söndag 8 september 2013

Dag 57

Vaknade av att lillemannen gallskrek, en av nackdelarna att inte sova med öronproppar. Känner dock att öronproppar + alarm = inte vakna av alarmet. Kom till tåget med en minut till godo och kom i god tid till Town hall. Det var nämligen dags för ännu en dag på Melbourne spring fashion week.

Denna dag började vi inte med att tejpa skor, vi började med att ta väck tejpen från skorna. Vi sorterade även lite skor så de fick en matchande kompis. Arbetstempot var väl inte jättehögt och vi satt och gjorde ingenting delar av tiden. Jag och par andra hjälpte en designer ner med sina kläder och skor ner till sin skjuts. Skjutsen hade dock inte kommit så vi dumpade designen med sina tillbehör på gatan.

När vi kom tillbaka in hade modellerna och kläderna blivit utdelade men det fanns par modeller kvar. Jag kidnappade Claire utan att veta vem hon med. Såg till min förskräckelse att det var sju ombyten med mycket accessoarer. Mardröm! Packade upp allt, satte allt i ordning och tejpade de skor som behövdes. Fick hjälp av en tjej att tejpa ett par skor vilket var stor hjälp!

Modellerna kom in och Claire visade sig vara en trevlig en. De körde en genomkörare utan kläder så vi satt bara och tittade på varandra. Efter det blev det rep med kläder. Blev lite konfunderad när jag tittade igenom kläderna och såg att till ett ombyte hade jag fått ett par shorts och en scarf. Hur skulle detta sluta? Fick en demonstration av Joe som visade hur det skulle knytas bakom nacken och stoppas in i shortsen. Gillar beskrivningen jag fick hur det enklast skulle göras för att undvika en nakenchock. Fick ännu lite mer hjälp med en klänning som skulle knytas genom att snöret skulle genom ett litet hål. Den var knölig den...

Vi fick matpaus och jag passade på att gå till Subway och få en stor och smaskig macka (och en kaka). Lyxade till det med en glass från donken. Gick tillbaka in och ångade mina kläder, är en mästare på det nu. Aldrig att jag ska köpa ett strykjärn, jag ska ha en ångmaskin! Fick lite extra saker av Joey (skillnad på Joe och Joey, även om båda egentligen heter Joseph) och ett stort tack för att jag var en av få som lyssnade på honom och gjorde som han sa.

Första showen gick bra, alla kom ut som de skulle med alla kläder på. Klarade av scarftoppen med bravur, fick komplimang för min fina instoppning. Känner att det där var min grej. Gick väl lite knöligare med klänningen med det osynliga hålet. Med gemensamma krafter lyckades ändå jag och Joey få på klänningen.

Vi fick en kvarts rast mellan showerna och alla begav sig snabbt ut till vårt lilla ställe. Där hade de ställt upp matlådor med sallad och paj. Alla slängde i sig maten som om mat inte hade skymtats på en vecka. Det var labradorätning deluxe från alla håll. Någon lyckades även hitta godis som vi delade på.

Klädde Claire i hennes första outfit och hon gick till ledet och ställde sig. Träffade även på Laura som jag hade i onsdags. Hon var så trevlig så hon stannade och pratade i några minuter, trodde inte ens hon skulle känna igen mig.

Jag och två andra tjejer hamnade i en pratstund med hårstylisten om hur han levde. Nu vet jag hur han lever, jobbar, vad hans kommande flicka ska heta men fortfarande vet jag inte vad han heter. Ja, det är ganska illa. Fick reda på att han är hemma två månader om året, resten av tiden är han ute i världen på jobb. Lyckan var total när vi pratade om hans fru som var gravid med en flicka. Att det var en flicka var han extra exalterad över så han kunde fixa håret på henne. Vi kom in på språk och hur det är med att byta mellan olika språk. Fick stora bugningen av honom när jag sa att jag kan tre språk. Tycker det är kul hur folk här nere reagerar på att man kan mer än två språk. Att kunna mer än ett språk tycker många är fascinerande. Så är det antagligen om man har engelska som modersmål.

Andra showen började och bytena kändes snabbare denna gången. Klarade av det dock tack vare min granne som var hjälpsam och märkte när hjälp behövdes. Dock höll jag på att följa med ut på runway ett ombyte. Vi hann inte klä Claire klart på vår "station" så medan hon sprang mot runway sprang jag hukandes efter för att dra upp dragkedjan. Anledningen till att jag sprang hukandes var att jag hade min italienska hårstylist över mig och höll upp håret.

Att springa efter modellerna var däremot inget ovanligt. Ena vändan sprang det tre personer efter en modell. En på varsin sko och en som höll på med toppen. De började resan med endast ett par byxor och slutade den fullt påklädd. De satte alltså på en topp och ett par skor i farten. Är riktigt imponerad över skorna.

Dagens glidning stod Joe för även idag. Han lyckades med detta genom att springa bakom en modell och komma i lite högre fart än vad hon hade (och då höll hon Usain Bolt-fart) och när han kom ikapp henne tog han tag och de körde tillsammans glidande slalom mellan övriga modeller som stod som hinder. Stod bredvid hårstylisten när detta hände och jag trodde han skulle kvävas av skratt. Okej, han var inte ensam av att skratta riktigt mycket, alla i rummet dog lite. Det enda han fick ur sig var "He is a legend!". Bli utnämnd till legend hårstylisten som är framgångsrik inom branschen vid endast 21 års ålder, det är något det!

Man lärde sig efter ett tag att lyssna på utkastarnas röster hur bråttom det var att få modellerna klara och ivägskickade ut på runway. Blev aningens stressad när man hörde att de hade väldigt-bråttom-rösten och ropade "we need Claire, NOW!" och Claire hade inte ens kommit ut för att byta från sin förra outfit än. Det bytet klarade vi på tre röda tack vare att vi var fem man på henne.

Joe hade också en sådan situation när de behövde modellen när hon stod, ja utan någonting alls på sig. Utkastarna ropade som vanligt, "we need her, NOW!" därpå Joe vände sig om med tröjan i handen som stressat skulle sättas på och svarade; "Oh my! She comes when she comes, no hurry!". Tonen han sa det i var så avslappnad och lekfull  som att hon inte alls stod i bara shorts och skulle vara ute på catwalken helst för tre sekunder sedan.

Upptäckte efter showen var över att jag hade lyckats sträcka låret. Kände absolut ingenting av det under showen så gissar på när allt släppte och det mesta av adrenalinet försvann så kom känslan. Antar att den lilla sträckningen uppkom under något av alla slängningar på golvet. Andra showen var liksom förra gången roligare då alla är mer avslappnade och kan skämta mer.

Efter showen packade vi ihop alla kläder och körde upp dem till level 3. I kön till hissen upptäckte en att Jasmine och Sharon från årets Big Brother stod längre bort i foajén. Stort ögonblick för alla oss fyra som tillsammans åkte hissen upp. Såklart blev det lite Big Brother-diskussioner i hissen och alla var rörande överens om vem som ska åka ut nästa gång.

Tackade för oss och Joe lovade att vi ska ha roligt på söndag. Alla andra jobbar sitt sista pass på lördag. Dock gör det inte mig så mycket att ingen annan jobbar på söndag, folket som jobbade var trevliga men inga jag skulle umgås med själv. Alla hade någon typ av utbildning inom mode så jag kände mig lite som femte hjulet. Är ändå evigt tacksam att jag fick denna chansen så jag fattade det som att flera som sökte inte fick plats men på grund av många avhopp hade de plats när jag långt efter sista anmälningsdatum ringde.

Missade tåget hem med en minut, kändes lite surt. Men sådant är livet! Pratade lite med en förbipasserande polis om fashion week. Inte en minut under dagen hade jag känt trötthet men efter att ha suttit på tåget i tio minuter var jag helt klubbad. Dock så kom jag inte i säng förrän två - tre timmar efter jag kom hem. Anledning? Jaa... Var ju tvungen att äta, titta på Gilmore girls och smsa.

Dagens outfit går helt klart till en av de manliga modellerna. För att skydda smink och hår när tighta tröjor tas på över huvudet har man en vit scarf som är knuten i ena änden så den kan läggas på huvudet så tyget hamnar för ansiktet. Dagens outfit som den manliga modellen hade bestod av en sådan på huvudet vänd åt andra hållet så tyget var bakåt och knuten framåt. Detta kombinerade han med ett par shorts och visade upp det genom att köra en överdriven catwalk-gång genom hela rummet.

Den som sa att modeller inte äter någonting och absolut inte äter godis. Hmm... Tror vederbörande får tänka om eller träffa dessa modellerna. Under dessa dagar har jag sett de äta både till höger och vänster. En av oss volontärer smugglade (på modellens begäran) brownies till henne medan de två modellerna bredvid delade på en påse godis. Mattiderna är däremot inte några normala. Frukost vid åtta, lunch vid tre, middag vid halv åtta. Inte mina vanliga tider om man säger så...

Volontärernas rum


Sista vägen ut mot runway



Tejpning av sko



Lägg märke till mannen som moppar runway

Byte!

Kaitlin & två volntärer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar