Frida Svensson : Dag 55

Vaknade mitt i natten av att jag fick sms, brukar aldrig vakna av det... Kan väl erkänna att jag inte sov särskilt bra, antar på grund av nervositet. Fick i alla fall i mig en ordentlig frukost, mina älskade weetbix (okej, de är inte så goda men ändå). Tog en lugn morgon och fixade mig i lugn och ro. Blev dock mer och mer nervös ju närmre tågavgång det blev. Klockade tre toalettbesök inom åtta minuter. Det ni! Det kan iförsig ha berott på den kopiösa mängden vatten och den enorma baljan kaffe jag drack lite innan.

Timade tågets avgång perfekt och kom fram till rätt ställe snabbt. Det var i Town Hall så det låg väldigt nära Flinders st. Frågade först en vakt vart jag skulle, sen en som jobbade där (som tog mig för modell, woho! Det kan ha berott på att jag var lång och såg förvirrad ut...). Kom in på rätt ställe, ett rum med lite andra människor, där jag fick signera en massa papper och fick mitt passerkort och min tröja. Fick signera så mycket så jag började känna mig som en stjärna som fick skriva massa autografer.

Klädde på mig tröjan (kort som alla andra t-shirts, tur att någon hade varit förberedd och tagit ett linne under) och gick tillbaka in till rummet. Samtidigt som jag kom, anlände även en man med fem stora lådor (så stora så de fyllde en säckakärra) med choklad/kakor och lastade av det. Under hela dagen fick vi fri tillgång till frukt, kakor, paj, sallad, sushi, mackor, vatten, kaffe och te. Vet inte hur mycket kakor och vatten som gick åt under dagen...

Vi blev i alla fall ombedda att åka upp och hämta kläder. Hälften av gänget (en grupp på cirka 25 tjejer, de flesta i 20-25-årsåldern) hade jobbat innan så de visste vad vi skulle göra. Upp kom vi, signade in på ännu ett ställe och blev ombedda att ta ner varsin klädställning två och två. Jag tycker det är roligt att redan så tidigt under dagen så hamnar man med de man senare kommer umgås med senare. Jag och Laura (en australiensisk kvinna i 40-årsåldern med libanesiskt ursprung som sydde brudklänningar) hjälptes åt att ta ner en klädställning och vi skulle senare umgås hela dagen. Bredvid oss började två tjejer prata som det senare skulle visa sig att de umgicks hela dagen.

Vi blev presenterade för Fransesco med bihang (stylist och hans slavliknande människa) och för Joe. Joe var nog bland de härligaste människorna jag någonsin har träffat. Han gjorde entré i hängselbyxor och randiga strumpor och blont färgat hår. För er som har sett top model, tänk på Jay. Fast ni gör Jay 1000 gånger mer feminin och livfull. Där har ni en liten aning om Joe. Nej, han går egentligen inte att beskriva. Han var bara underbar!

Vi klämde in oss två ställningar + fyra människor i hissen ner. Kan ju erkänna att det var aningens trångt med tanke på att alla stod uppklämda i kläderna och hissväggarna. Ner kom vi och vi blev tilldelade en varsin modell. Jag fick äran att få Laura M och vi fick dela klädställning med en annan modell. Jag delade först med Laura H men sedan bytte till Eliza för att undvika de två Laurorna bredvid varandra. Tack vare mitt byte hamnade jag och Laura på samma ställning.

Vi använde inte våra egna namn utan fick döpa om oss för tillfället till modellens namn. Så ropade någon Laura M, då var det jag. Joe gick igenom plagg för plagg som hängde på ställningarna och ropade upp modellen som skulle bära det. Då var det bara att pallra sig dit och hämta plagget. Jag fick fyra ombyten med tillhörande skor så det var bara att packa upp och hänga fram i rätt ordning.

För att undvika halkningsolyckor på runway blev vi tillsagda att tejpa under skorna med tejp (typ som frystejp fast bredare och tjockare) eller gaffatejp beroende på om det var vit eller svart sula. Tack och lov hade jag bara ett par skor som behövde tejpas så det gick hyfsat snabbt. Under tejpandet formades det små grupper av folk som satt och delade saxar, tejprullar och pratade om allt möjligt. Isbrytaren nummer ett var vad man pluggade.

