Dag 101

Vaknade mitt i natten då Emily kom hem från partajet i huset tvärs över vägen. Lyckades somna om igen och vaknade än en gång av lillemannen som höll levande. Ännu en frukost med nutellamackor. Gud så gott det är!

När alla hade kommit upp vid sådär halv sju gav jag, Christine och lillemannen ut på äventyr. Eller kanske inte äventyr, vi gick de två kilometrarna till stranden. Det var en riktigt skön promenad ner. Shorts, linne och jag var varm i det. Det var härligt det! Värt att påminna var att detta var vid sju på morgonen.

Nere på stranden var den underbart. Stranden var inte kritvit men den var riktigt lång. Trots att det var hyfsat tidigt var vi inte ensamma där. Det var ett gäng på kanske 25-30 barn som höll på med karate, några som gick en promenad och så var det min framtid. Japp, jag såg min framtid sittandes där. Det var en man (okej, jag kanske inte ska bli man i framtiden men ändå) som satt under ett solskydd som han hade spänt upp från sin jeep. Där satt han i lugn ro och läste en tidning och drack kaffe med en utsikt som slår det mesta.

Vi badade aldrig utan det var bara fötterna som fick sig ett dopp. Eller vaderna och halva mina shorts fick också sig en stänkare. Det var oväntat varmt i vattnet, sådär lagom för att svalka sig men inte frysa.

Tillbaka i huset pågick packningen för fullt. Jag flydde lite från det så min väska redan var packad. Tog en dusch (efter att ha väntat på varmvatten i fem minuter (seriöst ingen överdrift där, det tog evigheter)) och beundrade utsikten från duschen. Vi packade efter mycket om och men ut oss i bilarna för att åka ner till stranden. 

Nere på stranden var det lika fint som ett par timmar innan. Denna gången hade dock karatebarnen bytts ut mot tre hästar som kom lunkandes. Mannen med bilen var fortfarande kvar och njöt av livet. Bilresan in blev ganska lång och seg där jag satt inklämd bredvid lillemannens barnstol. Det var rena partybilen jag hamnade i. Karen hade århundradets baksmälla, Gilchris var trött och koncentrerade sig på att köra, Christine var trött, stressad och sur, jag var trött och lillemannen gnällig. Party!

Vi strövade omkring lite på DFO innan vi gav oss bort till flygplatsen där vi mötte upp andra bilen och checkade in. Efter att få höra x antal pikar om att min väska var stor och tung (vilket den var men är man proffs på att packa så är man) och aldrig skulle gå igenom säkerhetskontrollen som 10 kg handbagage stod vi plötsligt innanför kontrollen, med min väska som hade gått igenom utan problem. Ha! Det var det jag visste!

Hamnade i en riktigt seg kö till att köpa en macka, de ska inte ha något pris för snabb service där inte. Torr var macka också. Stressade ombord på flygplanet efter att någon hade bestämt sig för att uträtta sina behov precis innan vi skulle boarda planet. Bra timing där! Fick även höra här att vi inte skulle få plats med handbagaget i luckorna ovanför då jag hade så stort handbagage. Undra om allt bagage fick plats? Jajamensan. Det var det jag visste. 

Lillemannen grät denna gången hela resan och tiger air som vi flög med var inga höjdare. Nåja, vi kom tillbaka i alla fall. Väl framme mötte Adam oss efter att en timme tidigare kommit hem från Cairns och vi blev hämtade av Adams mamma. 

De lämnade av mig och åkte vidare till Coles för att handla. Vet i fåglarna om de åkte till Coles i Sydney och handlade för riktigt lång tid tog det. Så lång tid så jag själv hann gå och handla glass, äta upp den och skypea med mamsen.