Dag 98

Vaknade i god tid (sådär tio i sex) så jag han packa ner det sista. Stod istället och stressade ihjäl mig inombords när tiden gick och resten av huset inte blev klara. På något sätt hann vi ändå till flygplatsen och genom säkerhetskontrollen med fem minuter till godo. En minut till godo om man räknar in blöjbytet innanför säkerhetskontrollen.

Vi flög med Virgin Australia vilket jag var väldigt exalterad över då jag har en tanke om att en dag kommer ett vanligt Virgin-flygplan åka ut i rymden och göra lite loopar. Jag vet att det aldrig kommer hända men ändå. Man måste ju få drömma. Kan såhär efter flygturen säga att jag älskar Virgin. Deras säten var så mycket bättre än Jetstar som jag lovprisade innan. Att flyga inrikes med Virgin Australia, det var som att flyga utrikes med Thai (som jag verkligen gillar) rent sätesmässigt. Så sköna!

Säten var väl det enda som var bra med flygresan. Lillemannen grät i 50 minuter, sov i 40 minuter och grät sedan den resterande tiden. Kan då nämna att flygresan var ungefär två timmar. Efter många tårar kom vi fram och möttes av Caroline, Christines syster. Hon skjutsade sig själv till ett möte och lämnade över bilen till oss. Vi brummade hem till henne och möttes av resans bästa överraskning; en hund. Det var inte bara vilken hund som helst utan en American staffordsshire terrier. Nästan en sådan som min älskling Kobe. Inte riktigt, men nästan. 

Våra saker kom in och vi mötte de båda au pairerna Karen och Emily. Eller det är egentligen bara Emily som är au pair där. Karen är deras gamla au pair som inte har blivit färdig för att flytta ut utan bodde kvar där än. Karen var en 24-årig tjej från Irland som tack och lov inte alls hade mycket irländsk dialekt kvar. Värre var det med Emily som enligt henne själv var nästintill döv på ena örat. Detta gjorde så hon pratade lite otydligt och detta tillsammans med en bred dialekt från någonstans i England gjorde det väldigt svårt för mig att höra vad hon sa.

Efter lunchen gick vi ut på balkongen för att hälsa på voffen. Han hade blivit utslängd där för dåligt beteende. Stackaren! Tyckte vid detta laget att vi borde stängt ut lillemannen som redan nu hade irriterad mig ordentligt genom att vara odräglig, gnällig, nypandes, skrikandes, uppmärksamhetsberoende, bortskämd, vattenspillandes och ännu gnälligare än gnälligast.

Vi gick alla ner och satte oss på uteplatsen och blev anfallna av vovven. Cruse (eller Cruz, vet inte hur han stavas) som voffen hette var nog den galnaste hund jag har träffat. Han sprang seriöst och jagade sin egen svans samtidigt som han skällde på den. När han var klar med rycket för denna gången sprang han och var allmänt hyperaktiv i mitt knä. Medan jag satt på marken hade Cruse tassarna allt annat än på marken. Som vanligt när jag leker med hundar slutade det lite våldsammare än vad det gör med de flesta. Eller så är jag bara klantigare än de flesta andra. 

Hursomhelst kom jag ut ur leken med rivmärken på armarna en fin fläskläpp på underläppen. Jag vet fortfarande inte vem som bet vem. Troligast är att jag bet mig själv för mina tänder passade fint i tandavtrycket på läppen. Nåja, den svullnade upp fint med en gång och det roligaste var att ingen på hela resan nämnde eller frågade något om den. Han var inte lika upphetsad hela tiden, efter vår våldsamma hälsning låg han två minuter senare på ryggen i mitt knä och njöt av ett ordentligt kli. Fick då den chockade kommentaren "Oh, I have never seen him like that before...". 

Ägnade dagen åt att ligga i poolen och plaska med Emily, Karen, lille 10-månaders Fletcher och 3-åriga Morgan. Vi försökte få i William men det gick väl inget vidare då han gallskrek så fort han kom i. Badkruka... Familjen vi bodde hos bestod av Caroline (Christines syster), Gilchris (hennes man), barnen Cooper (6 år), Morgan (3 år), Fletcher (10 månader), au pairen Emily och före detta au pairen Karen.

Drev omkring och kände mig allmänt obekväm. På eftermiddagen när alla sov eller jobbade passade jag på att gå ut till Cruse och mysa för att få lite egentid (och djurtid). Han visste seriöst hur man uppskattar ett ordentligt kli. Han låg i säkert 40 minuter och bara blev kliad. 

 Åt en god wok med nudlar, kål och lamm innan det var sovdags för alla barn (tyvärr inte för mig). Passade än en gång att gå ut och samla lite kraft hos voffen. Efter ett tag kände jag var tvungen att gå in och vara lite social igen. Att se Cruse sitta där på andra sidan glasdörren och titta på en. Herregud vad det gjorde ont, trodde seriöst jag skulle börja gråta.

Kvällen bjöd på filmen "The Hangover Part III" vald av Gilchris. Det slutade med att Gilchris somnade efter en kvart medan jag klarade mig ända till efter ungefär mina vanliga 40 minuter. Somnade av och till under resten av filmen så fråga mig inte vad den handlade om, det har jag ingen aning om. Resten av filmtittarna tror jag faktiskt klarade sig utan att somna. Värt att nämna är att när alla gick på sitt håll efter filmen var klockan typ halv tio.

Jag sov med en vägg bestående av glasdörrar ut mot altanen så innan jag drog för gardinerna gick jag ut och mös med Cruse ett tag. Alldeles för länge om man ser på sömnen jag missade. Men det var helt klart värt det!