Både jag och Laura blev klara ganska snabbt så vi gick och fikade lite, pratade och vandrade omkring i en rastlös väntan. I början av showen var det en liten dansakt så den övade de med ljud och ljus på catwalken och så fort de startade musiken befann sig plötsligt alla kikandes genom skynket som skiljde omklädningsrummet från salen med catwalken. Hälften stod och tittade vid skynket medan andra hälften ställde sig i gången ut mot catwalken där man såg lite av dansarna. Där fanns även en tv-monitor som fungerade bra att titta på.

Efter ännu mera väntan kom modellerna så jag fick träffa Laura M och Eliza som Laura hade hand om. Vi hade även fått hjälp av en asiatiska som vi båda tror hette Anita. Det var lite stelt med modellerna först eftersom ingen av oss tre hade gjort detta innan men alla var så trevliga och hjälpsamma så det gick fint. Folk frågade varandra om hjälp, frågade modellerna om hjälp och frågade Joe om hjälp.

Första klädrepet gick hyfsat bra och vi lyckades skicka ut både Laura M och Eliza med rätt kläder i rätt tid. Det gick lättare och lättare för varje ombyte med tanke på att vi lärde oss hur det var lättast att samarbeta. Några slängde sig över skorna (försök knäppa upp små spännen under stress på en modell som samtidigt försöker få av sig kläder) samtidigt som någon annan försökte få av modellen kläderna. Så fort en modell ställde sig för att byta om slängde sig genast en fem personer över henne och slet och drog av allt. Bäst på detta med att dra av kläderna var Joe som ofta sprang efter modellerna på deras väg till klädställningen och knäppte upp allt som behövdes. Detta resulterade mer i en gång att kläderna låg i mittgången...

Efter klädrepet ångades de kläderna som behövdes (ska aldrig mer använda ett strykjärn, en ångmaskin ska jag ha!) och vi blev lediga för 1,5 timme. Jag, Laura och Anita tog med oss en macka och gick till huben (ett tält med en mindre runway som även innehöll små utställningar av olika företag och märken) och tittade runt. Vi tappade Anita där och gick själva på en runda fram och tillbaka. Efter att ha hittat en juicebar gick vi inåt igen.

Där hittade vi en av de som jobbade heltid med att ånga kläder så vi fick som uppdrag att hjälpa till. Sagt och gjort. Kläderna blev ångade och vi fick ännu mera ledig tid. Var aningens drygt med tanke på att vi blev tillsagda att vara tillbaka en tid men inte förrän 1,5 timme senare började det hända något. Vi ägnade en del av denna väntan att titta runt bland alla kläder. Hittade flera plagg som jag skulle vilja ha, par jumpsuits, några klänningar, några tröjor och många par shorts. Älskar de shortsen som Laura K har på bilden. Gillar även den tröjan, den har riktigt snygg rygg med! Skulle vilja ha den outfiten...

Beundrar verkligen att modellerna klarar av det de gör. Nej, det är inte så lätt som det ser ut. Det är enormt långa dagar, inget privatliv och obekväma arbetskläder. Skorna pressades på, vissa var alldeles för stora och vissa alldeles för små. Det måste vara väldigt obekvämt att få skoskav så det börjar blöda efter en gång på catwalken.

Ju närmre showstart det blev, desto stressigare blev det. En halvtimme innan start hade Laura inte fått tillbaka Elizas shorts som var på lagning. Georgia H som var på min andra sida hade inte fått ett ersättande plagg för det hon inte kom i under repet. Med en 25 minuter kvar gick Joe och delade ut resterande kläder, bytte finalkläderna och jag fick ett extra ombyte. Så istället för fyra ombyten, blev det istället fem (sex byten om man räknar med att byta tillbaka till finalkläderna). Sista ombytet som även var finalkläderna var de värsta med tanke på att det var byxor, jacka med dragkedja och hemska skor. Byxor var det värsta...

Ändå hade jag tur med kläderna då jag inte fick några tighta saker som skulle över huvudet. Problemet med det var att deras hår var väldigt stort och ömtåligt och smink på framsidan som inte skulle kletas ut gjorde inte saken lättare. Överallt i rummet sprang det runt hårstylister med hårspray, make up-artister med hudlotion, smink och massa annat. Det var inte något som hette vänta på din tur utan man kunde vara en hårstalyst, en sminkperson och ett par ombytare på samma modell.

