Finns det liv är det aldrig för sent.

Efter dåligt med snö, förkylning, jullov och för kallt för att kunna andas så var det dags idag för skidpremiären. Kändes väl bättre i kroppen än vad jag hade trott men trots det lär jag ändå sett ut som en skadeskjuten padda... Men just nu så gör det ingenting. Har en trött men härlig känsla i kroppen, är mätt efter riktigt goda pannkakor och har en början på något som kanske kan bli ett projektarbete (tyvärr finns det väldigt många fallgropar i den). Däremot finns det plugg som borde göras, men det ska göras. Snart. Imorgon kanske.