Så fanns många känslor fast i en kropp och inget sätt att få ut dem. Sen hittade jag dig. Det bästa jag har gjort. Du fick mig att förstå att livet inte bara är ett enda stort svart hål. Du fick mig att förstå att även om det ser mörkt ut så finns det ljus. Ni har sagt till mig att allt blir bättre du ska få se men vad hände? Ingenting. Ni lät det passera vidare som om ingenting hade hänt eller var fel. Men du gjorde inte det. Du lyssnade på mig när jag behövde pratade, jag lyssnade på dig när du pratade. Allt du sa till mig har fastnad i mina tankar. Att någon som du som har gått igenom så enormt mycket fortfarande kan fungera som en människa är helt otroligt. Bara inte det att du fungerar som en människa, du är en otroligt sådan. Du är den enda som har tagit mig på allvar. Du är den enda som har brytt dig om svaret på frågan ”hur mår du?”. Istället för att jag vände mig inåt som jag brukade göra fick du mig att berätta allt som det var, från början till slut. Du fick mig att visa mina känslor, att visa mig själv mina egna känslor. Jag kommer aldrig kunna tacka dig för detta. Du har gett mig så mycket energi att leva. Du har gett mig mina tankar, mina känslor ny kraft. Tårarna som rinner nu är för dig, för allt du har gett mig. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar