You make my dreams come true

Efter en alldeles för kort vecka har nu sebastian lämnat olofström. Att inte veta när jag kommer att se honom igen känns tungt. Det är sådana här dagar som denna veckan har bestått av som gör en hel. Att kunna gå förbi en lekplats, ge varandra en blick och sedan springa in och leka. Att gå ut mitt i natten, ta varsin madrass och ett täcke och ligga och kolla på stjärnfall och bara prata. Att skratta åt de sämsta skämten. Att sitta under tystnad och pussla. Att bara vara med honom. Det är sådant som får mig att må bra.