Now I know what I want

4 oktober, 19.00 stod det på biljetten. 18.30 var jag i folkets hus tack vare att jag inte kunde gå hemma längre och vänta. Mina förväntningar var någonstans uppe i molnen, så höga var det. Förväntningarna var inte inför en bio som annars skulle vara troligt då det var i folkets hur. Nej, mina förväntningar var på Ale Möller & Olle Linder. De skulle spela i kiruna folkets hus tillsammans med Mats Öberg och Norrbottens kammarorkester. Efter så mycket som jag har sett och hört om Ale Möller men även Olle Linder var som sagt förväntningarna riktigt höga.

Kammarorkestern började spela och det lät som, ja en kammarorkester låter. Inte riktigt min stil men duktiga är de, det kan man inte sticka under stol med. Sedan kommer Ale Möller, Olle Linder & Mats Öberg in på scen. När de sätter igång. Wow! Sådana underbara musiker de är! Inte nog med att de spelar riktigt bra, de har sådan energi och utstrålning så man sitter med ett leende på läpparna.

Möller höll sig chockerande nog bara till ett par instrument under första halvan. Linder höll sig under samma halva till de mesta han kunde hitta och slå på. Och på vilket sätt han gjorde det! Riktigt imponerande var det när han körde ett solo på tamburin som inte många hade klarat, även om de hade tre extra händer. Under andra halvan, nej jag har fortfarande inte kommit på något ord som kan beskriva det. Möller höll ihop hela konserten fint genom berättelser ur verkliga livet som var både fina och roliga. Linder spelade på allt han kom åt och bytte mellan olika slagverk och gitarrliknande saker, Möller bytte instrument på löpande band och det räckte inte med sälgpipa, och dragspel. Det var flöjter i alla dess former, munspel, mandola med mera. Som om de vanliga instrumenten inte räckte så hade han även satt munstycke och gjort hål på en bensinslang och på en vägpinne. Har aldrig i hela mitt liv hört ett sådant häftigt ljud komma ur en sådan konstig sak.

Sådana underbara musiker alla tre var. Ale Möller som kan spela på allt som finns och få det att låta bra, Olle Linder slog och bankade på konstiga sätt men fick det låta riktigt fantastiskt, Mats Öberg var en fantastiskt musiker som trots att han är blind spelade på pianot med en sådan fantastisk känsla.

Någon som kommer ihåg blomman från igår? Förklaringen skulle ju komma idag, det gör den också. Blomman var till Olle Linder från de som anordnade konserten och han fick den. Men som alla andra stora artister slängde de ut blommorna i publiken och vem lyckades sitta precis där han slängde? Jo jag! Så den står nu i mitt fönster som ett minne från en underbar kväll.

När jag gick hem från konserten var det med ett stort leende på läpparna. Men det var också med en växande tanke i huvudet. En tanke om vad jag vill göra i framtiden. Nej, vad jag ska göra i framtiden! Jag ska göra något med musik, annars kommer jag aldrig överleva. Det märker jag nu, jag saknar musiken något fruktansvärt mycket.

Ale Möller & Mats Öberg

Ale Möller på sälgpipa

Olle Linders underbara tamburinsolo

Ale Möller

Mats Öberg

Olle Linder

Möller spelar inte samtidigt som dem, han spelar med dem.

Vägpinne

All of the friends who think that I’m blessed, they don’t know my head is a mess.

Åt helvete med matten. Skit i den. Jag ska inte bli någonting där man behöver kunna faktorisera ett polynom eller räkna ut nollställena ur en andragradsekvation. Efter en av de bästa kvällarna i mitt liv vet jag vad jag vill. Jag vet verkligen det nu.

Och vad har bilden med texten att göra? Ja ni, för alla er nyfikna så kommer ni förstå det imorgon. Så vänta bara och förbered er mentalt på ett jätteinlägg med massa bilder!

Vem har tänt den stjärna som speglas i ditt öga?

Blir mer och mer förvånad över mig själv vad jag gör för att slippa plugga. Har ägnat ett tag om att läsa igenom gamla blogginlägg som jag har skrivit. Faktiskt riktigt kul att läsa det, även om jag vissa tillfällen inte förstår vad jag har skrivit om medan jag med vissa inlägg kommer ihåg exakt vart jag var och hur jag kände.

Förövrigt är det 18 dagar tills jag åker hem och 81 dagar tills julafton. Vet faktiskt inte vad jag längtar mest till... Jag vet i alla fall vad jag inte längtar till; matteprovet imorgon. Önskar istället att jag befann mig hemma, där det doftar av nybakta pepparkakor, julmusiken spelas på hög volym, paketen håller på att lackas in och granen står och luktar gran. Åhh vad jag vill ha jul nu!

It's so easy to leave me all alone with the memory of my days in the sun

Eftersom jag inte orkar sova, trots att jag ligger i sängen kollar jag igenom gamla bilder istället. Ligger i min säng och asgarvar åt vissa bilder. Tänkte faktiskt vara snäll och delge er min glädje genom att lägga upp några av bilderna. Bjuder på flera pedo-miner, hypervita ansikten och mycket mer. Därför varnar jag nu känsliga tittare för de bilder som ska visas nu.

You got me running on sunshine and ain't no clouds getting in my way.

Helgen, denna helg som har varit så bra är tyvärr slut. Den började med en riktigt rolig och oväntad fredagskväll, en kväll som jag aldrig kommer att glömma. Den fortsatte med en lördagskväll som var riktig bra den med, fast på ett helt annat sätt. Åt blåbärsglass som malin hade gjort, kollade på ice age, lyssnade på winnerbäck och hade det allmänt mysigt med malin. Inte ens all matte har kunnat få mig på dåligt humör, tänk er det!

I wanna see you walk in my way

Känner fortfarande doften. Den där doften som jag blir knäsvag av. Den där doften som får mitt hjärta att slå några extra slag. Doften får en att fundera, fundera på varför. Egentligen vet jag varför men ändå funderar jag. Men jag hade inte velat ha någonting annorlunda, ingenting alls. Ska bara tänka på det med ett stort leende på läpparna och komma ihåg den känslan som jag får inom mig när jag känner den speciella doften. Doften som jag älskar.

God knows you just made my day

Matteplugg, astronautkunskapsplugg och allt detta ska hinnas med på några timmar innan malin kommer hit. Ska bli mysigt! Gårdagskvällen var en sådan kväll som man bara har ett stort leende på läpparna från första till sista sekunden. En sådan kväll där det händer oväntade saker hela tiden. Det är sådana kvällar som är bra kvällar. Hade kul, dansade, sjöng och lärde känna nytt trevligt folk. Kan det bli bättre?

Ångra aldrig något som fått dig le, utan le för att det hände.

Just breathe

Skrev detta omtalade och hatade fysikprovet idag. Jag brukar oftast ha en känsla hur det gick men nu har jag verkligen ingen aning. Kan ha skrivit ig men kan också ha skrivit mvg. När det var klart tyckte jag att jag förtjänade lite semester så jag stannade kvar i skolan och umgicks innan jag lyckades dra mig hemåt.

Hemma tyckte jag också att jag förtjänade lite semester så jag gjorde absolut ingenting ända fram tills för en timme sedan. Tyckte då att jag behövde slappna av lite så jag satte på en yogaskiva och gjorde det lite mysigt på mitt rum med tända ljus. Tog mig igenom yogan och nu såhär efter jag känner jag hur stel jag är men ändå hur skönt det var. Känns lite konstigt att säga det men det känns som man (iallafall jag) får ett helt nytt lugnt av det. Härligt!

Nothing more to say

Jag ger upp nu. Skriver mitt första ig imorgon.

The story

All of the friends who think that I’m blessed
They don’t know I’m in this mess

No they don’t know who I really am
And they don’t know what I’ve been through
Like you do, and I was made for you

I can't handle it

Fysiken går åt helvete. Kemin går åt helvete. Träningen går åt helvete. Allt går åt helvete.
Orkar inte fysiken. Orkar inte kemin. Orkar inte träningen. Orkar inte mer.

