Nevermind what haters say, ignore them 'til they fade away.

Befinner mig hemma och har sen i fredags haft fint besök av Sebastian. Dock så åkte han idag, vilket inte var lika roligt. Skriver mer om påsken sen, ska bara hitta min mobil med några bilder därifrån. Dessutom lär detta inlägg bli långt nog även om jag inte babblar om påsken. Roligt var däremot besöket jag fick nu ikväll. Majah och Sara kom hit och som alltid när man träffar dem är det underbart roligt!

Jag överlevde påsken, utan en enda godisbit. Låter det som plågeri att en godisgris som jag inte låter mig själv äta något som är så gott? Låter det som något bantningsknep kanske? Nej, det är inget av det. Jag har bestämt mig att inte äta godis fram till den 30 maj, av flera olika anledningar.

Just att det är 30 maj är att det är då avslutning i Summer is coming (SIC). Därför vill jag lägga all energi det och inte äta massa godis och skit tills dess. Det kan säkert låta som en stor tävling men det är det inte. För mig är det ett sätt att se om jag är starkare än vad jag tror, och då menar jag psykiskt. Om jag kan pressa mig till saker som jag inte trodde att jag kunde. Det behöver inte vara stora saker utan det kan likväl vara småsaker. En av de sakerna är just att inte äta godis eller annan skit. Vill visa mitt huvud att jag kan göra saker jag inte trodde, att jag kan vinna över den rösten som säger "men du kan ta en godisbit, du ska ju ändå träna idag".

Imorgon kommer bli en intressant dag. Har tryckt in massa saker bara för att jag inte ska orka tänka på hur mycket jag saknar en viss person. Ska bland annat imorgon, år efter alla andra, ge mig ut i trafiken (eller snarare lämplig tom parkering) om det finns tid för det. Så jag uppmanar er alla att se upp i trafiken speciellt imorgon. Eller ja, ni behöver bara se upp på parkeringsplatser. Känner att läsa lite teori innan man sätter sig i bilen kanske kan lugna en lite...

Vill tillbaka? Ja tack!