Om natten när jag slumrade uti min tysta säng, jag drömde om ett ljummet hav.

Känslan när man sitter och lyssnar på radion och plötsligt Esbjörn Hazelius börjar spelas där. Då pratar jag inte om någon liten lokalradio eller någon folkmusikkanal, nej jag pratar om rikssändning på P4. Jag är inte den som gråter så lätt men nu gör jag det. Varför? Det är detta jag kämpar för, att visa folk att folkmusik inte bara är gnisslande fioler. Det är också en låt som betyder så fruktansvärt mycket för mig. Kalla mig töntig, tam, blödig eller vad du vill. Men så är det.

Är förövrigt uppe i Kiruna efter ett försenat tåg och en turbulent flygresa. Att tåget var försenat gjorde dock inte så mycket. Vem säger nej till att stå några minuter extra i 20-25 grader och stekande sol? Det byttes dock ut mot 10 grader, moln och nästintill full storm.