Energin som var backstage var helt otrolig. Alla älskade vad de gjorde och gjorde verkligen sitt bästa för att få det så bra som möjligt. Showen drog igång och alla var verkligen på tå. När första modellen kom ut för ombyte började slitandet, dragandet och slängandet. Allt gick ändå utan större incidenter och vi lyckades med gemensamma krafter få ut Laura M i sitt nya ombyte i tid. Denna showen skratt bjöd Joe och en modell på. Han var ganska kort, typ 165 cm kanske och kommer springandes med en 180 cm lång modell med mist 10 cm klackar. Han upptäcker lite sent att han måste börja bromsa för att hinna till klädställningen så han stannar och tillsammans med modellen glider de säkert en 5-8 meter. Herregud vad alla skrattade. Hårstylisterna sprang omkring med sina hårspray och försökte fixa till den frisyr som lite såg ut som en sådan strömlinjeformad cykelhjälm. Hårstylisternas högsta höns var en trevlig italienare som kunde skämta hela tiden.

Mellan showerna när modellerna fick deras hår fixat igen passade vi andra på att ånga kläderna och äta lite. Sallad, paj och kaka. Nom nom! Vi gick inte, mötte upp våra modeller och klädde dem än en gång. Laura, jag, Laura M och Eliza stod och pratade ett tag och visade bilder på olika skor de hade haft vid tidigare visningar (högklackat utan klack) och ett filmklipp de hade spelat in tidigare. Deras hår var så stelt så det lyftes i en klump. När två av modeller då lekte delfiner såg håret ut som en fena eller något sådant. Jisses vad jag skrattade åt detta! Den som sa att modeller är tråkiga, torra och inte pratar med någon annan, den har inte träffat dessa människor! Jag hade hur kul som helst med dem!

Andra showens höjdpunkt bjöd Eliza på. När hon kommer gående mot oss i äkta catwalk-stil klädd i shorts och ett linne så åker shortsen plötsligt ner. Då hade hon knäppt upp dem själv och bestämde oss för att ge oss en liten hyllning genom att tappa shortsen... Tur att hon hade ett långt byte för gud vad vi skrattade. Det låter kanske inte särskilt roligt men hela situationen var så komisk! När hon kommer fram berättar hon även att hon höll på att som hon uttryckte det "crap my pants" när hon höll på att trilla av catwalken.

Efter showen sa vi hejdå till modellerna och vi började hänga tillbaka kläderna på rätt ställning. Dessa tog senare upp till våningen och det enorma rummet med kläder där vi hämtade de innan. Vi signade ut på alla ställen vi skulle och begav oss hemåt. Innan vi kom och fick Jag och Laura oss en kram av lilla Joe "only because we are so cute together". Kan nog hålla med honom lite, vi såg lite ut som varandras motsatser. Hon en kort, lite kraftig kvinna i 40-årsåldern med brunt hår, bruna ögon och jag, en lång tjej i 18-årsåldern med blont hår och blåa ögon. Med en varsin en varsin chokladbit som färdkost begav vi oss hemåt!

Letade upp Christine och hennes väninna Kayla (tror hon heter det i alla fall) som befann sig på en bar bara lite längre bort. De hade varit och tittat på den sena showen så de satt där och väntade så jag slapp ta tåget hem. Vi satt kvar på baren ett tag innan det blev en sväng inom donken för färdkost för Christine och Kayla. Gillar verkligen Kayla, hur härlig som helst! Vädret var riktigt härligt det med. Gick hem vid elvatiden och jag kunde gå i tshirt och tycka det var varmt. Christine rattade hemåt och vi kom hem helskinnade. Klockan var väl halv tolv när vi kom hem och då hade jag varit borta sedan halv tio på morgonen. Ordentlig dag det!

Var alldeles för uppe i varv för att kunna sova så det blev massa müslibars, Gilmore girls och skypeande med mamsen och papsen.

Oj vilken kul dag det har varit! Visst har det varit mycket seg väntan men allt folk man fick träffa vägde verkligen upp det. Stämningen innan, under och efter showerna var magisk. Det dansades, stressades, slets, sjöngs och småslogs (inget allvarligt, bara lyckoslag). Så fort musiken starta började adrenalinet att pumpa hos allihopa och all trötthet och ont i kroppen försvann. För alla er som har sett top model och tror att de överdriver när de säger att alla sliter och drar i en backstage. De överdriver verkligen inte, det är sanningen. Trots att all stress säger jag en gång till. Detta var nog bland det allra roligaste jag har gjort!