måndag 31 oktober 2011

I'd sit alone and watch your light, my only friend through teenage nights.

Peter Johansson. Min man. Han är underbar. Konserten var underbar, han är underbar. Nu har jag sett och hört allt jag behöver, nu kan jag dö lycklig!

Har inte varit med om ett sådant tryck innan en konsert någon gång. Stämningen var på topp och när han kom ut, wow! Den känslan går inte att beskriva. Sen när han började sjunga, wow igen. Den känslan var en av de häftigaste känslorna jag har upplevt.

Såg honom i Footloose för några år sedan men det var ingenting jämfört med detta. Att se honom stå där uppe på scen och sjunga låtar av en av de bästa grupperna i världen, queen, var något av det bästa man kan göra. Ja, det var nog det allra bästa man kan göra. Hans sätt och sjunga, hans röst, hans utstrålning, allt det är underbart!

När hela lokalen sjöng och svajade med i "we are the champions" var ett ögonblick som jag aldrig kommer att glömma. Den känslan av att alla tyckte om samma sak som jag, att alla älskade ögonblicket lika mycket som jag var underbart. En sådan stark låt som det är för mig kombinerat med en sådan stark stämning som fanns i luften resulterade i en stark känsla inom mig. Aldrig att jag kommer uppleva ett lika starkt ögonblick som detta!

Att man kan besitta den rösten, utseendet, utstrålningen och ändå vara så jordnära är fantastiskt. Det skojades och skrattades på scen och allt kändes väldigt lätt och enkelt. Konserten var som sagt helt underbar, jag kommer verkligen inte på något bättre ord för den. Det hela slutade också på ett ganska roligt sätt, det dröjde ett tag innan de kom upp till andra extranumret. Väl uppe på scen fick vi förklaringen med ett skratt "vi var utelåsta där ett tag..."

Jag lovar att Freddie Mercury satt och log uppe i sin himmel. Jag lovar också att han satt och sjöng med och var mäkta stolt över Peter Johansson. Att ha sjungit en låt över 1300 gånger och fortfarande kunna leverera den med sådan känsla och energi är något som få kan. Queen + Peter Johansson = en olsagbar kombination.

Hem kom jag med ett obetalbart minne av kvällen. Har också fått med mig en signerad skiva som kommer spelas väldigt mycket. Med mig hem har jag också en hög bilder men ändå den bästa saken; ett leende och ett ögonblick som jag kommer drömma om och tänka på väldigt ofta och länge.







Denna bilden är helt, åhh!









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar