Just nu är ett sådant ögonblick jag vet vad jag vill. Jag vill åka på en resa söderut, fylld med flera olika stopp. För att få någon ordning i det hela skulle jag börja med stoppet längst norrut och sedan åka söderut. Det första stoppet skulle vara i Tobo. Där skulle jag träffa Jonatan, förhoppningsvis njuta av underbar musik, underbart folk och bara dansa runt på ett lyckligt moln.
Nästa stopp är lite svårare var det skulle bli. Det svåra i det hela är om Jönköping eller Göteborg ligger längst norrut. Eftersom det är kortare bilväg till Jönköping får det bli nästa stopp. Där skulle jag stanna och njuta av livet. Anledningen till det? Jesper, denna fina vän, befinner sig där. Som jag saknar honom, saknar någon att prata med, saknar någon som finns nära en hela tiden. Det går verkligen inte att ha en finare vän än vad han är. Han finns alltid där för en, hur man än mår.
Nästa stopp skulle även det bli ett fint stopp. Det skulle vara ett stopp, förhoppningsvis ett långt sådant, i den fina staden Göteborg. Där finns nämligen den finaste pojken av de alla, Sebastian. För varje dag blir det jobbigare att stiga upp när man vet att han inte ligger bredvid. Att han inte är där så man kan pussa på honom, att han inte är där att prata med. Vill inte leva en dag till när han inte är med.
Sista stoppet skulle vara ett stopp ganska långt bort. Det skulle vara ett stopp i Melbourne. Varför just Melbourne? Jo, just nu befinner sig systern där och verkar ha det hur bra som helst. Vill åka dit, glömma allting, umgås med henne och bara ha det skönt. Bara leva livet.
Fyra stopp med fyra olika personer. Fyra olika personer som betyder så mycket för mig på olika sätt. Fyra olika ställen jag vill till inom en väldigt snar framtid. Åker jag inte dit, klarar jag inte av att fortsätta. Det är nämligen ni som ger mig kraft.
