tisdag 29 november 2011

Don't you hear my call though you're many years away?

Redan när jag vaknade imorse visste jag att det skulle bli en dåligt dag. Oj så rätt jag hade! Har blivit mer och mer irriterad ju längre dagen gick. Höll på att skälla ut stackarn i postdisken när de sa att mitt paket inte hade kommit trots att jag hade fått en avi. Säger väl en del om hur irriterad jag var. Kan tillägga att jag log, tackade för mig och gick därifrån utan att få ett vredesutbrott, precis likadant som jag har gjort hela dagen.

Har tappat allt vad ork heter. Istället har jag bara suttit i min älskade fåtölj och bara suttit. Jag tröttnade även på det och bestämde mig för att dansa. Så hela kvällen har jag dansat, sjungit, skrikit och bara fått ut mig alla känslor. Det behövdes verkligen.

Jag vill vara lika glad som jag var då, lika lycklig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar