Dag 10

Vaknade redan vid sju av att lillemannen fick ett litet utbrott och av att det tre sekunder senare kom hundtassar springandes i hallen. Möttes av Scotts 13 veckor gammal golden retriver-valp. Måste ju erkänna att jag blev ganska kär i denna krabat. En väldigt väluppfostrad hund som redan nu kan sitt och stanna. Dock märks det att hon är valp då hon på 0,3 s hann komma in på mitt rum, upp i min säng, springa över sängen, hoppa över till pianopallen och hänga där på magen innan hon sprang ut igen. Imponerande!

När alla hade åkt in till Melbourne för att titta, heja och agera hare i ett halvmara blev det sänghäng hela förmiddagen med en enorm frukost (jag menar verkligen enooooooorm), ett paket TimTam till efterrätt och alldeles för många avsnitt Desperate Housewifes.

Tog i alla fall tag i livet och gav mig ut på en powerwalk. Den var tänkt att bli 10 km lång, tror det slutade på 13-14 km. Så går det när man missar vägen man skulle svänga av på... Nåja, kom i alla fall ner till Williamstown som jag inte har varit i innan och gick en underbart fin väg tillbaka längs vattnet. Det var fruktansvärt blåsigt men vad gör det när du har sällskap med svarta svanar och du ser hela Melbourne och dess skyskrapor. Så häftigt!

Tyckte jag förtjänade en dusch så det blev så! Dock är jag inte vän med duschen än. Jag menar, vad är det för mening med att ha en kallvattenkran och en varmvattenkran? Det blir ju aldrig bra temperatur...

Kidnappade pianot på mitt rum spenderade hela eftermiddagen framför det. Tror resten av huset tröttnade lite på mitt spelande efter någon timme... Även fast pianot är ostämt och ett f inte fungerar så är det skönt att ha ett piano här så jag har något instrument här nere.