Dag 76

Vaknade med ett ryck när alarmet ringde med tanken ”Vad fanken? Varför ringer väckarklockan? Vad ska jag göra idag?” Det tog säkert ett par minuter innan jag fattade vad det var för dag och vad jag skulle göra. Tog tåget in till Southern Cross, bytte till buss som tog mig ut till flygplatsen. Jag hade kommit innanför säkerhetskontrollen med precis två timmar kvar till avgång. Lite lång tid men ändå.

Åt lite frukost som bestod av en två gammal baguette (det kändes i alla fall som den var så gammal med tanke på hur seg och torr den var). Jetstar som jag flög med hade sina gater nere i en bunker. Kanske inte i en bunker men nere i källaren i alla fall. Det kändes verkligen som de fick låna lite lagerutrymme av stora Qantas som annars är terminal 1.

Väl ombord fick jag mig en glad överraskning. Det visade sig vara att även fast jetstar är lågprisbolag har de de skönaste stolarna för inrikesflygning. Det var häftigt att se Melbourne från ovan när vi lyfte och flög iväg. Själva flygresa gick fruktansvärt snabbt eftersom jag somnade nästan direkt. Jag borde döpa om mig till Frida hon-som-alltid-somnar-på-flygplan Svensson. Vaknade som vanligt upp när förberedningen inför landning började. En perfekt sovstund. Hoppas jag inte snarkade för högt bara…

Under inflygningen flög vi över Tasmanien och det var häftigt att se hur landskapet hade ändrats sedan Melbourne, det var betydligt bergigare och grönare nu. Som grädde på moset kom den finaste regnbågen jag någonsin har sett. Den var så skarp, klar och perfekt bågformad. Välkomnades av två vovvar som nosade igenom väskorna, hade glömt att det var olika regler om att föra in mat mellan staterna.

Kom på rätt buss, eller snarare minibuss, som första passagerare men fick vänta in alla andra från min flight och flighten senare som var försenad. Kom in till rätt ställe i Hobart, hittade inte hostelet så jag vandrade omkring ett tag. Okej, det var väl snarare fem minuter men med tung väska och lågt blodsocker kändes det så. Hittade rätt (hur man nu kunde missa ett knallgrönt hus från början) och blev varmt välkomnad av en kille i 25-årsåldern som presenterade sig som Jimmy. Fick en genomgång om vart allting fanns och fick mina nycklar.

Gillar verkligen hotelet skarpt. Jag bor på ”The pickled frog” som är ett hostel som är riktigt coolt. Det är lite grunge, mörkt, murrigt och mysigt. Det är soffor överallt, spelhörna med massa spel, en bar, kök, tvättstuga, matbord, vardagsrum, biljardbord, TV och massa mer. Jag bor i rum nummer 4 med två asiater och en  tredje människa som jag inte har sett än.

Vandrade omkring i jakt efter lunch. Var så fruktansvärt sugen på pizza men lyckades inte hitta en enda pizzeria. Mitt låga blodsocker slog i botten. Slutade med att jag köpte crumpets, bröd och choklad istället. Nyttigt värre. Nå, jag var lite nyttig och köpte pepsi max istället för vanlig pepsi. 2 liter för $1,89 (12 kr), varför känns det som jag kommer leva på pepsi denna resan? Vandrade omkring lite mer innan jag gick tillbaka och åt till Grey’s anatomy.

Åhh vad jag älskar detta att bara vara själv ibland, gå runt och göra vad jag vill. Visst, jag är hemma själv väldigt mycket med bara lillemannen som sällskap men det är inte samma sak. Jag kan inte gå och sätta mig på stan, ta en kaffe och bara titta på folk. Det funkar inte med en liten man på snart 1,5 år som springer omkring och gör allt han inte får göra.

Tänkte gå ut och titta på vad dagens lösenord till WiFi var men det hela höll på att sluta i en olycka. Jag höll på att bryta benet. Okej inte riktigt så illa men nästan. Jag höll på att snubbla på en hund som var stor som två jämthundar som nyss hade ätit upp tre siberian huskey. Han var enorm. Att han hette Baloo kanske gav en föraning om att han skulle vara stor.

Överlevde chocken, fick koden till internet och kröp ner i en soffa och bevittnade en biljardmatch mellan en kanadensare, fransman, amerikanare och australiensare. Kan rapportera att kanadensaren och fransmannen vann en match och amerikanaren och australiensaren vann en.

Avslutade dagen men ännu lite mera choklad och ännu mera Grey’s anatomy. Det kanske inte låter som något man ska göra när man är iväg men jo, det är det jag vill göra. Det är avkoppling för mig.

Själva Hobart påminner när man åker in från flygplatsen om Narvik, det ligger liksom på kanten på berget. I själva staden, jag vet inte riktigt vad det påminner om. Det är lite Melbournekänsla fast ändå inte. Kanske en Australienkänsla. Jag vet inte.