsas att jag mår bra när jag inte gör det. Däremot finns det några positiva saker:
     - det är 16 dagar tills Sebastian kommer upp.
     - det är 17 dagar tills mamsen & papsen kommer upp.
     - det är 24 dagar tills Jesper kommer upp.
     - det är 33 dagar tills studenten.
     - det är 72 dagar tills sommarkonsert med Peter Johansson.
     - det är 74 dagar tills Korrö Folkmusikfestival.
     - det är 307 dagar till Jesus Christ Superstar med Peter Johansson & Ola Salo.

Well, det låter som det är mycket att se fram emot. Och visst, det är det. Men när det känns som varje dag är 450683945 timmar lång känns det som en evighet även till den närmsta saken.

In all my dreams it's never quite as it seems.

"All our dreams can come true... If we have the courage to pursue them"

I try to fight back the tear, they say it's just a state of mind.

I Kiruna, tycker inte om det. Vill sova, orkar inte det. Måste plugga, hatar plugg. Mår inte bra, vill må bra. Det är kallt ute, jag tycker inte om kyla. Jag är i Sverige, jag vill inte vara i Sverige. Min pepsi är slut, jag vill ha pepsi. Vill mysa med en vovve, har ingen vovve. Tycker inte om någonting, vill tycka om någonting.

Thinking is a headache, that's why we avoid it.

För första gången på 48 dagar vaknade jag av att klockan ringde. Idag var den ställd på 05.00 och ja, det tog emot även för morgonpigga Frida att ställa klockan så tidigt. Anledningen var att hinna med partybilen som tog oss ut till flygplatsen. 

Helt ensam på min stolsrad på flyget lyckades jag däcka i någon sådan hemskt dröm-dvala som bara gör en ännu tröttare. Tidsfördriv på Arlanda innan det bjöds på en alltid lika intressant resa med regionaltåget in till centralen. Träffade Thirza en liten stund innan hon skulle vandra vidare till sitt tåg.

För en gångs skull gick väntetiden på centralen väldigt snabbt. Mat hanns med och ja, en glass hann också slinka ner innan det var dags att hoppa på tåget. Inte ens det planerade kaffet hanns med, illa....

Får väl ordna till kaffe-problemet snart. Bistron ligger ju hela 10 meter bort, vet inte om jag orkar den promenaden... Okej, orken kanske finns där men hur ska jag hinna? Damernas skiathlon till 13.40, då är det lite vinterstudion innan det 14.15 är dags för herrarnas skiathlon. Hur ska jag hinna klämma in en kaffehämtning? Tror jag får fråga mannen på andra sidan gången som nyss kom tillbaka med två koppar kaffe om han kan gå en runda till....

I only wanted to see you laughing in the purple rain.

Tycker mina tankar är ganska intressanta ibland. Igår, vid halv ett på natten tyckte jag det var en bra idé att istället för att sova börja plugga. Inte plugga till biologiprovet som skulle skrivas några timmar senare, nej det var MVG-uppgifterna i fysiken som skulle göras...

I morse vaknade jag med en träningsvärk och stelhet i nacken. Det första jag då tänker på är att jag vill stå på huvudet och börjar planera var jag kan göra det i lägenheten där jag ändå kan falla hyfsat mjuk om (snarare när) jag skulle trilla.

Fick än en gång en sådan konstig tanke nu. Istället för att sova när jag vet att jag ska upp om sex timmar igen, sätter jag mig och målar naglarna. Inte nog med att jag målar naglarna, jag målar dem lila. Jag menar, hur länge sedan var det jag hade nagellack? Var nog någon gång i åttan. Hur längesedan var det jag hade lila på mig? Jadu, det minns jag inte

Så resultatet av detta är att jag nöjd nu sitter med lila naglar som är något sjukt fula. Inte nog med att jag inte passar i nagellack, de är så fult målade så jag skrattar varenda gång jag ser dem. Lila naglar och orange one piece. Kan inte med ord beskriva hur vacker detta skär sig.

Här kommer natten kall och underbart lång. Här kommer mörkret.

Jag som hade spikat hur sommaren skulle se ut. Där sket sig de planerna... Nåja, jag borde ha lärt mig att det inte är lönt att planera, planerna misslyckas bara. Men denna gången kan det bli bra misslyckning (misslyckning borde för övrigt vara ett ord). Vi får se. Säger proffset på att ta ut saker i förskott.

Nåja, biologiprov imorgon var det ja. Kanske borde pluggat för det, eller i alla fall läst igenom boken någon gång. Nej, äta dubbla satser pannkakor, ciabatta, gahkku, glass och titta på friidrott är mycket viktigare. Tror Christina kommer ta hänsyn till det när hon sätter betyg...

Miss you Kobe (a.k.a. cutie pie)

Jag är olyckan...

Dagens klipp. Se det och garva ihjäl dig. Spana in svanhoppet i spåret längst bort från kameran vid 1:02. Har allvarligt sett det tio gånger nu och garvar fortfarande sjukt mycket. Detta gjorde min dag!

Give me the food!

Måndag. Ny dag. Ny vecka. Första tanken i morse när jag vaknade var "Ny vecka, nya chanser att misslyckas". Där lades ribban för denna veckan...

Dock fortsatte dagen lite bättre då jag såg matsedeln för följande vecka. Imorgon är det höjdpunkten. Bruna bönor, stekt fläsk, potatisbullar och semlor. Senaste tre veckorna har jag varit sjukt sugen på bruna bönor och imorgon smäller det. Ja, jag erkänner att det är ganska konstigt att en 18-årig student ser fram emot bruna bönor men när samma person äter egengjorda kroppkakor en lördagskväll, då har det spårat...

Så taktiken just nu är att värma upp magen genom att töja ut den så jag är redo för bönor, potatisbullar, fläsk och semlor imorgon. Att det sedan är pannkakans dag imorgon gör ju inte saken värre... Ja, mat är mitt liv. Jag äter inte för att leva, jag lever för att äta.

Maten i fredags. Mumma!

Jag tror det troligen inte blir roligt.

Andra deltävlingen av melodifestivalen och jag sitter bänkad framför tvn och skrattar, gråter och sjunger med. Men vänta lite. Skratta, gråta och sjunga till melodifestivalen? Nja, så är inte riktigt fallet. Tvn står på ljudlös och i lurarna spelar Esbjörn Hazelius för mig. Eller inte bara för mig, för alla andra hemma i Olofström med.

För andra eller tredje gången spelar han i Olofström och för andra eller tredje gången missar jag honom. Tycker inte alls det är snällt, inte någonstans. Ikväll är en sådan kväll som jag skulle gett allting för att få vara hemma. Inte ens egengjorda kroppkakor och mängder av mackor kan få mig på bättre humör. Det säger väl en hel del...

Kiruna...

...eller Olofström. Vilket ser roligast ut?

Time is running out.

Varför är tiden så orättvis? Dag ut och dag in släpar tiden sig fram medan helgerna springer förbi. På vardagarna är det en plåga att ta sig igenom en timme. Det är så att man funderar på om klockan verkligen går eller om den har frusit fast. Fem vardagar tar så fruktansvärt lång tid att klara av.

När de fem dagarna äntligen är över kommer de två sköna helgdagarna. Dock känns de mer som om de vore två timmar. Sover jag bort helgerna? Nej. Ska vardagarna var så långa kan väl helgerna också vara det.

Visst att livet inte kan vara rättvist men tiden kan väl i alla fall vara det? Så skärpning tiden! Var jämställd och ge oss mer tid på helgerna!

Jag är faktiskt rädd för russin, är det konstigt att förstå.

Hatar russin. Hatar de små äckliga sakerna som ligger där. Ligger och skrynklar sig på tallriken. Ligger där och är så fruktansvärt goda. Men jag hatar dem. Hatar dem där i müslin där de tillför så mycket. Fast de är ju så goda. Men jag hatar dem. Hatar de små skrynkliga sakerna. Hatar. Russin. De är taskiga. Mot mig, mot min mage. Hatar russin.