torsdag 7 juli 2011

Är det här platsen, jag kan finna ro

Aldrig trodde jag att jag, Frida Svensson, skulle en varm och solig sommarkväll skulle få se Peter Jöback och Cookies N Beans. Aldrig trodde jag att jag skulle få höra Jöback sjunga "Guldet blev till sand". Aldrig trodde jag att jag skulle få höra Frida Öhrn och resten av Cookies N Beans underbara röster. Aldrig trodde jag att jag skulle få se Peter Jöback spela blockflöjt. Idag blev de där aldrig till verklighet.

Kvällen spenderades i Sölvesborg där jag och mamma hade åkt dit för att se just Peter Jöback och Cookies N Beans. Jag tycker om båda två så jag hade ganska höga förväntningar. Redan under första låten tog de mina förväntningar och stampade på dem för oj så mycket bättre de var än vad jag trodde! Under hela konserten stod jag med ett leende på läpparna och njöt över hur underbart det var med fyra av Sveriges bästa (och snyggaste) artister stod på scen och bjöd på sig själva, ja de bjöd på en riktigt fin show.

Det är sådana här kvällar man tänker tillbaka på under de mörkare tiderna som kommer. Det är sådana här kvällar man längtar till. Det är sådana här kvällar man lever för.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar