I want to dance like no one's watching.

Dagen började bra, men slutade i den totalt motsatta änden. Har trots det försökt att få lite vettigt gjort idag. Har jag lyckats? Nja... Hyfsat faktiskt. Har via sms blivit tvingad, något som har funkat även om det var jag som bad pojken att tvinga mig. Engelskaboken är fortfarande helt konstigt, det kommer bli intressant att skriva en recension om den.

Just nu skulle det vara så underbart att få vara med om att folk sliter i kläderna, springer omkring, kollar sig i spegeln en sista gång, skrattar åt varandras fula kläder, tar ett djupt andetag innan det är deras tur. Att få gå in i en roll för att sekunder senare gå ut på scen och se att det är fullt av folk som sitter och tittar på en. Fullt av folk som har kommit för att se en. Att få göra det man älskar mest, att agera och dansa. Att få göra detta till det enda som alltid får en må bra, musik, är grädden på moset. Just nu skulle jag vilja befinna mig på en scen där det just nu spelas en musikal. Att få vara med och agera och dansa där, det skulle jag må riktigt bra av!

Istället för detta önsketänkandet sitter jag istället med en recension som aldrig kommer bli bra och en saknad som bara växer. Men jag tänker inte sluta drömma om att få stå på en scen igen. För en vis man sa till mig för ungefär ett år sedan, "Alla människor behöver få drömma. Utan drömmar slutar vi leva."