I need you by my side

Födelsedagen är över. Helgen är över. Kommer en berättelse om hur födelsedagen & helgen var men jag orkar inte skriva den nu. 

Lämnade tidigare idag av sebastian vid taxin och som varje gång är det tyngre än den förra gången. Har haft några helt underbara dagar som jag kommer att leva på och sakna ett bra tag framöver. Har nu en vecka med plugg, plugg och ännu mera plugg framför. En kemiredovisning och ett fysikprov denna vecka. Sen är det matten som ska kommas ikapp med och astronautkunskapsprov är inte att glömma till nästa vecka. Är så trött på allting som har med skola att göra så det står mig upp i halsen. Om jag ska fortsätta att klaga så kan jag klaga på en sak till; min mobil. Inte nog med att den är superseg, det kan jag stå ut med, men nu har den bestämt sig för att bara skicka sms när den själv känner för det. Tack så mycket älskade mobil!

Alla mina dagar är den andra lik

Att komma hem och se ett stort paket stå och vänta på en utanför dörren var ett ganska trevligt sätt att välkomnas hem på. Att senare boka biljetter till konserten med ale möller & olle linder när de kommer till kiruna om ett par veckor var en väldigt trevlig fortsättning på hemkomsten. Nu ska jag bara försöka att komma ihåg att hämta biljetterna nästa vecka...

Känner noll & intet pluggmotivation för tillfället. Okej, man brukar inte ofta gå och sätta sig med plugg och jubla över det men nu är det extremt. Är så trött så jag kan spy på det. Att då veta att det är 32 dagar tills det är lov känns också tungt. Men men, imorrn kommer sebastian och lättar upp livet!

Do I really feel the way I feel

Satt som vanligt i min underbara lilla värld som infinner sig varje dag vid fem då greys anatomy går på tv. Denna dag hade jag även lyxat till det med en kopp nyponte. För att göra denna stund lite bättre hittade jag detta klippet i reklampausen. Sara, du är så snablarns grym! Nej, du är grymmare än så. Femtan så grym du är!

I look into his eyes, they're closed but I see something.

Fick en sådan aaaaaaaaaahhhh!-upplevelse nyss när jag kollade på tv-tablån för ikväll. Satt först och gnällde i min ensamhet att det inte var någonting bra alls på tv ikväll. Jag kollade igen bara för att se så jag inte hade missat något, och tro det eller ej, det hade jag! 23.15 på ettan, då börjar ett underbart program; 30 år med U2. Jag tror att jag redan har sett det men vad gör det egentligen? Min kärlek till U2 kommer aldrig försvinna, det är jag säker på! Har tyckt om bandet & lyssnat på deras musik i sex år och jag har inte tröttnat än.

Forget what we're told

If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?

I don't quite know
How to say
How I feel

He, may be the reason I survive

Jag tar tillbaka det jag sa igår om att jag varierade sträckningen. Fick lite tankefel så jag får väl slänga in en rättelse, jag sträckte samma lår igen. Tack och lov känns det betydligt bättre idag

Astronautkunskap, matte c & fysik. Härlig dag idag! Eller inte... Det positiva är att det är ärtsoppa & pannkakor till lunch idag! Mm vad jag älskar maten här! På tal som saker jag älskar, eller egentligen hatar, fast nu älskar jag det. I vanliga fall hatar jag överraskningar, men nu plötsligt älskar jag överraskningar. Eller denna överraskningen... Det kanske låter lite konstigt att jag vet om att jag ska få en överraskning men själva överraskningsmomentet är att jag inte vet när den kommer. Eftersom jag knappt själv förstår vad jag har skrivit just nu så kan jag förtydliga med att överraskningen är att sebastian kommer. Överraskningsmomentet är att jag inte vet vilken dag han kommer. Ser fram emot det fruktansvärt mycket!

Jag tänkte på allt som jag kunde ha haft och jag tänkte på livet jag levde.

För andra gången lyckades jag med att sträcka låret på en idrottslektion. Som lite variation blev det andra låret och tack och lov inte lika allvarligt som förra gången. Får väl ut och gå senare för att känna lite på det igen men vädret lockar verkligen inte till det, regn och 10 grader. Mys!

Tror mina grannar verkligen älskar mig. Har terroriserat dem med nyckelharpsspelande i någon dag och idag fortsatte jag med att sjunga högt på franska. Det låter kanske inte jätteilla men tänk då att jag varken kan sjunga eller kan franska. Men vad ska man göra, har blivit lite småkär i låten.

Jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder.

Känner hur jag bara klagar här hela tiden. Men så är det, detta kanske är min alldeles egna klagomur.

Efter en dag som har gått både upp och ner gick det käpprätt åt skogen. Mina älskade högtalare bestämde sig nämligen att gå sönder. Skulle dra ut sladden ur basen och något inuti den brast och följde med ut. Great! Hur ska jag nu överleva? Tröstade mig genom att laga någon konstig, men riktigt god mat. Ris med bambuskott, sojamjölk, mango, currypasta, mango chutney och det mest oväntade, falukorv. Kom åter igen på hur fruktansvärt gott mango är i mat. Skulle också tränat men klarar inte av det i sorgen som har kommit över högtalarna.

Ska sluta klaga nu, för detta inlägget.

Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret.

Förbered er på en bildbomb från nikkaluokta. Beredda? Bra, då kommer den här!

Kebnekaise

You had a bad day, you're taking one down.

Har haft ännu en sådan pissdag när man vaknar på morgonen och vet att allt ska gå snett. Har fått ytterst lite gjort idag så för sjunde dagen i rad skjuter jag upp det till imorgon. Det tack vare greys anatomy, ncis och miss secret agent. Jag har sett miss secret agent 1000 gången men ändå är den fortfarande så bra. Bästa kommentaren är en som jag verkligen känner igen mig i:

"I have a bad hairday, or a decade..."

Life ain't easy

Har inte orkat göra varken historia eller matte idag. Har haft en sådan dag då bara ingenting stämmer. Hela dagen har gått åt till att baka bröd för att slippa göra något men främst för att hålla undan tankarna. Saknaden efter att kunna träffa en av de man tycker om allra mest, sätta sig och prata om allting utan att den andra blir uttråkad av de meningslösa diskussionerna är något jag saknar. Jag saknar det alldeles för mycket. Jag saknar att kunna skratta om hur patetiska och sorgliga är. Jag saknar att kunna säga vad jag tycker utan att vara rädd vad den andra tycker. Jag saknar att skratta så mycket så att jag börjar gråta. Jag saknar er.

Jag får liksom ordning på mitt liv. Det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra.

Nikkaluokta imorgon och jag hade inte kunnat vara mindre tagg. Astman är fortfarande helt åt pipsvängen dålig och till råga på allt har jag glömt lilla kameraväskan hemma. Provisorisk kameraväska är numera en av mina necessärer som har pimpats med lite tyg på insidan. Snyggt, jag vet!

Känner hur mycket jag har gnällt och klagat idag och till alla er som har varit nära mig, förlåt! Har bara haft en sådan där dag då man vill krypa ner under täcket och sova. Ska sluta klaga nu och imorgon ska vara en helt klagfri dag!

This could be the start of something new

Att sega sig upp på morgnarna blev segare och segare allt eftersom temperaturen utomhus sjunker. Att vakna till sex grader utomhus och inte särskilt varmare inomhus var inte så härligt. Att då veta att imorgon ska vi till nikkaluokta och vandra i samma (om inte kallare) temperatur gjorde inte saken bättre. Trots kylan lyckades jag ändå komma upp och dra mig till skolan för att städa grillplatsen med jesper efter igår. Han hade iförsig gjort typ allt när jag kom men ändå!

Första astronautkunskapslektionen är avklarad och jag kommer därifrån inte smartare utan med lite bättre pokerface. Vem kan liksom inte le när hon (efter en hel lektion med liknande felsägningar) avslutar med "vi fottsätt nexta gång, så hålla papper kär". Så sött så!

Vår oerhört fina pyramid för några dagar sedan!
(hannas bild)