Dag 102

Blev ingen promenad till följd av en alldeles för sen sänggång men likväl så vaknade jag vid sju. Hatar min inbyggda klocka. Det var dock inte bara jag som var riktigt trött, lillkillen drog till med århundradets tupplur. Den var på 6,5 timmar. Slå det om ni kan!
Dessa 6,5 timmar (av min 10 timmar långa arbetsdag) ägnade jag åt att äta, leta efter jobb, äta, läsa om veterinärsutbildning, äta, leta efter veterinärer i Blekinge och äta lite till.

Mötte Christine vid tåget när hon kom hem så det var en lycklig William som fick se lite tåg. Han blir så upphetsad varenda gång han hör ett tåg vilket händer ganska ofta då jag hör varenda tåg som passerar Spotswood.

Pratade allvarligt prat under middagen. Diagnosen som deprimerad enstöring sitter fortfarande kvar. Yeej! Kvällen avslutades dock med det bästa Big Brother någonsin. Jisses vad jag skrattade åt det!

Dagens överraskning, min fina (?) orm hängde på väggen när jag kom upp.