Dag 77

Somnade till att mina rumskompisar pratade kinesiska vilket visade sig vara väldigt avkopplande. Tyvärr har de åkt nu, de var så bra rumskompisar. De var tysta, lugna, pratade kinesiska och sov tidigt. Två kinesiskor och en malaysiska var det jag delade rum med. Någons väckarklocka ringde vid sju och vi gick väl alla upp vid halv åtta.

Klockan nio var vi några som möttes upp vid receptionen då vi packade in oss i en ranglig minibuss. Chauffören var en ur personalen på hostelet och var en härlig snubbe det. Medan han körde pekade han ut saker och berättade historier om saker som vi borde titta på. Väl uppe på berget blåste det riktigt mycket och det kändes lite som att vara tillbaka i Kiruna. Hade valet mellan att åka bussen ner eller att gå en 2-3 timmars promenad ner för berget.

Jag hade tänkt att gå men med tanke på vinden började jag ångra mig. Blev tillfrågad av en franskkanadensiska om jag ville gå med henne så så blev det. Vi hade sällskap ner och det var skönt att ha någon att gå med.

Hon var riktigt trevlig och höll ett bra tempo vilket var skönt. Kan erkänna att vaderna inte var jättepigga när vi var nere. Vi lyckades på något sätt hitta ner och till Fern Tree där lokalbussen skulle gå hemåt. Hade fått en karta av chaffisen och instruktionerna "as long as you go downhill, you will end up in the right place or at least close to the right place".

Väl tillbaka på hostelet blev det att ta det lugnt medan den nya rumskompisen, en tjej från England, packade upp sina saker. Jag lyckades även packa in mig i duschen även om det var på gränsen. Att gå två timmar i konstant nerförsbacke där underlaget bestod av stora stenar gjorde att rumpan och vaderna hade tagit stryk. Att efter det sitta i någon timme utan att röra en fena gjorde att musklerna inte riktigt svarade på alla mina kommandon vilket i sin tur ledde till att jag höll på att trilla ner från våningssängen. Men med alla ben i behåll kom jag bort till duschen. Sen att jag höll på att få ryggskott i duschen för att munstycket var så lågt var en annan femma...

Gav mig ut på äventyr i ett småregnigt Hobart. Okej, jag gav mig bort för att köpa lite mat. Inte så exalterande, jag vet. Att komma tillbaka till grodan är inte bara trevligt för att det är varmt och under tak, det är trevligt för att man alltid blir hälsad på, speciellt av Jimmy som brukar vinka med hela armen. Kröp upp med datorn i en av de många, stora och mjuka fåtöljerna och bara njöt av att se regnet utanför medan jag sitter inomhus i en mysig fåtölj.

De andra två rumskompisarna kom senare och förstår inte ett ord av vad de säger. Nåja, då kan de inte fråga om de kan få smaka mina bananchips. Mohaha, ibland är jag elak.

Busshållplatsen